Sagan om R.

Julen är en härlig tid. Enligt någon amerikansk film jag såg härom kvällen ska man dessutom vara ärlig.

Fick just ett fint sms av pojkvännens dotter. Det var gulligt och generöst av henne att bjuda in mig över julen!!

Fick ett fint samtal från VD på mitt företag också.

Vad gäller hyrsgästen var det ju bra att jag fick reda på hur det stod till innan det hade flyttat in fler djur här på gården. Jag upplevde annars henne som en bra tjej om än impulsiv och litet skör. Men jag kan inte ha folk som står på gården här och skriker om sina rättigheter. Jag är jättegenerös och förmår man inte att uppskatta det så kan jag inte ha dem ikring mig. Jag har ett ansvarsfullt jobb, en stor fastighet, barn och djur. Det är ju faktiskt så att jag har en fastighet och jag delar gärna med mig men det är MIN fastighet. Om man vill bestämma får man skaffa en egen fastighet. Så är det. Det är lätt att kräva och tycka en massa när man varken behöver ta ansvar eller finansiera det hela. Det är en helt annan sak att vara ansvarig för egendom och liv. Jag tar det fulla ansvaret här och därför bestämmer jag reglerna.

Jag vet att det är många kvinnor som liksom jag tar ett för stort ansvar. Därför önskar jag speciell dem en underbar jul med många lyckliga människor och djur omkring er!!!! (Finns det män därute som känner att de också tar ett stort ansvar så får de väl räkna in sig i gruppen)

Kram på alla och ha det så bra.

Sitter och läser alla inlägg om dan före dan. Det är inga ensamma människor som skriver utan de som har familj och planerar en traditionell jul. Alla de som är ensamma och som väljer att jobba på jul undrar vad de tänker dan före dan?

Personligen ska jag vara själv men samtidigt inte själv. Jag skulle ju ha ätit med min hyresgäst men efter att hon vanskött mina hästar när jag var i Egypten och jag sade ifrån försvann hon och lämnade huset med disk och sopor. Hon kommer väl och städar antar jag hon har ju ett par månaders uppsägningstid som hon redan betalat i förskott. Men det är dan före dopparedan i alla fall. Själv eller inte själv, julen kommer ju i vilket fall. Hoppar nog över granen. Firade jul med barnen i fredags så här är pyntat i alla hast och litet till kan jag ju släpa fram från mina digra julkartonger. Attributen från barnens och min barndom är redan framme. Det är en tomtekudde som min mamma gjort. En kyrka med lampa i som vi hade i mitt hem som barn. En massa jullyktor som barnen har tillverkat när de var barn och så de tre hjärtana i papper som dotter gjorde när hon var åtta! De ska fram varje jul. Ett hjärta för mamma, ett hjärta för pappa och ett hjärta för henne själv. Kanske var hon ännu yngre förresten och lillebror var inte född än.

JObbar hemma på förmiddagen och städar och rider på eftermiddagen.

Till kvällen blir det kyrkan, där jag sjunger gospel. En fin och ljus fest som är en stor del av julen för mig. Vår gamla präst är sjuk så det kanske blir sista året med honom. Förra året firade vi jul i Indien så i år ska det bli trevligt att vara hemma och sjunga i kyrkan. Det ska bli underbart att vara hemma hos mig i mitt timmerhus och min öppna brasa. På julaftonskvällen går jag ner till det fint städade stallet och ger djuren julgodis. Det är stämningsfyllt även om vi förr om åren var många många fler som firade jul här.

Hoppas hoppas att de här åren är mellanår och att det efter några år när barnen, om barnen, bildat familj kommer att fira jul här igen men buller och bång. Massor med folk som pratar och skrattar.

Jag har ju utmanat min chef. Förhandlat i sex månader om en ny tjänst. Fått till nästan en ny tjänst. Ett muntligt avtal i alla fall men lönen är inte förhandlad. Men jag och VD är nöjda. Vad händer då?

Jo den chef som jag försökt komma ifrån säger (äntligen) upp sig. Halleluja, halleluja!!

Då var ju problemet borta. Nästa problem:

Jag har ju förhandlat till mig en ny tjänst och fått med VD. Men nu vill jag ju ha den tjänsten och min f d chefs tjänst. Nu blev det jobbigt igen.

Försov mig i morse.  Orkar inte alla förändringar samtidigt med en massa privat tjafs om pojkvännens döttrars jobbigt intriger. Fokuserar på mig nu.

Nu startar höstens renoveringsprojekt. Inspirerad av bl a Badgear har jag nu beslutat att starta höstens renoveringsprojekt.

Syftet är att gå ner 14 kg och öka konditionen. Vidare ska jag jobba med mental träning för att komma i mental balans och med balanskost för att finna biologisk balans. Till min hjälp ska jag använda Sanna Ehdin 12 veckor till ett självläkande liv och en bok om balanskost som heter Läk dig själv.

Rapport ska jag skriva här på bloggen under kategorin dagsläget minst varje måndag men när andan faller på.

De första fyra veckorna ska jag köra strikt balanskost vilket innebär att jag utesluter

spannmål, rotfrukter, alkohol, socker, ris, ärtväxter, mjölkprodukter från kosten.

Jag kommer att äta potatis för jag har värdens godaste ekologiska potatis som jag odlat själv och den kommer jag inte att avstå ifrån.

Önska mig lycka till!

Jag fick en impuls att försöka beskriva hur det är idag. Ett år senare.

Vad ute och red i kylan och solen på min gamla häst. Tänkte med nostalgi på vissa tider med R, hur mysigt det var att krypa ner hos honom efter en sådan här ridtur och ha en massa varm och sömndrucken sex. Men så kom jag ihåg den sista tiden. När jag återupptagit ridningen efter en tids uppehåll och jag kämpade för att stärka min kondition och gå ner i vikt. Kända olusten av att gå in och äta frukost med R efter ridturen. För jag inte visste vilket humör han skulle vara på.

Så nuläget är sådant att jag riden när jag har lust och det är jättemysigt. Sedan går jag in och sätter mig i mitt vackra bibliotek (som R och jag fixade till och bland annat satte in en glasdörr i stället för ett fönster) och dricker kaffe. Det är så skönt. Jag är säker på att ingen ställer till en scen när jag kommer in och är trött. För jag blir trött av att rida, behöver återhämta mig.

Sedan R försvann har jag fått ett lönelyft som netto vida överstiger det R betalade i hyra. Och jag har massor med pengar kvar när månade är slut, trots att singellivet borde kosta med än sambolivet. Men R måste ha fått mig att spendera mer pengar än vad jag trodde. Så idag är allt bättre än i sambolivet. Vi hade ju en ständig kamp R och jag och jag har svårt att anpassa mig till ett liv utan kamp. En lugnt och skönt liv där man kan planera vad man vill göra i lugn och ro. Så jag har litet tråkigt. Som omväxling har den snälle sonen börjat bråka i stället, så man får sina utmaningar ändå. Det är svårt att vara en god mamma i grälen med sonen utan att glida in i bittergnällspåret där jag ofta hamnade med R. Men det går också bra, med litet mental träning. Jag är en god mor. Ikväll ska jag ut och supa med en blinddate och det är jag säker på att det blir kul, oavsett hur det slutar. För säkerhets skull har jag bokats sovplats hos en väninna. Bor ju så till att jag inte kan komma hem onykter.

Imorgon ska jag åka iväg och titta på en segelbåt jag tänkt köpa. R var rädd för båtar.

Livet leker men det är ensamt i sängen och katten är så morgonpigg.