Har funderat mycket på de senaste dagarnas  hårda ord om dåden i Norge och om gärningsmannen... att inte nämna honom vid namn, att kalla honom terrorist och inte massmördare...  får emellanåt en känsla av att det blir en något ytlig diskussion. Det som hände i Norge den 22 juli är och förblir ett fruktansvärt dåd... men när vi väl börjar fundera över vad som hände och varför, måste vi också fundera på vem som utförde dåden.... hans handlingar kan inte annat än fördömas, det finns ingen ursäkt, utan det är en allt igenom ond handling utan medkänsla för dem som som drabbades och som fortfarande drabbas...

Men jag tror inte vi kan förstå gärningsmannen eller vad som skedde eller varför det skedde, om han bara får bli ondskan personifierad...  alla människor är mer nyanserade än så... Eva Braun fann något att älska hos Adolf Hitler, bara en sådan sak...En man som brukar få bli ondskan personifierad... men det går inte att förstå Hitlers väg till makten eller hans betydelse för Andra världskriget om han bara ses son alltigenom ond... ingen enda av oss föds ond och ingen av oss är ond allt igenom... Vi behöver se vad som hände, hur det blev möjligt, vad som möjliggjorde det... allt för att det inte ska hända igen...

Därför behöver vi skilja på sak och person... gärningsmannen är en människa, med allt vad det innebär men med ett värde... hans handlingar är avskyvärda och kan inte annat än fördömmas... för börjar vi säga att människan är avskyvärd och fördöms gör vi samma sak som han själv gjorde genemot andra... då hamnar vi ett enda stort "vi och dom" med krav på definitioner på vem som är vad och sanningsanspråk, vem som har rätt...

Till slut är vi inget annat än människor, män och kvinnor, med olika kulturella bakgrunder, olika utbildningsnivåer, lite olika politiska inriktningar och lite olika sätt att se på det transscendenta, bortomvärldsliga... men vi är och förblir männsikor, med våra brister och tillkortakommanden... mer lika varandra än olika!