Här publiceras inlägg som handlar om Försäkringskassans handläggning och samhällets syn och behandling av sjuka.Skicka in din historia via mejladressen.
« februari 2012
tiontofr
  
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
    
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 4


RSS
Många trasiga, ledsna....
14 februari kl. 08:37

Om jag rör mig omkring så ser jag att vissa som jag stött på här faktiskt avger en annan bild.

Till alla detta är en svår "uppgift" förmodligen är vi alla sjuka eller lever nära någon som är sjuk eller har en sjukdom bakom oss. Det är svårt och det är smärtsamt.

HÄR är man den man är, precis hur man är och mår i det ögonblicket. Jag själv fick dåligt samvete då jag började känna stress, prestationsångest, alla dåliga system inom mig gick igång.

Jag gör det jag kan, det jag vill och det jag klarar. Detsamma gör ni goa vänner...



Postat i: Synpunkter  Permalink   Kommentarer [8]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/anna3333/entry/m%C3%A5nga_trasiga_ledsna
Kommentarer:

Tjena, tråkigt att det är på det viset. Jag tror att ett stort problem idag är att flera av oss politiskt aktiva har accepterat att tempot i samhället snurras upp mer och mer. Jag tycker att det är dags att sätta ned foten och markera att människan är viktigare än att tjäna mest pengar av alla och vara bäst på allting. Fortsätter utvecklingen som den ser ut idag så tror jag inte att vi kommer att ha många människor som klarar av att arbeta. Människan är viktigare än vinsten, det gäller att börja visa det också. Vilka brister upplever du själv som störst i samhället som påverkar dig negativt? Själv tror jag att när det gäller arbetsmarknaden finns det en för mig stor fråga som många glömmer bort i politiken. Nämligen att vi har ett samhälle där många människor inte alls trivs med sitt jobb, och har ångest m.m. på söndagen. Frågan är ska det verkligen behöva vara så? Andra är tvungna att arbeta med något mot sin vilja för att kunna försörja sin familj. Det är klart att sådant skapar ohälsa. Jag vill se ett samhälle där gränsen mellan hobby och jobb suddas ut. Där arbetet känns som något som tillför en mycket, där man längtar till "jobbet" under helgen. Vissa har den uppfattningen att jobb ska vara jobbigt och tråkigt, och att man medvetet ska söka en sådan balans i livet. Jag förstår mig inte på den logiken och tycker att den är osund, det är klart att man i så stor utsträckning ska göra sådant man trivs med?! Med vänlig hälsning En drömmande sosse

Skrivet av Stefan Lejonbalk den 14 februari, 2008 kl. 19:57 #

Stefan! Tack för att du är här och kommenterar. Jag ser att du är en person med mycket stort hjärta. Dock är problematiken av mycket, mycket vidare spektrum. Det handlar inte om att människor har "söndagsångest". Det handlar om att sjuka och handikappskodade människor rasar igenom ett helt system och blivir hängande i luften. Det handlar om rättsosäkerhet, godtycklighet och ett politiskt maktspel på allra högsta nivå.Det handlar om att få ned ohälsotalen till varje pris. Att nå ett på förhand givet mål, på halverade siffror till årsslutet. Det handlar således inte om att få ned ohälsan, endast ohälsotalen. Det handlar om att tillämpa en praxis som inte följer regelverket.Om partiska försäkringsläkare och omyndigförklarade doktorer. Det handlar om att alla tunga politiker och skjutjärnsreportrar tiger och att ingen vågar stå upp reellt för demokratin.Det handlar också om att politikerna återigen sätter makten framför individen. Det handlar om att individer som blivit sjuka av en eller annan anledning- reducerats till en pinne i statistiken.

