I Bibeln finns det som bekant en hel del kul att läsa som tex när Abraham fick fint besök i tältet sitt. Läs här om när Herren kom på besök och stannade på middag (från Levande Bibeln):
"Abraham får ett viktigt besök
1Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen2lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.
3-4Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter
5och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.
6Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!
7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.
8Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden."
Att det inte var Gud, den storslagna kraft som upprätthåller universum, som hälsade på inser vi strax, utan snarare en gud - Abrahams gud! - som dessutom hade två kompisar med sig - två änglar. Så vem är denna gudom? En varelse som behöver mat och dryck precis som oss människor? Kanske är det hela inget annat än en liknelse? Kanske är det hela felöversatt? Eller kanske är det som alla som tror på rymfarare hävdar, besökare från någon avlägsen stjärna? Själv håller jag mig öppen i frågan.
Postat i: Filosofi | Permalink | Kommentarer [0]
Utan religion kan inte vår civilisation finnas till, och det är tack vare den vi nu nått dagens höjder av kunskap och materiell bekvämlighet. De som tror annat bör dra sig till minnes hur det såg ut i Maos kina, ett land där en människas liv var värt ungefär ett ruttet lingon. För i ett samhälle likt det nyss omnämnda var en människa inget mer än ett själlöst redskap som enbart rättfärdigade sin egen existens så länge den var till gagn för staten. Påminner, nu när jag tänker på det, om hur vi har det i Sverige idag? Kina var ett hänsynslöst, ogudaktigt, mörkt, och eländigt land att bo i, och dess ledare Mao var en av vår historias mest ondskefulla. Under kultur-revolutionen lät han 6000 tibetanska kloster jämnas med marken, fler kloster än det finns i hela Europa? Till alla de som tycker detta ogudaktiga levnadssätt var något att eftersträva så kan jag hälsa er att vi snart kan ha det här. Slit det då med hälsan.
Problemet våra ägare har med oss är att vi kan tänka själva, och då vi äfven gör så emellanåt, gör att vi kan se att vi är förmer än små byggklossar som de kan bygga lego med. Att religionen, trots allt elände den blivit utsatt för i bortre asien, alltjämt fortlever beror på att det grandiosa experimentet med Mao var ett praktfullt fiasko som enbart drog hela landet ner i den mest fruktansvärda misär. Med hjälp av EU/USA-investeringar vände man sedan snabbt på skutan igen och fick på bara några få årtionden hela världen att häpna över kinas transformering, en transformering där den nya religiösa toleransen gjort sitt till. Vi inser nu vikten av religion och filosofi, för ingen civilisation i vår historia har någonsin existerat utan den, och kommer heller aldrig att göra så. De högsta ledarna i vår värld böjer alla sina huvuden till någon form av översinnlig övermakt. I våra ägares fall är denna makt, enligt vissa, allt annat än god. Vi förstår då varför vår värld nu är så mörk.
På det personliga planet så finns det, vid sidan av det rent religiösa element som religionen består av, något annat som är av största vikt: religionen lär oss om dygder. Detta är av vikt, då dygder är vad som förhindrar oss från att bestialiseras - något våra ägare hela tiden försöker göra med oss. Att leva dygdigt är nämligen motmedlet mot det onda. Säga vad man vill om invandrare, men när det gäller att leva dygdigt så kan vi här i Sverige lära oss en hel del från dem.
Postat i: Filosofi | Permalink | Kommentarer [9]
Efter att ha postat mitt förra inlägg så slog det mig att det endast var mitt andra om Jesus. Och då vi idag befinner oss i en krissituation av aldrig tidigare skådat slag, så slog det mig vidare att kanske kan nyss nämnde person hjälpa oss i vår kamp mot våra fiender - globalisterna. Men hur? Att försöka få dem alla att bli kristna hjälper tyvärr inte, då det stora flertalet av dem redan är både döpta och konfirmerade. Att tala om för dem att Jesus förespråkade fred och motsatte sig alla former av våld, hjälper inte heller, för som vi alla vet så kan man i sådana lägen helt enkelt bläddra sig fram till början av Bibeln och det så härligt blodiga Gamla Testamentet - den bok som våra israeliska vänner förnärvarande läser.
Jesus sa: "Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja".
