Jag är aptrött... snorig.. trött... har mycket att göra... men det känns ändås om om jag på något sätt har styr på det... jag får pluggat en hel del... hemmet överlever... och jag och Vincent har rena kläder att sätta på oss... visst ligger en del efter, men det kommer det också...  det är heloa tidne en fråga om att prioritera... för hur får man ett liv som strudnet att gå ihop med att vara ensamförälder till ett mindre barn? Det går inte... men får gå ändå... Vincent behöver lite tid av mig... om det så handlar om att läsa Bamse för Vincent när han sitter på toaletten.... förösker vara närvarande emellanåt kvällstid när jag och Vincent får vår tid tillsammans.... och vi sover tillsammans i sovrummet... sedan kommer en dag när hans rum är färdigt... och han kommer att vara där mer antar jag... i alla fall efter hand... eller så blir det en flytt och då fixar sig det mesta ändå...

Min älskade lilla gosegubbe som börjar bli en liten kille... oerhört gosig... oerhört nära mig... han håller stenhårt i mig och periodvis är lämning på dagis en mardröm, men jag vill INTE göra det till en konflikt eller till något ångestladdat... utan lirkar och försöker hitta något kul som tar hans fokus bort från lämningen... han har en ny bus-kompis på dagis.... dagis har tydligen inte sett den sidan av honom tidigare... det har ju jag... men nu har han en kompis som gillar att busa runt...

Det känns som om vårt nya liv börjar ta form... jag ana konturerna till det... men det känns tomt emellanåt....