Efter att precis ha plågat mig själv igenom deltävling 1 uppe i Örnsköldsvik, så kan jag nu tyvärr med sorg i hjärtat konstatera att det tom blev värre än jag i mina värsta mardrömmar vågat tro. Sju låtar sjöngs på utrikiska (engelska) och en låt (om man nu kan kalla rap för låt?) sjöngs (om man nu kan kalla rap för sång?) på svenska. Skandalen i Melodifestivalskandalen var mao snudd på total. Att vi här i Sverige helt av fri vilja behandlar vårt eget svenska modersmål på detta hutlösa vis är således skandallöst. Det handlar här om mobbing och utfrysning av svenskan till förmån för ett hybridspråk och skitspråk från ett litet örike i Atlanten.

Jag hade kunnat förstå saken ifall den svenska uttagningen visades i England eller Australien, men den visas bara, vad jag vet, i ett enda land - Sverige. Kanske tittade äfven några svenskättlingar i Finland på spektaklet, men det är inte troligt, eftersom inte en enda låt sjöngs på svenska - förutom den där rappakaljan av Frispråkaren - en låt som för övrigt var överlägset sämst. Vi hade alltså en låt på svenska, en låt som dock inte var en låt utan en rappakalja. Denna rappakalja var sedan, för att strö salt i alla oss svenskaspråketälskares sår, så fruktansvärt dålig att Dolph Lundgrens mellanspel framstod som ljuvaste musik. Andra riktiga skitlåtar var Anders Ekborgs och Olas. Ola gick ju till Globen enbart pga alla sina unga fans - låten var dock förstklassig smörja. I vilket fall som helst så hånar man nu svenskan helt öppet inför oss alla, utan att folk ens kan se vad som pågår! Och vi, som de neddummade fåntrattar vi alla är, bara tackar och tar emot. Bedrövligt.

Det som gör saken extra trist är att vissa av låtarna var rätt så bra. Jag tror tex att Jessica Anderssons låt hade lyft ordentligt med en fin svensk text. På svenska så hade hennes låt vunnit ikväll. Istället så blev en vis fakir nu kvällens segrare, inte helt oförtjänt, men äfven hans låt hade blivit dubbelt så bra på svenska. Tyckte äfven en aning synd om Jenny Silver, ty hennes mystiska sång och framförande förtjänade ett bättre öde. Men hon får skylla sig själv nu när hon valde bort det egna modermålet. Otrohet är som vi alla vet en kardinalsynd. Och vi är alla nu otrogna mot svenskan. Som vi nu fått se, och som vi kommer att få se de närmaste veckorna, så är Melodifestivalen inget annat än ett redskap för att internationalisera oss alla. Vi hjärntvättas nu varje lördagskväll till att älska internationalismen/globalismen och dess ideologi. Är det förresten någon som ännu minns den där gamla kommunistiska slagdängan "Internationalen"? Ikväll fick vi höra den spelas hela åtskilliga gånger. Bästa låten var för övrigt, till sist, den sista, extranummret  : Timo Räisänens version (på en felstämd aukustisk gitarr) av "Stad i Ljus" - enda svenska låten från Örnsköldsvik ikväll. Inte kul. Inte kul alls. Inte alls kul.