Jesus talar här om för oss att endast den som gör det som är rätt och riktigt är välkommen i himmelriket: den som gör vår Faders vilja. Menar han här att vi ska bli till redskap för det som är gott här i världen. Ja, naturligtvis. Så varför blir vi inte det? Svaret är att våra ledare inte vill det. De vill bara att vi ska bli goda medborgare till en viss gräns, så att vi sköter oss och inte ställer till bråk - för dem - så att vi understödjer dem i deras krig och allt annat djävulskap de hittar på. Men de vill inte att vi ska bli till helgon allihopa - för hur ska det då gå för banditerna som lever på oss, som blodiglar, och som kör med oss? Jo, det ska jag tala om för er. Det kommer gå käpprätt åt helvete för dem - hela bunten - när vi människor får ordning på oss själva igen, för när så sker så åker dessa skurkar ut, för att sedan åka in - i fängelse, där de hör hemma - och där de hör så mycket hemma att de flesta av dem aldrig mer kommer att bli utsläppta igen, eftersom vi vid deras rättegångar får reda på allt som de hittat på bakom våra ryggar. I vilket fall som helst måste vi göra det som är rätt, det som vi själva vet med oss är rätt, oberoende av vad våra älskade ledare tycker om saken. Jesus sa vidare att vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss, men det får vi tala om en annan gång.
Postat i: Filosofi | Permalink | Kommentarer [0]
Ju äldre jag blir dessto mer inser jag hur rätt Jesus hade i det han sa och gjorde. Han enkla liv och djupa insikt i världen och dess ondska upphör aldrig att fascinera samt inpirera - inte bara mig, utan hundratals miljoner människor över hela världen. Och det handlar inte nödvändigtvis om att vara religiöst lagd. Jesus visdom uppskattas av människor från de mest skilda läger. Så varför efterlevs inte hans fina fredliga budskap av fler? Kanske är det inte möjligt för det att ske? Kanske behövs det alltid ett visst antal banditer av värsta sort för att hålla alla oss andra - vi, någorlunda normala människor - alerta och vakna, eftersom vi annars blir förslöade och uppfyllda av lättja? Inte ens på Jesus egen tid fanns möjligheten för mänskligheten att leva i fred. Det romerska imperiet var synnerligen hänsynslöst.
Någon frågade en dag Jesus om man borde betala in skatt till den romerske kejsaren. Jesus svar: "Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör". Tydligen så var det även då inte möjligt att ta sig an övermakten, utan precis som idag var man tvungen att gilla läget?
Postat i: Filosofi | Permalink | Kommentarer [2]
Som människor i dagens Sverige så är, som vi alla förstår, vår hälsa något som vi bör ge högsta prioritet, för om inte vi gör det så kan vi vara säkra på att ingen annan kommer att göra det för oss. Till att börja med så är det av vikt att inse vikten av renlighet. Att hålla sig ren både kroppsligt och själsligt är en dygd. Och att lära sig vad dygder är och hur vi kan implementera dem i våra egna liv, kära läsare, är vad livet här i världen i slutändan går ut på, då människor vilka strävar efter att leva enligt dygdernas principer är de som kommer att uppnå alla sina mål.
Att ljuga är som vi alla vet ej en dygd. Vi bör då fråga oss hur vi kan tillåta att så gott som alla i maktpositioner i vårt land beter sig som de gör mot oss - deras arbetsgivare och de man är tillsatta att företräda. Om våra ledare inte lever enligt dygdernas principer - vilket vi har bevisat, då de bryter mot dygdernas högsta princip: sanningen - hur kan vi då förvänta oss att våra liv ska bli bättre, och att vårt lands framtid ska nå de höjder vi alla vet det förtjänar. Kan Sveriges framtid bli något annat än en skugga av sin potential, nu när skuggvarelser har förskansat sig i maktens boningar? Att leva i ett ofullkomligt tillstånd är något som endast ofullkomliga varelser kan uthärda under längre perioder, eftersom de då befinner sig i sitt eget låga element - där de hör hemma.
Men för de av oss som inte är nöjda med att leva i skuggornas rike för evigt så krävs det nu en insats av vilja och insikt. Att stillatigande titta på är inte längre ett lämpligt val, då tiden är knapp. Underlåtelse att handla kommer oundvikligen att resultera i besvikelser framöver. För att undvika det så måste en förändring till stånd. I annat fall så tillåter vi de dyglösa att dra hela landet med sig ner i avgrundens djup, och vi riskerar även att själva dras med dit ner. Det är oftast bättre att göra något än att inget göra alls, och i tider som dessa bör vi fråga oss själva hur vår roll bäst kan hjäpla oss ur den förestående krisen.
Att vi alla ska bli till dygdiga människor är inte det som krävs, utan bara att vi ska försöka att nå dit en dag, då strävan mot förbättring är en dygd i sig. Av den anledningen så är de som strävar - de som vill förändra sig själva och närma sig sin potential - de som nu behöver göra en extra ansträngning, eftersom de blir till levande föredömen för oss alla. De kan inspirera andra; precis som alla vi andra kan, med så enkla metoder som att försöka, och efter att ha misslyckats, försöka igen, och igen, och igen. När vi insett vad som krävs så behöver vår vilja sättas i bruk. Men i slutändan så handlar det ändå inte om vad som sker, utan om vad vi gör.
Postat i: Filosofi | Permalink | Kommentarer [0]
