Vi fokuserar mycket på att vi behöver lära våra tjejer att våga säga nej. Det är ju bra, man måste kunna säga ifrån och stå på sig. Men jag tror att vi lägger fokus på fel målgrupp, för det spelar ju ingen roll hur många gånger en tjej säger nej om killen inte lyssnar. Hur många gånger hade tjejen i Bjästa sagt nej? Fem sex gånger sa han väl, "Oskar". Han hade ju alltså hört detta men helt enkelt inte brytt sig. Vi behöver nog lägga större fokus på att lära killarna att förstå och respektera att säger en tjej nej så är det så. Det är inte bara tjejerna som behöver få hjälp med sin självkänsla för att våga stå på sig, även killarna behöver det stödet för att våga säga ifrån och stå emot grupptrycket från kompisarna. Han ska våga säga till killpolarna att han respekterade hennes känslor när hon sa nej. Han ska våga stå upp för sig själv, och tjejen, även om polarna skrattar.

Könsrollerna i samhället piskas på och drivs till helt vansinniga ideal genom media och vi sväljer allt med hull och hår och hetsar på oss själva och varandra att nå upp till dessa. Manlighetsidealet är knappast ett sunt ideal, gränsen till "övermanlighet" finns inte längre. Idag ska en ung kille ha sexpack och biceps som en elitidrottare, vilket kan va biologiskt omöjligt för en kille i tonåren. På samma sätt som det är omöjligt för en 16-årig tjej att väga 50 kilo men ha en bh storlek på 75DD. Men idag finns snabba lösningar tillgängliga i form av skönhetsoperationer, tillväxthormoner och anabola. Är det konstigt att kidsen flippar? Nej jag tycker inte det.

Så vi ska varken lägga skulden på tjejerna eller killarna för alla är offer för våra sjuka ideal idag. Killarna blir ju bara mer macho och populära desto fler brudar de har haft. En kille får bara högre status ju fler tjejer han har "pumpat och dumpat". Medans killen som tar hand om sin flickvän, är kärleksfull och respekterar hennes åsikter blir negativt stämplad som en "toffel". (Läs: han blir för mjuk - kvinnlig = negativt). Så killarna behöver hela tiden bevisa att de absolut inte är tofflar, inga mjukisar, eller gud förbjude; homo. Hur gör de det? Jo genom att överbevisa sin manlighet och sexualitet. Ju fler brudar desto fler ryggdunk får de - positiv förstärkning...

Som vuxna behöver vi, som utbildningsminister Jan Björklund faktiskt säger (det var väl det första vettiga han sagt!) våga stå upp och ha mer civilkurage. Vi behöver vara förebilder för barn och ungdomar. Om inte vi vågar säga ifrån och ta ställning mot något som är fel, hur ska de då kunna lära sig vad som är ok och vad som inte är ok? Det duger helt enkelt inte att "vara neutral" som skolan i Bjästa gömt sig bakom, något som känns så genomsvenskt och faktiskt rent ut sagt ryggradslöst. Vi måste våga säga ifrån i vårt svenska samhälle! Tycker du att något är fel på föräldramötet, ja men ställ dig upp och säg det då, våga säga ifrån! Annars blir man inte mer än en halv människa. Att ha starka åsikter förstärker självkänslan och identiteten, det behöver vi också lära våra barn. En stark person vågar gå sin egen väg och gör självständiga val, en svag person följer strömmen.

Och angående de som startat en hataction mot förövaren i Bjästa, de har ju inte förstått nånting. De gör ju bara samma sak mot killen som tidigare hänt mot tjejen. Jag tror knappast han är en ond kille. Han är nog bara en ung vilsen kille som inte haft några bra förebilder för hur man ska bete sig mot tjejer. Och om man tittar på de vuxna förebilder som verkar finnas i det samhället så är det inte så konstigt att han inte fått lära sig att respektera kvinnor....