Jag håller på att hitta mig själv igen... samtidigt vet jag at väldigt lite syns utanpå om vad som pågår på insidan... min gråt och mina sorger syns inte ute bland folk, visst svarar jag att livet är svårt när någon frågar och visst kan någon som frågar få se sorgen passera i mina ögon... men det är något som jag inte så gärna bjuder in till, så som jag gjorde i början... mina sorger är annorlunda nu, de handlar mer om den oerhörda sorgen över att Johan och Vincent inte fick lära känna varandra - de hade verkligen trivts i varandras sällskap... Vincent fick ett nintendo i julklapp och det roligaste han vet är att spela in små påhittade sånger.... pappas intresse... och båda var och är otroligt datorintresserade och gillar att spela spel på datorn och tv:n... ibland kan jag fundera på om jag hade fått plats i deras liv, om Johan hade fått leva...

Var och handlade all kurslitteratur idag... en hel hög med böcker osm jag börjat läsa, men är så trött, för Vincent sov över på Judoklubben igår och jag kunde inte riktigt sova... det är en stor skillnad på att vara ensam och känna sig ensam, men för mig sammanfaller de alltför ofta...

Jag får se vad jag lyckas göra av mitt liv...