Smaka på det uttalandet. Jag hörde det i programmet Obs i P1 i början av veckan, det var ett inlägg som handlade om Sveriges förhållande till Tyskland.

Programmet tog upp två böcker, dels diplomaten, författaren m.m. Karl-Erik Norrmans nyutkomna "Tyskarna. De skuldtyngda mästarna." samt "Sverige och Nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt" (red: Lars M Andersson och Mattias Tydén).

Intresset för Tyskland är ljummet här i Sverige. Och svenskar är inte särskilt förtjusta i tyskar. Det har inte bara med att göra att vissa av dem missbrukar allemansrätten när de semestrar här och är tyskt högljudda av sig. Historien spökar fortfarande. Mången svensk kanske innerst inne anser att nazismen var något specifikt tyskt. Att det ligger i generna. Att dagens tyskar i grund och botten skulle vilja återgå till Tredje Riket, bara de fick chansen.

Karl-Erik Norrman däremot, han menar att anledningen till svenskars njugga inställning till tyskar, det är att vi har svårt att förlåta dem vår skam. Att vi inte bearbetat vår eftergivenhet mot Tyskland under nazitiden. Då vi idkade handelsutbyte med Tyskland, lät tyska trupper transporteras genom vårt land, och inte var särskilt välvilligt inställda mot judiska flyktingar.

När jag gick i skolan var det inte mycket av det här som togs upp under historieundervisningen. Däremot poängterades det att Sverige var neutralt, och så fick vi läsa om Folke Bernadottes vita bussar.

För några år sedan såg jag ett urgammalt avsnitt av The Oprah Show, på tema rasism och nazism. Det var en paneldebatt som bland annat kom att handla om Tredje riket och andra världskriget. Av någon anledning satt en ung svensk tjej med, jag tror hon var utbytesstudent. Och hon tog till orda och sa att hon kom från Sverige, och hennes land hade varit neutralt under andra världskriget, det var en fin tradition att vara neutral, tyckte hon.

Då spände en äldre kvinna ögonen i henne. En dam som åkte runt i skolor och föreläste om nazism och rasism. Och hon sa. "Neutral? Du menar att ni inte vågade ta ställning! Ni tänkte bara på er själva - ditt land var inget annat än en medlöpare!"

Tyskland har, säger Karl-Erik Norrman, under de senaste decennierna ägnat stor kraft åt självrannsakan och nationell terapi. Men det har inte Sverige gjort. Vi har inte bearbetat vår historia. Och det är därför vi helst inte vill ha så mycket med vare sig tyskar eller Tyskland att göra. Det är pinsamt och obehagligt. Den svenska helgonglorian (vår tradition av att vara en demokratisk förebild och svaga folks/länders förkämpar) halkar på sned när de visar sig.

Intressant, tycker jag.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [12]