

15 sep kl 18:08, 2011
En familj anländer med bilen till det stora hotellet beläget högt uppe i bergen. De kommer dit för att handha byggnaden över vintern då snöförhållandena gör platsen isolerad. Jack är make och pappa till en liten pojke Danny. Uppgiften är idealisk eftersom hans författarambitioner kan få spira under den långa vintern.
Filmsekvenserna och skräcken byggs långsamt upp med stämningar, interiörer och fängslande musik. Få chockeffekter behöver tillgripas. Ett uppenbart parapsykologiskt fenomen tycks jaga den lilla pojken som trampar runt i hotellets korridorer och utrymmen på en liten trehjuling. Nicholsons rollfigur glider långsamt under en samtidig kontinuerlig skrivkramp in i ett psykotiskt tillstånd.
Publiken hålls länge på sträckbänken och först långt in i filmen sedan iscensättningen förtätat en hotfull stämning maximalt bryter den verkliga galenskapen ut hos Jack. En galenskap som publiken naturligtvis under ett bra tag varit medveten om. Våldet är begränsat liksom antalet dödsoffer. I stället utövas skräcken med filmiska medel. Den här typen av skräck är klassisk och filmen kommer att förbli en "evergreen." En av världens om inte den bästa skräckfilmen av alla. En i raden av Stanley Kubricks mästerliga produktioner.