LV - part three
11 januari kl. 12:19

Vi vandrade stripen upp & ner i flera dagar och bara tittade på alla hotell och allt galenskap. Amerikanarna tycker att man är mycket märklig om man promenerar mer än 1 mile = 1,6 kilometer. Dom skakar på huvudet och säger "no you cannot walk, it's to far". Vi promenerade i snitt 5-6 timmar per dag.

Längs med stripen vimlar det av försäljare och allehanda folk som erbjuder rabatt på biljetter, shower och fan och hans moster. Det första dom frågade var "är ni gifta?" var vi inte det sa dom "okey, have a nice day!" Genast började Nicke Nyfiken spekulera, vad HÄNDER om vi säger att vi är gifta tro???

Gissa vem som nästa gång sa "javisst"!

Genast blev vi indragna till en säljare som erbjöd konsertbiljetter, gratis middag eller en spelkupong om vi åkte och tittade på deras nya semesteranläggning. Och både jag och Sillen tyckte det lät jättekul att kolla in en ny anläggning, det skulle bara ta någon timme.

Jorumensåatt.....

Dan efter blev vi upphämtade och åkte till ett hotell där vi bland 30 andra par fick namnlappar och en egen säljare, det visade sig vara TIMESHARE försäljning!!!!!!!!!

Det var bla bla bla bla, tusen miljoner säljargument, sen stuvades vi in i en buss och mycket riktigt kollade på den alldeles fantastico anläggningen, verkligen dräggel dräggel...

Sen tillbaka med mer säljargument, vi var fast i ett skruvstäd. Jag var tvungen att ljuga mig gul och blå för att överhuvudtaget klara oss därifrån med hedern i behåll, så illa var det. (vi kunde inte bara dra heller för fiffigt nog fick man betala en liten deposition innan så att man verkligen dök upp och den skulle man sen få tillbaka) snacka om två dumstrutar!

Jag drog alla motargument...."vi har bara varit gifta i 6 mån, precis köpt lägenhet, amorterar jättemycket, vår första resa, vi har båt och sommarstuga" fan Pinocchionäsan bara växte. :-D

Till slut fick säljaren prata med sin manager som blev SKITsur och sa "well, give them the money back" sen var det förstås en liten marknadsundersökning innan vi fick vår deposition tillbaka och faktiskt 100 dollar cash. :-D

Hahaha, spektaklet tog 2 timmar. Gissa vad vi sa nästa gång dom frågade om vi var gifta....."NO, skrek vi i kör"



Postat i: Resedagbok  Permalink   Kommentarer [1]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ahappycat/entry/lv_part_three
Kommentarer:

haha ja det där lär ni inte glömma i första taget =)

Skrivet av latja den 11 januari, 2009 kl. 13:46 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten