NÄR ska man ge upp?
MÅSTE man ge upp om man inte vill?
NÄR slutar det göra ont?
kvällens msn konversation
Sillfan; jag vill ses, det förstår du va?
HappyCat; du vill ju inte träffas seriöst...du vill inte känna dig "låst" eller hur det nu var du sa sist
Sillfan: nä vill ej att du slösar tid och hopp på mig för jag vet nog ej vad jag vill men tycker om dig massor, vill vara med dig
HappyCat säger: jag vet inte heller vad jag vill, men man borde veta om man vill försöka eller riskera att den andre försvinner ut ur ens liv, det finns aldrig några garantier
Sillfan säger: måste man ut ur livet 
men blir så kompliserat när man är tillsammans
HappyCat säger: vad blir komplicerat?
Sillfan säger: man måste hela tiden säga vad fan man gör och ska göra, hänga med på massa saker man ej vill, inte få vara själv
HappyCat säger: du är inte redo eller har inte träffat rätt tjej, jag tror att när du träffar rätt tjej så VILL du
Sillfan säger: nope är ej sån, då är jag nog hellre själv hela livet
HappyCat säger: det handlar ju egentligen om att man VILL träffa den man är tillsammans med mycket så att man kanske prioriterar den personen handlar inte om en massa "MÅSTEN", alla par har olika relationer och ingen relation är den andre lik. jag tyckte vi hade det riktigt bra i månader innan vi åkte till Vegas men grundproblemet är att jag inte litar på dig.....jag kan iaf. erkänna att jag är svartsjuk utan att skicka bekräftelse sms......som du skyllde på
Sillfan säger: tycker jag med . jag är ledsen att du ej kan lite på mig, men vill inte träffa andra än dig
Sen var det en massa jadi, jadi jadi fram och tillbaka....sen var han så trött och skulle sova.
VAD är mitt problem? Vad är det jag inte fattar? Snacka om att vara en looser big tajm! Ska han behöva rista in sitt budskap i pannan eller?
HE IS NOT THAT IN TO ME!!!! Han har ju typ sagt det! Fatta din idiot!
Men varför jagar han mig då? Är det inte enklare att bara släppa mig, låta mig gå.....jakten kan ju knappast vara kul längre efter 2,5 år......
Kan man beställa en lobotomering.....ta bort allt innan Sillen, delete, erase, backspace.....
VARFÖR kan jag inte bara be honom dra åt skogen? "ring aldrig mera mig" fuck off, dra, gå och dö, this town aint big enough, hasta la vista, etc etc......
Jag vet precis hur det här kommer sluta, and I don't like it.......
Postat i: Sillen Permalink Kommentarer [20]
Försök skita i honom, han är ju verkligen inget att ha. Du förtjänar en som längtar efter att vara med dig. BARA dig och ingen annan!! Men det vet du nog redan innerst inne!
KRAM
Skrivet av Falcisen den 24 januari, 2009 kl. 02:44 #
Jag tror inte det finns en exakt tidsplan för när man ska sluta känna de varma vågorna av pirr, av kärlek, av upphetsning, av spänning, av vill-vara-med-honom till "fel" man. Han som inte kan ge dig de du faktiskt behöver och inte bara brödsmulorna.
Jag tror heller inte att du kan bara "skita" i honom. Det vore som att skita i dina känslor för honom.
Jag tror du får göra upp en plan helt enkelt. Men inte enkelt.
Kan du tro på en sak jag säger till dig nu?
Att livet kommer ge dig precis det du behöver för att utvecklas på bästa sätt.
Att allt du aktivt frågar efter blir ditt.
Att du inte är ett offer, likt ett fladdrande löv i vinden som sveps med utan egen kraft att bromsa?
Att du kan vara aktiv i dina val av handlingar?
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 15:15 #
Då tex skulle jag råda dig till att varje gång du hör ifrån honom. För han vill inte släppa din uppmärksamhet på honom i första taget. Så svarar du att du har annat för dig. Och inte tid att prata eller lyssna. Sen gör du något fantastiskt roligt. Själv, med vänner, med familjen eller med någon du vet vill ditt bästa. Nästa gång han hör av sig, för det gör han garanterat när han fått smaka på ditt oberoende av honom och han själv håller på att mista kontrollen över dig. Så gör du likadant. Du upprepar och gör något ännu mer fantastiskt kul. Osv.
