När du börjar knida dej i ögonen, när vällingen börjar ta slut och ditt huvud börjar gunga åt olika håll. Lutar jag ditt huvud mot mitt bröst och säger till dej att jag älskar dej. Du slappnar av, vet att jag är där för dej.

Tror du förstår!

Sen säger jag ska vi gå och sova ? Du börjar gny direkt, du vill inte sova, du vill vara uppe. Titta lite mera på tv, ligga lite längre med huvudet mot bröst.

Lilla vän, det är dags nu, du ska upp tidigt imorgon. Vi går uppför trappan, du gråter. Mina steg är tunga. Lilla vän, jag är ju här. Känner mej otillräcklig men vet att så här är livet.

Lägger dej i din säng och du gråter.

Jag är där för dej, jag håller ditt huvud försiktigt i mina händer och säger till dej att jag älskar dej. Du vill inte att jag släpper taget och mitt hjärta känner så för dej.

Sången som lämmnar mina läppar, är inte vacker, inte nåt för er. Men för dej är den som socker. Du tystnar, lyssnar, andas och jag sjunger om troll, båtar och rödhåriga starka tjejer. Du andas tyngre och tyngre. Dina rörelser blir färre och färre och du vaggas sakta till mina ord in i drömmarnas värld.

Min son, du somnar, jag sitter bredvid och tittar på dej. Du andas så lugnt, så försiktigt, så stilla. Dina ansiktsdrag är mina och jag viskar att jag älskar dej.

Ljuset från hallen speglar sej i ditt lilla ansikte och du är det vackraste jag sett i hela mitt liv. Jag håller din lilla hand i min och önskar att du ska få uppleva allt som livet kan ge.

Du är min, men ändå så egen,

Du är min dröm, men ändå så verklig

Tankarna svindlar, livet är så obegripligt. Så stort. Rädsla, trygghet, ljus, mörker och en alldeles enorm känsla av kärlek.

Sov gott så ses vi imorgon igen.