Cinemascope

 Belysande reportage

Kanske har det med amerikanska media att göra?

Det kapitalistiska systemet förefaller lika korrumperat och sjukt som det gamla Sovjetiska kommunistiska. Propagandan och den Orwellska hemmakulturen är bara så mycket mer sövande, fördummande, vetenskapligt lömsk och skickligt organiserad. Kommunismens massmord står i en klass för sig men kapitalismens potential att begå än värre övergrepp är oroväckande stor. Kapitalismen har hittills gjort sig skyldig till utrikepolitiskt dödande som en del i den geopolitiska strategin(?) och då inte riktigt i samma volymer. Men tecknen på kommande groteska förolämpningar mot och övergrepp på mänskligheten finns där.

USAs ekonomiska elit vet att vi befinner oss i ett avgörande historiskt skede. Orsaken är den vetenskaplig-tekniska-utvecklingen det andra är Kinas växande ekonomiska makt. Om några år är Kinas ekonomi större än USAs. Deras elit kan bli mer kapitalstark än den egna. Med detta hot finns risken att kineserna sopar banan med amerikanerna i en ekonomi som ger vinnarna allt.                                                                                                Följdaktligen kan man se det som en del i en pseudorationell strategi för den amerikanska eliten att nu sälja ut USA och mobilisera så mycket kapital som möjligt genom att fullständigt suga ut det egna folket. Allt för att få så bra slagläge som möjligt  i Kina. Reellt har de på olika sätt kört sitt eget land i botten. Medveten planering, kvartalskapitalism i kombination med globalisering, en ohöljd roffarmentalitet och girighet, tilltagande korruption och sjunkande moral och etik - alla dessa bidrar till den ekonomiska krisen.

Avregleringarna skapade en plundrarkultur bland bankirerna. En situation där det var "fint" att göra bedrägerier och lura allt och alla utom de egna gossarna. Lie-loans och toxiska lån skulle leda till en finansiell kris det visste man. Men varken lagens väktare eller den politiska makten hade förmågan att sätta stopp för det hela. Situationen fick fortgå och förvärras minst 3-4-5 år längre än nödvändigt och blev också ett tungt sänke när FIAT-ekonomin som gynnat de besuttna inte längre fungerade i den snabbt krympande ekonomin.                             Stort minus för alla inom rättsväsende och politik som inte kunde hindra detta. Vårt västerländska samhälle lider av obehagligt primitiva drag. Den standardförbättring den vanliga människan upplever sedan medeltiden verkar mest vara en liten sidoeffekt som ganska snart kan rättas till? 

Man kan inte bortse från att de senaste tio årens neokonservativa politik präglats av demokratiförakt, hyckleri, cynism, sjuk människosyn och ett övermod lätt färgad av en paranoid desperation.  Strategier som inte var annat än kriminella manipulationer såg dagens ljus inför det oundvikliga powershift som just nu pågår. Militär och ekonomisk makt flyttas successivt till Kina. De mycket dubiösa händelserna i september 2001 är ett slags yttre manifestation och kondensationspunkt för det felaktiga tänkande som utvecklats i maktens korridorer. Makten och nätverken följer inte heller de nationsgränser som ofta präglar vårt tänkande. 

Amerikanerna säljer ut sitt eget land till kineserna och vill självklart dela den kinesiska kakan med den inhemska kinesiska eliten. I amerikanska finanselitens intresse ligger alltså en snabb och fullständig globalisering där nationalstaten spelar ännu mindre roll än den redan gör. För att få grönt ljus betas politikerna. I det tysta sker en statskupp och folket är prisgivet åt den globala elitens åtgärder.

Samtidigt och paradoxalt måste USA  upprätthålla sin militära imperiestatus och lägga massor med resurser på att säkra sitt militära och vapenteknologiska övertag. Risken finns att det slutar som för Sovjetunionen. Att det är essentiellt för USAs politiska strategi förstås eftersom alla rationella argument talar för att plocka hem de amerikanska trupperna från mellanöstern och Afghanistan samt från alla de minst 700 globalt utplacerade militärbaserna. Gjordes det skulle USAs ekonomi få en behövlig skjuts uppåt genom en ökad ekonomisk aktivitet. De vackra högstämda talen om demokrati och frihet för alla klingar allt ihåligare. Det är den vanlige amerikanske skattebetalaren som betalar de rikas expansionism och globala flyttkostnader. Ovanpå detta kan vi sedan lägga kriget om den ultimata tryckpressen - dvs den som sköter om världens reservvaluta.  