Du vet. Till slut. Antingen förstår han allvaret och går mot en förändring. Eller så ger han upp det krampaktiga greppet om dig. För att han inte anser det vara värt ansträngningen. Och då kan du skatta dig lycklig eftersom du annars kanske suttit 10 år senare med ett odefinierbart och löst förhållande och hundra hjärtesorger med samma typ av man.
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 15:17 #
Eller så är han sådan du hoppas på, en som måste fatta att nu gäller det och skiter i sina sk "rädslor" att binda sig och gör något åt dem.
Efter ett visst antal, kan inte säga hur många, det är individuellt, aktiva val för att du ska må bra och få det bästa av livet, och om du ännu inte ser en ljusning till utveckling hos denne man, så tro det eller ej, men han kommer inte att vara intressant längre. Och du kommer fråga dig själv, vad du såg i en sådan halvaman som man måste backa upp och rädda hela tiden och dra hela lasset själv. Du kommer till slut att finna den typen av män som väldigt oattraktiva och osexiga och utan noll tillstymmelse till chans att tillfredställa dig. Den där charmen du såg är möjligen charmen hos en 90 årig ccasanova eller Per Gynt. Ganska patetisk och du är ju ung och vill inte binda dig med en sådan.
Svårt att ta in. Men jag garanterar dig. De här fungerar.
Hur aktiv vill du vara i ditt som är ditt och ingen annans liv?
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 15:18 #
Falcisen
Ja, du har rätt, men det är svårt, känslorna sitter där bergfasta....
A:
Tack för ditt långa insiktsfulla inlägg!
Jag har flera ggr under dessa 2,5 år "spelat spelet" sagt att jag varit upptagen, varit hemlighetsfull etc, det funkar ett tag, han jagar lite extra men så fort vi börjar ses igen så faller allt tillbaka i sina gamla hjulspår.
Samtidigt har jag nu börjat fundera på vilket som är bäst...att aldrig mera träffa honom och vara ledsen för det eller ta dom stunder av lycka som vi har tillsammans, medan jag samtidigt håller dörrarna öppna för andra....
Sjukt kanske, men frågan är vad jag mår bäst av?
Kram
Skrivet av HappyCat den 27 januari, 2009 kl. 18:09 #
det är ju just det, vad mår du bäst av? att inte träffa honom, eller att träffa honom och det kommer att bli samma ekorrhjul igen. Fasiken, vad allt ska vara svårt! =) Know the feeling
Skrivet av Linda den 27 januari, 2009 kl. 18:47 #
Förstå mig rätt. Det är inte ett spel du ska spela för att fånga honom åter. Du ska inte låtsas vara upptagen. Ej heller kväva några känslor för honom. Eller skita i honom.
Det går inte att göra tvärtemot vad känslorna säger. Men det går att göra saker för sig själv som känns lika bra och gör du dom engagerat så hinner du inte bry dig om honom, du hinner inte förstärka dina känslor för honom, du är på riktigt upptagen.
Känns ovant i början. Men det går. Alla människor som genomgår förändringar med sig själva kommer att dras med folk som vill att man är som förut.
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 23:00 #
Om du t ex hade tänkt gå ner i vikt men är den som jämt sitter kvar i fikarummet och kanske t o m bakar, så kan du t ex bestämma dig för att gå en promenad med en väninna/kollega som gillar när du gör saker som får dig att må bra. Och du går kanske andra promenader på helgerna och kvällarna så att du inte hinner baka eller sitta och glufsa i dig bullar och annat. Hajar du. Du sitter inte och självplågar dig med att hålla igen. Du gör annat som inte ger dig tid till det onyttiga. Andra som saknar dina bullar och vill ha dom till varje pris även om de ser att du inte mår bra av dom, kommer protestera till en början, men sen bakar det själva eller hittar en annan som vill.
