Efter en lång flygresa och två stressiga byten *läs springa som en gasäll mellan terminaler* så var vi framme.
VI var framme, men våra väskor var det inte......dom stannade kvar i Chicago, vi begav oss till hotellet med ett löfte att väskorna skulle komma senare på kvällen.
Sillen hade bokat lyxigt rum som "plåster på såren" till oss, vi fick nyckeln och gick emot Västra vingen, när vårt rumsnummer började närma sig på Vegas största hotell så ändrade vips inredningen karaktär. Det var som att gå från en upplyst lockande promenadgata till baksidan av ett slumkvarter - så stor var skillnaden.
Inne på rummet var det sunkigt, lampor trasiga, trasig tv, lister hängde löst, badrumsdörr gick ej att stänga och utsikt över en parkering........
Sillen blev jättebesviken då han verkligen bokat ett fint rum, vi var dock trötta och beslutade att göra ngt åt saken dan efter.
Jag avskyr verkligen att klaga, i och med att man själv är i branschen så känns det ännu värre.
Men jag tog ännu en titt på rummet och bestämde mig för att agera bitch. Jag drog en snyftstory som skulle gett mig en Oscar, fraser som "disappointed", "not what we expected", "internet pictures" användes. Receptionisten påstod då att vi hade fått ett BÄTTRE rum än vi bokat men att vi kunde få byta om vi nu absolut ville.
Det nya rummet var väry najs, utsikt över Stripen och på 20:e våningen. Ibland måste man tydligen klaga sig lite.
Och våra väskor kom till slut, dan efter, men det var ett kärt återseende. 
Postat i: Resedagbok Permalink Kommentarer [0]