- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
16 jan kl 10:29, 2008
Senare den kvällen när grälet urartade alltmer. Spelade ingen roll vad jag gjorde eller sade. Dessutom gjorde jag och sade jag fel saker för jag vill ju att vi skulle vara samt och mysa i soffan. Jag var ju kär i R och jag ville bara att han skulle "vakna upp" ur sin vanföreställning och inse att han snöat in på något som inte hade med verkligheten att göra. Han var ju så fixerad vid pengar, så ibland blev det bara fel. Men grälet gick vidare.
Det var i samband med detta han for ner för trappan och slog sönder köksinredning med en stol. Jag har fortfarande bilden av honom svingande en stol över huvudet i mitt minne. Jag kan se den overkliga bildsekvensen i min hjärna i ultrarapid precis när jag vill. Ansiktsuttrycket, speglande en vansinnig tanke, nästan uppsluppen. Som om han blev upphetsad av att utföra själva handlingen.
När han senare flydde ur huset skrek han: "Jag har gjort så mycket för dig att jag borde äga halva det är huset!".
Konstig sak att säga för en kille som just sålt sitt eget hus med 3 miljoner i vinst. Skulle han ha halva mitt hus också? För att han fick bo hos mig? För att jag lagade mat åt honom, städade efter honom, tvättade år honom, lyssnade på allt hans skitprat om sina arbetskamrater, kunder och chefer?
Upphovsrättskyddad © 2008 Sagan om R. . Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
