Men just nu känner jag mig helt mossbelupen. För det är inte förrän idag som jag på allvar fått upp ögonen för det där med termoskoppar. När "hela världen" redan springer omkring med dem hemma och på stan och gudvetvar sedan läääääääänge.

Grejen är att min man kom hem med en "Weihnachtstüte" från jobbet. En julpresent, på ren svenska.

I den låg en massa goda tyska julkakor, underbar tysk choklad, några fiffiga förvaringsboxar, en t-shirt och - en termoskopp.

"Wow, den skulle jag vilja testa, det verkar rätt praktiskt med en sån kopp", sa jag.

"Ta den bara", sa maken. Han är ingen storkonsument av varma drycker.

Så i morse bryggde jag mig starkt Zoégas-kaffe och värmde en skvätt mjölk att ha i. Och hällde allt i den nya fina koppen.

Men hörni, vilken hit! Det höll sig ju varmt nästan hela förmiddagen! Vilken höjdare, om man jämför med att dricka "vidbränd" påfyllning, från kannan som stått uppvärmd på kaffekokaren alldeles för länge. (Ja, ni vet väl hur läbbigt det smakar...och luktar...urk). Hur ska jag säga...det var liksom som att se solen gå upp, fast oralt....eh, nejmen nu kanske jag får försöka lägga band på min poetiska ådra...

Med andra ord: jag är totalt termoskoppsfrälst. Visserligen ljusår efter resten av mänskligheten, men vaddå, inte ens la petite UFO kan ju vara heltaggad jämt...

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [14]