Det enda vi äger är vår tid och tid är detsamma som liv, vår tid och våra liv. Materiella ting och pengar kommer och går, liksom ungdom och hälsa. "Vi kan ingenting ta med oss dit vi går". Det enda vi äger är vår tid och vad vi gör av och med den, och det enda vi kan ge till andra är tid, ibland via arbete, eget eller andras, omformat till pengar och ting, men i grunden äger vi blott vår tid, vår livstid.

Det bästa vi kan ge varandra är tid, tid att accpetera oss själva sådana vi är så att vi via livserfarenheterna kan förändras, för det är bara det vi konkret upplever av ljusa och mörka erfarenheter som i grunden kan förändra oss, och eftersom hela tiden nya erfarenheter läggs på hög i vårt inre, utvecklas vi hela tiden, även när vi tycker vi står stilla eller går bakåt. Vi kan inte annat än utvecklas - om vi ger varandra tid. Och dit vi går - tar vi med vår livserfarenhet: det är "skatterna i himlen som icke förgår".

Jag ger dig den tid det tog att läsa min text. Kanske gav den dig något att tänka på...