Hursomhelst. Väl tillbaka i Seoul kan jag inte låta bli att reflektera över vad jag tycker bäst om i Sverige.
Bland det trevligaste, när jag återvänder till hemlandet, är att höra tilltalet "du". Enkelt, praktiskt, demokratiskt. Närbesläktat är att höra alla möjliga människor presentera sig med förnamnet. Som piloten gjorde när vi flög inrikes i somras. Så hemtrevligt och tryggt, på något sätt.
Duandet, och förnamnspresentationer, ger mig en (naiv?) föreställning om att Sverige i grund och botten är ett land där människors värde inte baseras på vilken position de har i samhället, hur gamla de är, vilken familj de kommer ifrån - etcetera. När piloten presenterar sig som "Stefan" innebär detta att han likställer alla sina passagerare - den familjära presentationen går ju presumtivt ut till samhällets alla skikt: bland resenärerna kan finnas allt från arbetslösa, läkare, företagsledare och dagbarnvårdare.
När man bor i ett land där tilltal och bemötande av andra människor sker enligt betydligt mer hierarkiska principer känns detta rätt så befriande. Jo, jag är glad över att vara svensk.
Postat i: Blandat
Permalink
Kommentarer [3]


Efter 4 år i 12-miljonersstaden Seoul försöker jag anpassa mig till livet på landet i Tyskland. 
Skrivet av LuckyJ den 09 januari, 2006 kl. 19:36 #
Skrivet av Annie alias UFOt den 11 januari, 2006 kl. 11:28 #
Skrivet av ban~ken den 12 januari, 2006 kl. 08:51 #