Vi lever i en värld där det inte längre är ett tecken på välfärd att vara överviktigt. Världens fetaste människor finns nu i relativt fattiga områden i Amerika, en kontinent där skräpmat är billigt och ofta mer lättilgängligt än nyttig mat. En kontinent där människor vet att äpple och gurka är bra för kroppen, men vars kunskaper inte sträcker sig mycket längre än så. En kontinent som ger sina spädbarn coca cola så att de vi tre års ålder är beroende av socker-drycken. En kontinent där tallriksmodellen består av en tredjedel bacon, en tredjedel pommes frites och en tredjedel bearnaisesås. En kontinent där barn serveras friterad mat, hamburgare och läsk i skolan.

När tv3 hade en dokumentär om fetman i delstaten Mississippi fick man följa en familj där mamman hade fött sitt barn vid 15 års ålder. Det nu 3-åriga barnet var beroende av coca cola efterson han hade fått det som spädbarn. Dessutom åt han enorma mängder mat och bakverk som hade fått en vanligt byggd vuxen människa att storkna. Den nu 18-åriga mamman grät och visste inte vad hon skulle göra, hon ville inte att hennes barn "skulle få diabetes och högt blodtryck" som hon hade hört var en följ av fetma. Boven i dramat var dock barnets farmor som bodde hos dem och var den som serverade den lilla ungen allt från friteradd snickers till cola och bacon. Hon ville inte att hennes barnbarn skulle få gå hungrigt som hon själv hade fått göra som barn.

Man fick också följa en 17-årig tjej som hade gått ner femtio kilo efter att hennes läkare gett henne en dödsdom om hon inte snabbt gick ner. Enlig henne hade hennes framgång berott på att familjen var välställd och "hade råd med nyttig mat". Dock var det lite svårare i skolan för henne eftersom hon åt av skolmaten, som nästan alltid bestod av pommes frites och annan onyttig mat.

Men är verkligen nyttig och bra mat dyrare än skräpmat? Jag tror inte det, problemet är nog snarare lathet och okunnighet. Dock hjälper det nog inte att skräpmat är relativt billig. Det är inte många som inte har råd med en hamburgare liksom, men desto fler som inte vet hur man tillagar en enkel, nyttig maträtt. Mississippi, som har flest andel människor som lider av fetma i USA vill införa köpförbud på skräpmat för människor som är grovt överviktiga. Detta har dock fått så pass häftig kritik att förslaget nu ligger på is. Men är det verkligen så dåligt? Det finns regler som begränsar vilka som ska få köpa tobak och det finns regler som begränsar vilka som ska få köpa alkohol. Ändå så dör fler människor i fett-relaterade sjukdomar än i lungcancer och alkohlism. Om en människa som lider av en psykisk sjukdom anses farlig för sig själv så kan hon/han bli tvångsinlagd av psyket. Samtidigt låter vi människor äta ihjäl sig själva och sina barn.

Var någon stans man ska börja för att göra något åt dessa problem är svårt att säga.. Måste man gå så djupt ner att levnadsvillkoren och kunskaper i allmänhet måste höjas? Eller räcker det med att ändra skolmaten och införa kostvetenskap och extra obligatorisk idrottsundervisning i skolan? Kanske kan familjer där stora delar av medlemmarna lider av fettma få gå på gratis undevisning eller åka på läger? Jag har ingen aning men jag vet att något måste göras!

Det känns som ett hån mot världen att människor svälter i vissa länder medan vi i väst äter upp oss själva.