Anders talar ut

Har ni också varit med om att bäst som man kommer körande på en väg dyker det upp ett vägarbete, som till ens besvikelse bara växer och växer i omfång, och rätt vad det är skyltar de om in på småvägar, och skyltningen är mycket god till en början, med stora pilar som är så där orangea att det riktigt hugger till på näthinnan, men så plötsligt har vägarbetarna glömt att skylta i en rackarns liten korsning mellan två byar, och så hamnar man på en bondgård utanför Hurva i stället för på Malmöfestivalen?
Det var exakt vad som hände mig i går! Jag är lite rädd för att vistas i Hurvatrakten efter att ha sett Skånska mord med Ernst-Hugo Järegård, så jag hittade ut själv.
Under tiden funderade jag över hur det kan komma sig att det är så många vägarbeten på gång just nu. Jo, jag misstänker att dessa orangea pilar är förtäckt valpropaganda. Den borgerliga alliansen har ju snarlika symboler på sina valaffischer. Bilisterna matas indirekt med budskapet: Följ den orangea pilen, särskilt om den pekar åt höger, så går det dig väl och du når ditt mål på livets snåriga vägar. Nu gick det ju inte väl för mig, men lite svinn får man räkna med.
Om min teori om politisk produktplacering nu mot all förmodan inte skulle stämma, och jag medger att den är ihålig, är det i vilket fall som helst vanskligt för alliansen att sätta upp sina valplakat med pilar längs med vägarna. För bilisterna kan ju tro att det är ett pågående vägarbete, följa pilen åt höger och köra i diket. Och är Folkpartiledaren Jan Björklund med på bilden kör man i diket ändå. Så respektingivande är den mannen. Han är nästan i klass med en fartkamera.
Jag förstår förresten inte varför alliansen har valt den orangea färgen som sin. Orange får man om man blandar rött och gult. Blått ligger liksom på andra sidan i färgskalan. Men det är mycket som är förvirrande i politiken. Som att Miljöpartiets Peter Eriksson i går gav ett rakt och tydligt besked om att han inte kommer att lämna något besked före valet om utformningen av förmögenhetsskatten.
Nåja. Malmöfestivalen är lika med mat. Det är bara att välja och vraka mellan langos, texmex, italiensk glass, indisk snabbmat, det libanesiska köket, ungersk langos, wokad älg och afrikansk sötpotatis. Snacka om mångkultur. Jag var dock proppmätt redan när jag kom till festivalområdet, beroende på att jag innan dess var så hungrig att jag tog en sväng om Möllevångstorget för att få i mig något riktigt mättande och mångkulturellt. Det blev pannbiff med lök och stekt potatis. En rätt som står sig stark på Möllevången.