Jag har funderat mer på fenomenet att många ungdomar världen över som sett "Avatar" har blivit deprimerade (har läst om detta på aftonbladet.se). Många har blivit väldigt tagna av denna vackra fantasivärld och då filmen är nästan 3 timmar och visas i 3D så blir känslan av att verkligen gå in i denna värld ganska verklig. Många har visst haft svårt att tackla att de faktiskt inte kan leva i den vackra världen och tycker att vår egen värld är grå och tråkig.

Jag har kommit fram till att det här gör mig ganska irriterad, det känns så idiotiskt att tänka så. Det måste va så här; de personer som har fått såna här känslor efter denna film måste vara personer som inte har rest speciellt mycket i vår egen värld. För vår värld ÄR minst lika vacker som den som skildras i Pandora. Valde ut ett axplock av bilder från google för att visa på några exempel nedan. Skillnaden mot Pandora är väl inte så himla stor..? Jag upplevde inte själv naturen i filmen som så himla övernaturlig. Visst var det vackert och visst, vi har inte självlysande växter här eller träd där vi kan koppla upp oss och få kontakt med våra förfäder. Men vi lever visst i en otroligt vacker värld! Jag har själv sett mängder av ställen som fått mig att tappa andan av hänförelse...  T ex så gott som orörda koraller i Samoas vatten, turkosa sjöar på Nya Zeeland, grönskande risodlingar på Bali, vita stränder och klart vatten i Asien, klippor i Thailand som ser ut att nästan sväva i vattnet ungefär som de flygande bergen i Pandora... Och i Sverige har vi djupa gröna skogar, långa stränder, mörka sjöar, vita fjäll och fyra vackra årstider som faktiskt inte går av för hackor om man ser dem rent estetiskt.

Kan man inte egentligen se det som att hela poängen med "Avatar" är att vi behöver öppna ögonen och ta hand om den vackra värld vi faktiskt har här och nu? Istället för att förstöra den som vi gör nu? Tittar på nyheterna just nu som tar upp tsunamis i Chile och översvämmningar i Europa. Det här är antagligen konsekvenser för att vi förstör vår miljö och inte respekterar den. Det skulle nog inte skada med ett gudomligt synsätt på naturen (som Påven varnade för..) för vad vore vi utan den?? Ingenting.

Så jag tycker att alla som fick deprimerande känslor av filmen av detta slag: ge er ut och upptäck vår otroligt vackra och häftiga värld för det finns så mycket att se! Och sen kanske de personerna blir mer benägna av att ta hand om och rädda det vi faktiskt har, istället för att drömma om nån jävla låtsasvärld....

Bilder från google.se; Australien och Brasilien