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 23:01 #
Han ska inte jaga dig lite extra. Han ska förändra sig och ta tag i sina fobier för nära relationer på riktigt för att han själv inser att det behövs. Då tar han sin del av ansvaret.
Alla har vi sår inom oss. Men ett moget och kärleksfullt förhållande kan bara utveckla sig i positiv riktning om båda tar ansvar för sin lycka först. Du för ditt mående och han för sitt. Därifrån kan ni skapa något gemensamt att bygga på.
Skrivet av A den 27 januari, 2009 kl. 23:08 #
Linda:
Ja, risken är samma ekorrhjul, men som sagt, det känns som om jag mår sämre av att INTE träffa honom.... :-(
A:
Tack för din input!
Kloka ord, jag kan inte säga emot någonstans, den enda jag säger emot är mig själv, gång på gång....jag tänker en sak och gör en annan. Jag är dessutom addicted till sexet... ytligt men sant, försöker intala mig att det är JAG som utnyttjar honom men vet innerst inne att det inte är sant. Tänker varje gång att jag ska hålla det enbart på den nivån, som det var i början. Vi har ju liksom börjat i fel ände, från renodlade KK till ngt som inte alls var tänkt ifrån något håll....
Jag blir tooookig!
Skrivet av HappyCat den 28 januari, 2009 kl. 08:48 #
Hes not in love with you..Hes just afraid of loosing you..If you get me..
"Sometimes fuck of might be to kind.."
Arctic Monkeys i think..
Cheers! Handjuret
Skrivet av Handjuret den 28 januari, 2009 kl. 10:17 #
Jag förstår precis hur svårt det är att bryta. Det är ingen som påstår att det är lätt.
Men det du säger nu är att: Jag är ett offer. Jag kan inte hjälpa... osv
Och det tror jag inte på.
Bra att du vet att du är beroende av sex. Inte att du bara tycker om och behöver sex som vi ju alla behöver. Utan att det är ett beroende. Något man inte kan stå emot, trots att man är högst medveten om konsekvenserna. Det finns sex kombinerat med tillit, kärlek och gensvar. Och det finns sex som visserligen är en underbar upplevelse och utlevelse men utan dessa ingredienser. För dig kanske det inte spelar någon roll.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 10:26 #
Är man beroende av något har man också mycket av det som barn har. Jag behöver det NU! Kan inte vänta.
Det finns tolvstegsmöten för en del av det här du pratat om, om man vill pröva. Gratis så när som på en krona till kaffet och inget tvång. Du kan gå hur ofta eller hur sällan du vill.
Jag kan varken säga att det är lösningen på allt eller helt förkasta det. Men om man är intresserad av sig själv och vill få lite mer inblick och tips om vad beroende faktiskt är och träffa andra som faktiskt kämpar för att ta sig bort från beroende, med mycket varierande resultat får jag också säga, så kan det kanske vara något att börja med.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 10:27 #
Om du går så ta inte så allvarligt på gudssnacket och bli inte dogmatisk som vissa, är mina enda tips, var annars öppen och respektera att de andra har sin sanning. Du är alltid anonym och allt du säger om du nu vill säga något, vilket du inte alls behöver, stannar inom dessa väggar. Ingen är expert och talar om för dig hur just du ska göra men du får ta del av vanliga människors kamp och kan berätta om din. Om du vill.
ACoA har flera möten, bla ett som faktiskt heter "Kvinnor som älskar för mycket" på lördagar 10.30-12 om du bor eller kommer till Stockholm någongång. Annars är de andra mötena i veckorna värt att testa med. Se möteslistan för hela Sverige: http://www.acoa-sverige.org/m_info.htm
Det finns även något som heter SLAA, Anonyma sex- och kärleksberoende: www.slaa.nu De har ett konvent, sk stormöte med människor från hela Sverige i Uppsala den 7 feb.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 10:28 #
En sak som jag tror att att de flesta somn gått i olika tolvstegsprogram förstått är att beroendet man har inte bara visar sig på det sättet att man ofta drar till sig "fel" sorts relationer, utan också är den som andra blir lite osunt beroende av. Man förstår att man själv faktiskt beter sig så som den man tycker sig förut bara råkat hamna i klorna på.
