Anders talar ut

I dag har jag skrivit mitt sämsta dagstidningskåseri på länge. Jag gjorde om det i all hast sent i går kväll. Från början handlade det om Rosa Bandet men både damen och chefen tyckte att det gick bort. Man kan inte skriva kåserier om Rosa Bandet! Det är en helig ko. Så jag gjorde om allt och det kom att handla om ingenting alls. Det blev oinspirerat och trist.

Jag håller med på sätt och vis om att det inte hade funkat med Rosa Bandet-kåseri. Om man med kåseri menar att man ska vara lite smårolig så kan man inte hänga upp det på en insamling till förmån för forskning om bröstcancer. Det hade möjligen funkat i en krönika. Jag tar upp min kritik här i stället. Det jag vänder mig emot är kanske inte att Rosa Bandet håller på i en hel månad - en tolftedel av året - utan att Svensk Handel blandar sig i mer och mer. På lördag är det Rosa lördag, lagom till löningen kommer. En köpfest. Handlarna gnuggar händerna. 

Jag tycker också det är konstigt att tre fjärdedelar av alla pengar som går till cancerforskning finansieras av Cancerfonden. Struntar staten i cancerforskning? Utan Rosa Bandet-galor, rosa ballonger, rosa bandet-stickning och virkning så blir det ingen forskning? Det låter som en jädra bananrepublik.

Vad var det mer jag tog upp? Jo, 28 procent av de insamlade Rosa Bandetpengarna (40 miljoner i fjol) försvinner i administration och omkostnader. Det är högre än de 25 procent som Stiftelsen för insamlingskontroll har som tak.

Jag hade en massa andra synpunkter också men jag har glömt dem.

Jag tycker även att det här inlägget blev oinspirerat och trist. Det är dags att sadla om.