Anders talar ut

Jag ska trappa ner på köttätandet. Eftersom man hör så mycket skit om djurhållningen är det bättre att äta vilt, om man nu alls ska stoppa i sig något kött. Och det är väl så jag motiverar att jag håller på att ta jägarexamen. Det har jag hållit på med i två år, men planerna fortsätter att komma av sig. De senaste två veckorna har jag skjutit upp två gånger. Såvitt jag förstår har skjutledarna aldrig skådat någon sämre skytt. Efter att jag bommat nio serier av nio möjliga på rörligt mål konstaterade provledaren att det inte finns någon risk att jag ens skadskjuter viltet. Älgarna är så att säga i trygga händer om jag mot förmodan skulle få jägarexamen. Jag börjar bli tveksam. Det är bara min jakttokige bror som inte är det (Jag är uppväxt på landet och där hör det till att vara jakttokig. Man frågar inte sin granne hur han mår utan om han sett någon älg sedan man senast råkades.)
– Du kommer att bli en toppenskytt eftersom du lär dig från grunden, säger min bror uppmuntrande.
Grunden var ordet. Eller botten. Jag har fått påpekanden på att jag står för bredbent, håller bössan fel, gör anläggningen för spänt, rycker av skottet, är skotträdd, tar för lång tid på mig innan jag skjuter. Ja, det är så mycket att tänka på att jag varken vet ut eller in. Det paradoxala är att man inte ska tänka överhuvudtaget. Själva nyckeln för att få till ett bra skott är att det ska gå lika automatiskt som när man slår i en spik med en hammare. Man funderar inte på anläggningen. Man bara hamrar. Dit är det långt, så långt att jag överväger att jag överväger att förbli jägare enbart i teorin.
Man kan ju inte vara bäst i allt, som min klumpige gymnasielärare sa när han skulle gå ut genom klassrummet, men missade dörrhålet med en meter och gick rakt in i väggen.
Det är många som har det tufft nu. Även om de försöker och gör sitt bästa. Jag tänker på valrörelsen. Det satiriska inslaget i God morgon världen i P1 i söndags handlade om partiledarutfrågningen av Mona Sahlin. Hon hade enligt reportern gjort alldeles utmärkt ifrån sig och svarat prickfritt och sakligt på alla frågor.
– Så det var bra då? undrade programledaren.
– Självklart inte. Vi har bestämt oss för att Mona Sahlin inte gör något bra.
Ibland undrar man vems föreställningar man går och bär på – om folk i allmänhet och politiker i synnerhet. Sina egna, eller någon annans.