Därifrån är det många som börjar med sitt eget förändringsarbete. Att mer och mer bli någon som andra kan lita på och känna tillit för. Och sedan brukar det visa sig att då drar man också till sig de du kan lita på.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 10:38 #
Handjuret:
Sanningen svider...men jag vet ju innerst inne. Vet bara inte hur killar funkar...rädd för att förlora mig, betyder det inget liksom?
A:
Du har såklart rätt i det du säger, igen. ;)
Jag har bara haft sunda relationer tidigare och vet hur det funkar.
Problemet ligger såklart i grund och botten hos mig själv, ngn form av brist på självrespekt...brukar fundera på om jag verkligen VILL ha honom om han en dag sa "javisst då kör vi"?
Kanske är det jakten och det struliga som gör mig än mer besatt.
Gå på möten är inte min grej, inte ännu, är bara besatt av sex med just Sillen. =)
Men jag ska absolut ha det i åtanke.
Skrivet av HappyCat den 28 januari, 2009 kl. 11:07 #
Vad bra! Allt under kontroll då om än lite förvirrad period i livet.
Nej, möten passar verkligen inte alla. Det vet du bäst.
Brist på självrespekt kan det vara men behöver inte. Iallafall inte helt och hållet. Kanske tappar du den bara i nära och intima relationer med det motsatta könet. Eller bara med just honom. Har svårt att tro att det bara skulle gälla honom dock. Men om det är så som du säger så är det så.
Trots att du bara haft sunda relationer tidigare och vet hur det funkar så svarar du ändå att Vet bara inte hur killar funkar... tja, vad ska jag säga.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 12:53 #
Jag tror du är rätt klar med att du mest behöver bekräftelse som kvinna och ingen seriös relation just nu. Fast du vill ha det i framtiden. Och det du vill ha just nu, får du ju på sätt och vis av just honom. Men inte mer. För du frågar inte efter mer. Just nu.
Så kan det vara. Men det är inte helt fel att fundera på vad man faktiskt vill. Kan ju bli tröttsamt i längden att träffa på alla de där personerna som faktiskt är speglingar av en själv. De som bara vill ha bekräftelsen, inte vågar binda sig mm.
Det låter lite som om du tröttnat på det iallafall.
Men ta tag i det när du själv känner för det. Det tar tid att bli redo och man måste ju få experimentera och pröva ibland för att komma fram till vad man egentligen vill ha ut av livet och kärleken.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 12:54 #
Sen finns det nån som sa att så länge man bara har ett litet helvete går det an.
Så går de flesta av oss runt och har och känner oss rätt ok med. Ingen fara på taket än.
Men när det lilla helvetet börjar bli ett verkligt och stort problem, då först sätter man igång och tar itu med det.
Då tänker jag att men när det lilla helvetet pågått under lång tid så har det kanske gjort större skada än man faktiskt trott. Det lilla helvetet har t ex urholkat kraften och självrespekten mm så mycket och djupt att det är bra mycket svårare att börja bygga upp den nu. Varför sätter man inte igång när det finns goda möjligheter att faktiskt få det som man vill.
Livet är för kort för att slösa bort, tycker jag.
Skrivet av A den 28 januari, 2009 kl. 13:02 #
A:
Undra om du känner mig. ;)
Bekräftelse behöver som sagt alla och eftersom jag inte får tillräckligt av Sillen så ser jag till att få det på annat håll, dock inte i sexuell form.... SÅ självdestruktiv är jag inte.
Jag försöker träffa andra men ingen mäter sig med Sillen då vi trots allt klaffar så bra ihop när vi ses och umgås, vi lyckades trots allt tillbringa en 12dgr semester utan att ens vara irro på varandra.
Men just nu står jag mellan 2 val...träffa honom enbart som KK och även tala om det för honom eller helt enkelt dumpa, gå vidare och meddela att han är välkommen när/om han mognar... men att jag inte tänker vänta.
Skrivet av HappyCat den 29 januari, 2009 kl. 10:35 #