Min älskade lilla ögonsten har nu hittat tillbaka till sin rätta ägare. Den står nu ren och fin på sin rätta plats och ingen är väl gladare än jag för de. Två månader var vi ifrån varandra och jaa tiden var lite jobbig till en början och många tårar fick rinna längsmed mina kinder.. Men nu är vi äntligen återförenade igen. Pratar såklart om min fina lilla bil som nu äntligen kommit tillbaka från rep. ;)
Nu har vi färdats några mil tillsammans igen, den tog mig faktiskt såpass långt som till Ske-å igårkväll där jag var bjuden på middag och fick mig ett stort rosa påskägg, fyllt med bara choklad! Det var endel av överraskningen undra vad den andra delen är. :O

Hursomhellst så var kvällen lite jobbig och jag kände redan innan jag for att de var nått på G, de kändes inte bra men jag for ändå. Jag hade ju lovat. Kände dock efter vägen att de blev värre och värre. Skickade ett sms och undrade vad fan jag höll på med. (Varför vet jag aldrig vad jag vill??) Skulle inte ens ha kört bil i de tillståndet, blev rädd för mig själv och tankarna på de som hände för över 2 månader sen gjorde sig påminnt och de rätt rejält. Det har helt klart satt sina spår! Rädd för att både köra och åka numera även om de blivit betydligt bättre så gör de sig påminnt lite nuodå.
Lyckades koppla bort de mesta när jag väl kom fram men sen framåt kvällen så gick de inte längre, klarade inte riktigt av att stoppa de längre. Skrämde dig rätt rejält, inte meningen, men jag klarade inte trycket. Tog en tablett, de blev och värre och värre till en början för att sedan bli bättre igen. Tabletterna gör sitt jobb ändå.
Satte mig sedan i bilen och körde hem igen och då gick de betydligt bättre än på ditvägen, var inte alls lika rädd. Kan vara för att de inte var några andra bilar efter vägen. ;)
 

Nu sitter jag här hemma och funderar på att gå och sola en sväng sen kanske fortsätta min påskstädning. Men nu är de i princip bara dammtorkning och fönsterputsning kvar. :D

*I´ve felt this way before, so insecure*