Jag vet att jag inte skriver så mycket längre, men det är som om det är en ny period jag gått in i... fast igår kväll undrade jag... av någon anledning satte jag på Halo och tittade in på Johans Facebooksida som är "memorized" ... det vill säga dödförklarad eller minnesmärkt... på bilden, som är tagen för ett inslag i studenttidningen Lundagård av en proffs fotograf, så tittar Johan rakt in i kameran och det är den vanliga blicken, innan han blev riktigt riktigt dålig... julgranen står i bakgrunden så jag vet att han inte har så lång tid kvar att leva... men han ser inte riktigt sjuk ut ännu... men just blicken i ögonen är det som slår mig varje gång... likaså nu när jag skriver om det... skanaden tar tag i mig och hugger in sina klor.... har inte gråtit och skrikit så på länge som jag gjorde igår....

Har känt att jag annars landat i var jag befinner mig och vad som hänt.... lever ett rätt okey liv även om jag önskar och längtar efter tvåsamhet igen... A är med i bilden men vi hinner inte träffas så mycket och tar det lugnt... Håller annars på att konsolidera mitt liv, samla ihop och samtidigt göra mig av med onödiga saker... ett arbete som är långsamt och tar tid.... tid som jag aldrig tycks ha... sakta sakta ska det bli färdigt här hemma, fast jag vet att det rimmar illa med att plugga samtidigt...

Jag vet vart jag är på väg och  försöker hitta vägar att nå fram...