Har fått blodad tand.. gillar att skriva uppsats även om jag nu sitter här halv tolv på natten med en bok och vet om att jag borde sova... jag gillar och trivs med att utmana mitt intellekt... att hitta nya banor nya vinklingar - att förstå... och för första gången i mitt liv funderar jag på att det där med att doktorera låter rätt lockande... jag tänker inte bestämma mig här och nu... det är nog mer som jag sagt innan: jag vill öppna upp möjligheter...det betyder inte att jag ämnar ge upp prästeriet, men prästtjänster som skulle fungera för mig dräller det inte av just nu...

Och ämnet jag hittat till min uppstats ger mig en massa material och möjligheter och dåligt med tidigare forskning... samt att känslor/livsfrågor/extensiella/ och releigion ligger i tiden i Lund just nu... och jag har ju en teol. kand i botten... jag rusar iväg i tanken, men det är rätt härligt att få höra reaktionerna från folk runt omkring: hur högt de värderar mitt intellekt och förmåga.... Jag har nog alltid ansett mig kapabel, men inte haft intresset, trodde Johan skulle bli den av oss som doktorerade... och så vänds allt runt i och med att jag hittat ett ämne som jag redan på teologen ville skriva om, men insåg att det var ett bålgetingfäste då: kvinnoprästfrågan!