Haha är det ok att vara feminist och samtidigt gilla hemmafrun Maria Montazami?? Men man kan ju inte annat än gilla henne, eller..?? Från början funderade man ju om hon inte hade alla hästar hemma, men ju mer hon får visa sin riktiga personlighet i tv så vinner hon faktiskt min respekt! Hon bjuder på sig själv, kan skratta åt sig själv och att det är ganska fånigt hur hon flyttar sina växter fram och tillbaka i hemmet (se bara Max reklamen :) Sen tycker jag faktiskt att hon har stor integritet, hon är den hon är och är stolt över det!

Är det egentligen så fel att vara hemmafru om det som i Marias fall är ett moget och självständigt val.....? Hon är ju utbildad mäklare och självklart så tänker vi svenska kvinnor ögonblickligen "men herregud, ska hon inte också få göra karriär då?! Ska bara mannen få göra karriär?!" Men hon säger ju själv att det var ett val hon gjorde och som hon aldrig ångrat då det har bidragit till att deras barn har växt upp till starka självständiga individer. Är inte det faktiskt det viktigaste jobbet man kan ha......? Så länge man inte på nåt sätt blir tvingad att vara hemma så kan det väl aldrig vara fel att välja sina barns utveckling före en karriär? (Så länge mannen pensionsparar åt kvinnan mm så hon inte får lida för det ekonomiskt! Alla är ju inte lyxhemmafruar som Montazami.)

Det känns som att vår strävan för jämställdhet blir så inriktad på att kvinnor ska inte behöva vara hemma med barnen, men vad är egentligen idealet? Att vi har barnflickor, båda föräldrar jobbar heltid och gör en superkarriär och samtidigt har tid och ork att vara fysiskt och psykiskt närvarande för att uppfostra barn med stark självkänsla....? Förlåt, men jag tror inte på den ekvationen. (Och alla lyckade kändisar som berättar i Mama om hur de faktiskt KAN göra allt, kan de verkligen göra allt utan barnflickor?? Det tror jag inte på). Föräldrarna går på knäna av alla stress och barnen får växa upp själva framför tevespelet för att föräldrarna inte orkar umgås med sina barn... Så ser det väl ofta ut idag, tyvärr. Är det värt det? Är det värt att ha gjort en dunderkarriär och försummat sina barn? Men sen säger jag absolut inte att det är självklart att det är kvinnan som ska vara hemma, det kan lika gärna vara mannen som är hemma med barnen!! Min poäng är att den som självständigt väljer att vara hemma med barnen ska inte behöva stämplas som förtryckt, det ska aldrig ses som något mindre värdigt att ta hand om sina barn än att göra karriär, om det är det man själv valt.