När min man kommer hem från en resa är det första han gör att packa upp sin väska. Oavsett vilken tid på dygnet han kommer hem.

Min resväska däremot...den ligger där någonstans på golvet i kanske drygt en vecka. Det enda jag mäktar med direkt efter hemkomsten är att plocka ut det viktigaste. Necessären med tandborste och sånt.

Resten orkar jag liksom inte med. Helt obegripligt, egentligen. Vari ligger problemet?!?

Det är väl den allmänna röran i väskan som gör mig så handlingsförlamad (oavsett hur organiserat man packar blir ju allting omskakat och tillrört, speciellt efter flygresor). Jag gillar inte oöverskådlig röra. Så jag vänder bort blicken.

Sen så...stålsätter jag mig pö om pö. Ena dagen kanske jag packar upp dotterns kläder. Nästa dag (...eller någon dag senare, blir det mina egna). Efter ytterligare någon dag känner jag mig eventuellt mogen för att ta itu med allmänt krafs som skvalpar på botten. I alla fall delar av det.

Och så vidare.

Därför...känner jag mig idag, endast fyra dagar efter hemkomsten, oerhört stolt över att det bara ligger två paket Zoégas-kaffe och en Halloween-peruk kvar i väskan. Starkt jobbat, UFOt!

Min man går förbi, kastar en blick på väskan, och säger "ser man på, om några helger kanske väskan står i källaren igen!". Och fnissar lite.

Åja, åja. Jag tror minsann att den är borta redan till denna helg...

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [5]