Anders talar ut

Cyperns låt i melodifestivalen verkar vara ganska bra. Jag tyckte inte det först, men efter att ha hört alla låtar, och dessutom hört Cypern en gång till, seglar den upp som något av en favorit hos mig. Tveksamt om Loreen håller hela vägen.

Troligen är den här banan i Sölvesborg landets just nu mest avancerade anläggning för bangolf.

Började dricka nässelte för att få fart på njurarna, och äta surkål för att få magen att må bra. Men de senaste dagarna har hela jag känts så uppblåst att jag håller på att lyfta från marken.

En sak, bland många andra, som jag tyckte om hos Per Oscarsson var just det där att han verkade vara en farbror fullt ut. I en tid när farbrorn är på utdöende - när 70-åringar kallar sig killar - vill jag sitta ner och lyssna till en gammal man som samlar på visdomar i stället för nya fräcka tatueringar.

Jag var säker på att jag åkt på vinterkräksjukan i natt. Vaknade vid tre och yrade, mådde illa och tyckte att allt var hemskt, precis så där som när man håller på att få feber. Men i stället för att gå och prata med Ulrik somnade jag om. 

Det kan ha varit kalkonen som var för gammal.

I morgon ska jag gå på bio igen. I sista minuten från 1959. Alfred Hitchcock. För fjorton dagar sedan såg jag Klockan klämtar för dig. Då somnade jag. Men vad gör man inte för att ha sett riktiga filmklassiker.

Han trodde inte att det var sant. Hon hade alltså mage att dyka upp igen. Hade hon inte förstått vinken? Hon satt där även denna kväll, på samma stol som vanligt, och dessutom i tid - i motsats till de flesta andra i kören som hade för vana att komma för sent till övningarna.

- Vad ska vi sjunga i dag?

Hon log med hela ansiktet. De gula tänderna lyste. Han log tillbaka. Inombords steg raseriet över att Elsa Olofsson inte förstod att hon inte hade i en kör att göra. Människan var tondöv. Och uppenbarligen också döv på andra sätt.

Per Parneteg hade, så tydligt det nu gick, de senaste gångerna förklarat att kören stod i begrepp att ta sig an Händels Messias, och att det därför kanske - möjligen - var läge för en generationsväxling.

Flera medlemmar i kören hade för övrigt deklarerat att de övervägde att gå med i missionskyrkans mer moderna kör som bestod av "duktiga ungdomar" som det så fint hette.

Fel personer hade tagit åt sig av Per Parnetegs uttalanden. Lena Bertilsson slutade. Per hade försökt att få tillbaka henne men hon hade bestämt sig.

- Jag har aldrig känt mig så förödmjukad, sa hon bittert.

- Jag menade inte dig och det vet du, försökte han.

Eva på Östervägen hade inte heller dykt upp de senaste tre gångerna.

Körmarodören Elsa Olofsson log igen.

Han smet ut bakvägen och tog ett bloss.

 

Så här ser vårt kök ut. Vi har designat det själva. Vi köpte gamla skjutluckor på Blocket och målade om dem. Köpmansdisken köpte vi också på Blocket för länge sedan och helrenoverade. Kaklet har vi köpt av en keramiker, men flera av plattorna, t.ex. de med fiskmönster, har min sambo gjort själv. Skåpsluckorna i köpmansdisken har jag tillverkat. 50-talsknopparna köpte vi av en återförsäljare av inredning för barn.

Vi är nöjda med resultatet.

 

 

Jag är verkligen så inne i valrörelsen att jag skaffat en egen variant av slutspelsskägg. Jag har gjort det helt omedvetet, och jag är ju inte ens engagerad själv. Och jag blev chockad när jag upptäckte det. Alltså att jag börjat kamma mig precis som Göran Hägglund. Måtte valet vara över snart!

Jag har tuggat så mycket tuggummi i dag att jag har ont i käkarna, ont i huvudet och ont i magen. Jag har världens tuggummituggarångest.

Ibland är livet som ett besök på Rusta. Man ser på reklamen hur lyckliga alla är. Kunderna pratar glatt med varandra, det är fantastiskt fina priser överallt. Ja, man får mycket för pengarna - det är Rusta det! Så kommer man dit, folk man möter är sura, en tant hostar en i ansiktet så man senare blir förkyld och man köper ingenting alls.

I dag har jag bara ätit vegetariskt. Små basilikabiffar, stekt potatis och vitlökskokt blomkål. Det var riktigt gott! Men jag kan inte låta bli att fundera i samma banor som Tomas Tengby gjorde när Mat-Tina lagade vegetariskt för några år sedan. De hade pratat hela programmet om vikten av att äta mer grönt. Och så när de sitter och provsmakar säger Tomas Tengby mellan tuggorna: "Det här hade varit jättegott med en köttbit till."

Alldeles nyss gick jag 1.296 steg när jag var ute med hunden. Jag räknade att varje steg är 65 centimeter, så det blir ju drygt 800 meter totalt. Med träskor ska tilläggas. Och det är ju stilpoäng. Plus att jag har ont i ena axeln vad det nu har med saken att göra.

Jag ska trappa ner på köttätandet. Eftersom man hör så mycket skit om djurhållningen är det bättre att äta vilt, om man nu alls ska stoppa i sig något kött. Och det är väl så jag motiverar att jag håller på att ta jägarexamen. Det har jag hållit på med i två år, men planerna fortsätter att komma av sig. De senaste två veckorna har jag skjutit upp två gånger. Såvitt jag förstår har skjutledarna aldrig skådat någon sämre skytt. Efter att jag bommat nio serier av nio möjliga på rörligt mål konstaterade provledaren att det inte finns någon risk att jag ens skadskjuter viltet. Älgarna är så att säga i trygga händer om jag mot förmodan skulle få jägarexamen. Jag börjar bli tveksam. Det är bara min jakttokige bror som inte är det (Jag är uppväxt på landet och där hör det till att vara jakttokig. Man frågar inte sin granne hur han mår utan om han sett någon älg sedan man senast råkades.)
– Du kommer att bli en toppenskytt eftersom du lär dig från grunden, säger min bror uppmuntrande.
Grunden var ordet. Eller botten. Jag har fått påpekanden på att jag står för bredbent, håller bössan fel, gör anläggningen för spänt, rycker av skottet, är skotträdd, tar för lång tid på mig innan jag skjuter. Ja, det är så mycket att tänka på att jag varken vet ut eller in. Det paradoxala är att man inte ska tänka överhuvudtaget. Själva nyckeln för att få till ett bra skott är att det ska gå lika automatiskt som när man slår i en spik med en hammare. Man funderar inte på anläggningen. Man bara hamrar. Dit är det långt, så långt att jag överväger att jag överväger att förbli jägare enbart i teorin.
Man kan ju inte vara bäst i allt, som min klumpige gymnasielärare sa när han skulle gå ut genom klassrummet, men missade dörrhålet med en meter och gick rakt in i väggen.
Det är många som har det tufft nu. Även om de försöker och gör sitt bästa. Jag tänker på valrörelsen. Det satiriska inslaget i God morgon världen i P1 i söndags handlade om partiledarutfrågningen av Mona Sahlin. Hon hade enligt reportern gjort alldeles utmärkt ifrån sig och svarat prickfritt och sakligt på alla frågor.
– Så det var bra då? undrade programledaren.
– Självklart inte. Vi har bestämt oss för att Mona Sahlin inte gör något bra.
Ibland undrar man vems föreställningar man går och bär på – om folk i allmänhet och politiker i synnerhet. Sina egna, eller någon annans.

Sista augusti. Nu går det inte att krama om sommaren längre. Det är bara att kasta sig rakt ut i klarsynta september. Vad är alternativet?