Eftersom internationella fullskaliga konflikter med krig mellan stormakterna inte ligger i någons intresse kommer avgörandet snarare stå inrikespolitiskt eller mellan olika pengastarka globala fraktioner. Vilken regim förmår organisera och använda sin population bäst utan att drabbas av inrikespolitiskt tumult?

Fria fantasier? Kanske. Dessutom har vi ytterligare en faktor eller dimension vars inverkan man kan fundera på. Men det överlåter jag till var och en.

Och ja. Jag ska försöka trassla mig igenom ett antal artiklar om geopolitik. Erkänner beredvilligt min kunskapsluckor på området. Har dock trasslat mig igenom tre artiklar efter denna text tillkomst. Ett ämne det är roligare att tänka kring än att läsa om. Det känns också som om det är ett utmärkt fält för tyckande. De stora namnen har nog alla sina egna käpphästar och teorier som sedan ska förklara världens öden. Gissningsvis fungerar det bara till en viss gräns.

En brasklapp: Jag är fortfarande inte mot USA eller för eller emot någon annan heller för den delen. Självklart och som jag tidigare uttryckt kan man knappast låta bli att vara påverkad av USA och den amerikanska kulturen och naturen. USA stod sedan länge för det goda med några rejäla plumpar i protokollet. Neokonservativas härjningar och alla konstigheter kring nineeleven, al-Qaida och terrorismen har sabbat detta. Utvecklingen i riktning mot en fascistisk polisstat och Wall Streets ekonomiska terrorism och plundraranarki (som rättsväsendet tycks strunta i medan de däremot nu i London t ex jagar 12-åringar som tagit något för några tior i ett kaotiskt upplopp utlöst av förstnämnda) har lett till en ökad ambivalens och till och med motvilja mot de rika och mäktiga i länderna i väster.

Ett politiskt förakt som tyvärr oundvikligen smittar av sig på vår egen inrikespolitik. Det progressiva USA som kanske överlappar något med ens egna politiska ståndpunkter kan man relatera mycket bra till. Renlärigt konservativa och intellektuellt hederliga som Ron Paul och även vissa oberoende kan man relatera bra till. De neokonservativa hökarna däremot utgör mest ett ämne för skräckblandat intresse och studier - ett slags skräckkabinett. Deras djupblå darwinistiska och skrupelfria, pragmatiska men samtidigt hycklande odemokratiska och oförsonliga hållning, representerar en politisk stil som känns väldigt avlägsen.

De maktmänniskor som fylkas kring grytorna i våra dagars Romarrike visar nästan mangrant upp en provkarta på maktsjukdomar och psykopati som gör att jag trots tron på internationellt samarbete och integration tappar tron på för stora politiska enheter och dess centralism. 

En kraftig decentraliserad transparent politisk makt tycks vara vad människor är gjorda för. Allt annat leder till korruption och obehagligt maktmissbruk. Makt korrumperar absolut och absolut makt korrumperar garanterat.

Vad är det vi som individer och släkte ska uppnå här på jorden? Och är det inte just i spänningsfältet mellan individ och kollektiv som de stora frågorna ställs på sin spets? Är det att triumfera? Att tjäna mest pengar? Ha det mest betydelsefulla arbetet? Bo i det finaste huset? Äga de dyraste kläderna designade av de mest exklusiva modehusen? Allt kanske för att få bekräftelse från omvärlden på att vi duger? Att utöva makt över andra? Att skövla jorden? Att förgifta miljön?

Finns det inte goda begåvade uppsåt som vi skulle kunna ha och som skulle gynna inte bara oss utan alla människor och alla som kommer efter oss? Finns det någonting som kan få oss att besinna oss? I så fall måste vi nog börja värdera annat än det materiella. Vi måste nog släppa den egofixerade och egoboostrande kvalitéen i vår kultur och hitta nya vägar till en gemensam lycka, för oss och för vår planet. Det är inte detsamma som att vara utvecklingsfientlig. Tvärt om. 

 Litet bonustillägg: Så här gick det till häromdagen när USA och Kina möttes i en vänskapsmatch i basket mellan två universitetslag.