Men det är inte det värsta...

Vet du vad det värsta är ???

Det är att jag vet.

JAG VET !!!!!!

Å det gör ont att veta ska du veta.

Men det vet du inte för du vet inte

Varför kom du hit ?

Vart tror du vi ska??

Get real.....

Molnen sjunker ner bakom bergen, försvinner sakta ner mot kroppen, sjunker igenom jordskorpan....försvinner....men är ändå alltid närvarande.

Närvarande skriker jag, men du lyssnar inte längre.....

Bubblan är frasad, förändrad och förmodligen snart för alltid borta

Jag kan inte hantera dej, jag har aldrig vetat hur man gör.

Jag avskyr dej, du plågar mej tills min själ och min kropp skriker.

Vet inte hur jag ska agera, vet inte hur jag ska få stopp på dej.

Hjälp. Helvete.

Andningen kryper uppåt, hjärtat slår hårdare, jag känner mej varm.

Aldrig varit still, kommer aldrig vara still. Det är det enda sättet att överleva. FAN!

Som liten körde jag tills jag stöp och jag älskade varje sekund, jag lovar så var det. Jag älskar att köra tills jag stupar.

Nu...ansvar...tillstånd....STILLA.....alldeles för stilla och jag kan inte ta det.

Jag verkligen hatar Tristessen, förbannade jävla skit.

Jag vill löpa, styrketräna, skratta, spela golf, köra motocross, träffa vänner, dricka öl, handla, leka. Jag behöver action 10 timmar om dygnet.

Där har ni en av mina demoner.....å jag saknar ett stort gevär....ett gevär som dödar demoner.

Ett gevär som dödar tristessen.

jag bryr mej, jag funderar.

Fast jag försöker att låta bli, jag vill inte bry mej, jag vill inte fundera.

Vill inte existera på det allvarliga planet, är rädd.....önskar jag kunde skita i det hela.

Skita i det....aldrig vakna.

Varför blev jag väckt......jag som älskar sömn och kan sova länge.

Även om tänkandet här tenderar att bli alltför materiellt, borde vi se oss omkring och notera vad vi skapat. Allt omkring oss är frukten av våra mentala resurser. Dessa är obegränsade. Tänk på det, påminner Soenam.

? Vi blir så imponerade av skapelserna där ute. Men tänk om vi skulle bli lika imponerade av vår egen insida? Allting där ute finns också här inne. Tyvärr glömmer vi lätt att vi har den inneboende potentialen.

Sagt av Soenam Jamyangling i SVD.

Bra sagt

Vidare, iväg, jag vet inte, det kanske tar stopp här.

Inte omöjligt.

jag lever mer än jag gjort i hela mitt liv.

Men jag slutar aldrig att längta.

kommer alltid att längta.

Du kanske tror att jag glömt.....