Jag gråter. Jag gråter för att världen ser ut som den gör. Jag gråter för att så många kvinnor blir illa behandlade världen över. Jag gråter för att kvinnor och deras kroppar är strategiska måltavlor som används i krig. Jag gråter för att de våldtas och stympas. Deras bröst skärs av för att de inte ska kunna amma sina barn. De gängvåldtas. Jag gråter för att de tvingas föda förövarnas barn som i sig blir en påminnelse om vad fienden gjort mot dem. De dödas. Deras barn blir föräldralösa. Jag gråter för att männen på så många ställen har den totala makten och kan anklaga dem för brott de faktiskt inte har begått. Jag gråter för att kvinnor kan stenas utan en värdig rättegång. Jag gråter när jag läser om kvinnor i amazonas som gängvåldtas när de inte lyder männen. Jag gråter när jag läser om småflickor vars genitalier skärs bort med smutsiga rakblad i Afrika. Jag gråter när jag läser om kulturer där kvinnor ses som smutsiga och måste skyla hela sin kropp med svart tyg. Jag gråter för att så många kvinnor världen över inte har någon talan. Så många kvinnor som inte har något värde, deras fäder blir besvikna när de föds för att de ses som en börda. Jag gråter för att så många nyfödda flickor inte ens får chansen att växa upp, deras föräldrar väljer att döda dem för att familjen inte kommer ha råd att försörja dem. För flickor måste försörjas och beskyddas. De ska giftas bort med en hemgift, eftersom mannen tar över försörjningen, och många föräldrar har inte råd med hemgifter. Jag gråter för att starka självständiga kvinnor alltid tystas ner. I Sverige brände vi dem på bål och kallade dem häxor. I andra länder stenas de. De ses som farliga. "Fittstim....." Jag gråter när jag läser om kulturer över hela världen och överallt är kvinnan i underläge. Hon ses som en avelsko, en bytesvara. Ett lägre stående väsen som måste tystas och tämjas. Till och med i kulturer med polyandri, där kvinnan har flera makar, är det ändå männen som bestämmer över henne. Jag gråter över att det är kvinnorna som ska skyla sina kroppar för att de ses som djävulens redskap för att fresta mannen. Jag gråter för att man som kvinna ska skämmas över sin kropp och sin sexualitet. Jag gråter för att vackra kloka kvinnor ses som en fara, ett hot. Jag gråter för att kvinnor världen över skuldbeläggs och ses som bördor. Jag gråter för att jag vill att varje flicka som föds världen över ska vara lika mycket värd som sin bror. Jag ska kämpa i hela mitt liv för att det ska bli så. Jag gråter för att det är inte många hemmafruar världen över som har något val, som Maria Montazami nedan har....

Jag har precis sett filmen "The stoning of Soraya M." En sanningsbaserad historia om en kvinna som på 80-talet blev utsatt för en komplott, oskyldigt dömd och stenad till döds. Och jag gråter för att det är en sann historia och den upprepas om och om igen världen över. Mest gråter jag för att så många väljer att blunda för detta.

 www.worldmag.com/articles/15561