Skrivet av Painfeldt den 15 februari, 2008 kl. 01:49 #

Hej Stefan och Painfeldt! Jag blir rörd till tårar varje gång någon varit här och gjort sig hörd. Stefan jag tror att människor måste få arbeta med vad dem vill göra. Jag tror att människor måste inse sitt värde och sina möjligheter. Idag verkar den allmänna uppfattningen vara "Går jag ut och söker lyckan så kommer jag bara bli olycklig". Många tror att lyckan sitter i attribut, arbete, fin bil, hus och utlandresor på semestern. Det är en lycka vi alla tror jag arbetar för, men utan att fråga oss varför? Jag tror att när vi "små" människor kliver ur våra för små skor och tar på oss vandringskängor som för oss samman får vi så småningom en respons. Jag tror att vi kan göra en skillnad. Jag tror att vi måste engagera oss politiskt, vi måste se vad vår röst går någonstans och vi måste vara beredda på att pressa våra politiker, helst inom kommunerna att arbeta för dem som valt dem och inte ingå pakter med de övriga styrande som till sist bara handlar om att hålla sig kvar snarare än att uträtta... Painfeldt, ja allt du säger är sant coh det måste också finnas och dem som orkar slåss för det, TACK! Om alla bara skulle göra sitt bästa och lägga sig och argumentera där det uppenbarligen är fel, så skulle hela världen se annorlunda ut. Painfeldt du gör en stor skillnad, du tillför mig mycket och ger mig energi! Jag är nog en drömmare jag också, då. Men jag har sett hur en människa strålar som arbetar med det den brinner för och tycker om. Kanske handlar det bara om att människor måste se till att vara nöjda i sina liv? Finns ju dem som "bara arbetar" för att få en lön och fyller sin övriga tid med det dem vill göra. tt de faktiskt är lyckliga med det. Jag tror man kan vara både ock...*ler* I min realistiska syn på samhället, på synen på sjuka, vården blir jag bedrövad, nedslagen men så tar något annat vid min hopplösa tro, på att inget är fullständigt värdelöst så det går att förändra om man inte ger sig. TACK & KRAM

Skrivet av Anna den 15 februari, 2008 kl. 09:01 #

Painfeldt, jag tycker att en mening du har sammanfattar hela problemet, nämligen "Det handlar således inte om att få ned ohälsan, endast ohälsotalen." Jag skulle göra exakt samma bedömning, så ser det ut i nuläget, det är åtminstone så jag upplever det. Sen tror jag att problemet är att "fel" ekonomer har för mycket att säga till om. Dessa resonerar utifrån ett perspektiv som innebär att hålla folk friska kostar pengar. Jag och flera andra ser det precis tvärtom, det är när samhället inte gör sitt för att se till att folk är friska, det är då det kostar pengar. Hälsa kostar ingenting, det är ohälsan som kostar. Sen tycker jag väl rent spontant inte om att man ställer kostnader i förhållande till människor. Ekonomin är som jag ser det något som människan har hittat på, det finns ingen egentligen tvingande anledning till att vi måste ha det på det här viset. Men nämner man det är man någon verklighetsfrämmande filosof. Man kan inte lämna en enda individ i sticket, det vore ett fatalt misslyckande, och det pågår tyvärr i stor omfattning. Så stor omfattning att somliga börjar acceptera att det kan se ut så... Anna, jag delar din uppfattning, jag tror dock att mycket av problemet är att det finns ganska många som är osäkra, och upprätthåller kulturer där man nästan ser ned på folk som försöka att uppnå sina drömmar. De flyr verkligheten, de kan inte lyckas för att det är orealistiskt blablabla, problemet är när folk börjar lyssna på dessa människor. Det är dags att folk börjar kliva av "tåget" där den marknadsanpassade kulturen av värderingar finns och fråga sig själva vad det är vi sysslar med egentligen? Människan förstör väldigt mycket för sig själv, helt ologiskt, dumt och korkat. Varför? För att vi ska kunna visa upp bättre siffror och på något sätt tro att det är ett "objektivt" bevis på att vi är bäst. Det riktiga beviset finns i vad folk säger om politiker när de inte är närvarande..

Skrivet av Stefan Lejonbalk den 15 februari, 2008 kl. 18:30 #

Kram Anna!

Skrivet av Painfeldt den 16 februari, 2008 kl. 12:29 #

Många hjärtan till dig!

Skrivet av Havsglimten den 16 februari, 2008 kl. 12:59 #

Vill bara komma in och tala om att jag inte har glömt att jag ska skriva ner min "FK-historia". Det är bara det att jag blir så upprörd och nerslagen när jag börjar tänka igenom vad jag ska skriva, så det låser sig redan innan jag får ner något på pränt! Jag återkommer när jag klarar av det! mvh TerrieT

Skrivet av TerrieT den 17 februari, 2008 kl. 16:36 #

Painfeldt: KRAM Havsglimten: Massor av hjärtan till dig! TerrieT: OM jag förstår, utan detaljrikedom i beskrivningar så gjorde min historia att jag blivit sämre och tappat energi....Men det känns nyttigt och då jag slickar såren får jag styrka. Det är inte helt bortkastat, tvärtom MEN det gör ont och måste få ta tid. KRAM Till Er Alla!

Skrivet av Anna den 17 februari, 2008 kl. 21:21 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten