Mitt emot toaletten, hos mina föräldrar står en blå pall, nästan alltid är den fylld med tidningar och bland dem ses ofta Allers veckotidning, i vilken berättelser om folks otroliga levnadsöden kan läsas. Jag har alltid haft svårt för de här berättelserna och nu förstår jag varför, det framstår som om sjukdom, olycka, svårigheter och död har en mening, att allt det fruktansvärda som skett en människa har lett fram till något positivt och bra. Som om själva ondskan är meningsfull!
För mig kommer ondskan, med allt vad den innehåller av förtvivlan, desperation, sjukdomar och död, alltid att vara totalt och fullständigt meningslös. När en männsika som drabbats av ondska hittar lite glädje, lycka och förnöjsamhet beror det ju inte på ondskan i sig, utan på att hon hittat tillbaka till ett liv som ger mening...
Själv skulle jag aldrig kunna säga att den lycka och glädje jag ibland känner beror på eller är beroende av Johans död, utan på att livet ibland känns just meningsfullt i sig självt igen, att jag hittat tillbaka till livet efter en tid i mörkret som ondskan slog omkring mig...
Nu har Norge drabbats av så mycket ondska... nu är det sorgens tid, men jag hoppas och önskar att alla som drabbats på olika sätt en dag hittar tillbaka till livet igen... att de finner lycka, mening och glädje igen... det tar tid och det är en kamp...
En kamp där jag tror att jag kan hitta Gud igen, kanske.... för det handlar inte längre om huruvida Gud tillåter ondskan eller inte, utan om att Gud finns att finna i det som bringar mening i livet, i det meningsskapande... och kanske hittar jag där igen...kanske...
Postat i: Nyheter | Permalink | Kommentarer [2]
Håller med fullständigt. Jag tror visst att man kan bli mer ödmjuk om man varit utsatt för mycket ondska och motgångar, lidande och sjukdom m.m. men jag vänder mig precis som du emot tanken att ondskan i sig skulla ha någon mening.
Det kan inte vara någon sorts universell lag att man "måste" genomgå lidande för att få ett bra liv. I så fall är det ju helt sjukt.
Personligen så tycker jag att tidningar som Allers, Hemmets journal, Året runt m.m. är till för den äldre generationen - de som är uppväxta men den kristna arbetsmoralen som säger att man måste arbeta i sitt anletes svett och lida i livet för att förtjäna att må bra när man blivit gammal och slagit sig till ro.
Vi yngre tänker ju inte riktigt så.
Skrivet av Mr Z den 25 juli, 2011 kl. 04:32 #
Bra skrivit Cecilia ! Spelar nog inte någon roll vilken veckotidning man läser.... det slutar nästan alltid med något bra i slutändan av repotagen om det som varit jobbigt. Vet även de som är unga som läser dessa tidningar och får ut mycket av att läsa det som drabbat andra. En vacker dag står man själv där och blivit drabbad av sådant som man "bara" läst om i tidningarna! Då först förstår man vad andra har gått igenom !!! NORGES alla människor som är i stor sorg nu,kan vi bara knäppa våra händer och be att de får den hjälp som de behöver för att inte tappa fotfästet !
Skrivet av Barbro. den 25 juli, 2011 kl. 10:19 #