Jag kan inte hantera dej, jag har aldrig vetat hur man gör.
Jag avskyr dej, du plågar mej tills min själ och min kropp skriker.
Vet inte hur jag ska agera, vet inte hur jag ska få stopp på dej.
Hjälp. Helvete.
Andningen kryper uppåt, hjärtat slår hårdare, jag känner mej varm.
Aldrig varit still, kommer aldrig vara still. Det är det enda sättet att överleva. FAN!
Som liten körde jag tills jag stöp och jag älskade varje sekund, jag lovar så var det. Jag älskar att köra tills jag stupar.
Nu...ansvar...tillstånd....STILLA.....alldeles för stilla och jag kan inte ta det.
Jag verkligen hatar Tristessen, förbannade jävla skit.
Jag vill löpa, styrketräna, skratta, spela golf, köra motocross, träffa vänner, dricka öl, handla, leka. Jag behöver action 10 timmar om dygnet.
Där har ni en av mina demoner.....å jag saknar ett stort gevär....ett gevär som dödar demoner.
Ett gevär som dödar tristessen.
jag bryr mej, jag funderar.
Fast jag försöker att låta bli, jag vill inte bry mej, jag vill inte fundera.
Vill inte existera på det allvarliga planet, är rädd.....önskar jag kunde skita i det hela.
Skita i det....aldrig vakna.
Varför blev jag väckt......jag som älskar sömn och kan sova länge.

