Unga fröken Inneboende därhemma i Sverige låter meddela att uppfräschningsarbetena i radhuset nu är färdigställda. Farbror hantverkare har rivit ner hiskliga gamla sjögrästapeter och satt upp vävtapeter. Innerdörrarna, innertaken och alla lister är ommålade och fina. Hurra!

Det ska bli SÅ SPÄNNANDE att åka hem till jul och se hur det har blivit!

Till hallen har jag valt en ljusgrön, lite varmare nyans (tror jag?!?!), vardagsrum och matrum går i vitt, i köket har det blivit en lite funky blomtapet...och sen har vi då kronan på verket, nämligen FONDTAPETEN. Vi har nämligen en 1,5 meter bred väggsnutt mellan vardagsrummet och matrummet, där tyckte jag man kunde slå till med något häftigt, som ett utropstecken mellan det övriga vita. Och det här är tapeten jag valde:

Häftig, eller hur? Det är Borås Tapeter, tapeten Kvitter ur kollektionen Hanna. Jag valde mellan den och en riktig klassiker, nämligen Josef Franks Vårklockor, men jag tyckte faktiskt att Kvitter var snyggare, åtminstone på den väggyta jag har till förfogande.

(På tal om Josef Frank önskar jag mig hett och innerligt att någon gång få råd att köpa en av hans vackra soffor, självklart klädd i någon av de tyger han designat)

När nioåringen var med mig i tapetaffären, och jag visade henne Kvitter, funderade hon en stund och sa sen:

"Du mamma, jag är inte riktigt säker på att mormor och morfar kommer att gilla att ha den där i sitt hus. En sån tapet är liksom inte riktigt deras stil."

Nej, att det inte riktigt är deras tapetstil har hon rätt i. Men när den första chocken gått över så tror jag faktiskt att de kommer att gilla denna vägg riktigt bra. När de kikar ner på den från himlen.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [7]