Blev lite ledsen och fick halvt panik tidigare imorse. Vet inte riktigt vad de berodde på eller om de bara var såpass enkelt att du kom upp i min tanke igen. Att du fortfarande kan komma upp bland mina tankar känns mindre bra. Sen att man alltid blir ledsen känns ännu mindre bra.. Skulle lyssnat på alla varningssignaler och på alla andra och sagt tack o hej mycke tidigare. Då hade jag antagligen sluppit att känna de såhär, men nånting hos dig fick mig att hoppas och du var trevlig, gullig o helt underbar precis så ofta som de behövdes för att jag inte skulle ge upp hoppet och försvinna. Förhoppningsvis så har jag lärt mig av mitt misstag.
Träffade en kille på krogen i fredags som var från Sthlm men bor här ( jaa lite märkligt jag vet, man han pluggar här därav anledningen) hursomhellst.. de jag ville säga med de var att han var lite lik dig iaf utseendemässigt till sättet var ju svårt att veta. :P Vad jag nu ville ha sagt med de vet jag inte riktigt men man börjar undra om du är likadan som han till sättet oxå? Ni kanske tillome känner varann? Hemsk tanke isf! Blev nästan rädd nu bara av den tanken så den ska vi försöka skaka av oss fort som satan. Lär ju inte få reda på om ni är lik varann till sättet oxå så ingen idé att fundera nått mer på de. Har mycke annat att fundera på så behöver inte en sak till. Varför jag ens kom på de och började fundera på de idag var ju en bra fråga men jaja..
Psykologen imorgonbitti.. nått speciellt som jag vill prata om nu sista gången innan jag åker iväg? Vet inte riktigt, tycker de är svårt men man får tiden att gå ändå. Fast just den där frågan kommer hon att fråga eftersom att hon i princip alltid gör de o jag min idiot säger de vanliga svaret; "jag vet inte" Man kan ju undra om de finns nånting som jag vet här i livet. Hon måste ju tro jag är knäpp, varför inte bara öppna mitt hjärta o skrika o gråta av smärta!?
Ska försöka fundera och komma på nått bra svar nu idag innan jag ska dit. Däremot så kommer de innebära att de blir en jobbig kväll men de är nog kanske värt de. Så länge de blir bättre och jag kan bli mig själv igen så är jag nöjd.
*Turnaround, every now and then I get a little bit nervous that the best of all the years have gone by.
Turnaround, every now and then I get o little bit tired of listen to sound of my tears*


Det är ju hos psykologen du verkligen ska berätta och visa vad du känner så hon kan hjälpa dig! Hoppas du har det bra! Kram
Skrivet av Lotta den 17 februari, 2009 kl. 21:39 #