Några texte jag nyligen skrivit:

Op-Ed i SvD apropå Sveland och grävbråket. Hat har inget kön, läs HÄR.

Krönika i Kyrkans tidning, Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem har kidnappats av politiska intressen, läs HÄR.

Följ mig på bloggen KRISTEN OPINION http://blogg.passagen.se/kristenopinion/

 Följ mig på bloggen KRISTEN OPINION.

 Min senaste krönika i Kyrkans tidning:

www.kyrkanstidning.se/kronika/krankta-manniskor-ar-farliga

Läs min och Christer Hugos artikel om situationen i Svenska kyrkan på NEWSMILL.

Min senaste krönika i Kyrkans tidning, om sexuella överträdelser i själavården, läser du HÄR.

Följ mig också på bloggen kristen opinion. Missa inte heller debattbloggen Churchmill.

 Läs min och Christer Sturmarks artikel om barnäktenskap på Newsmill

 Kan (tyvärr) inte sägas för många gånger:

www.kyrkanstidning.se/kronika/den-omvanda-rasismen

Läs artikeln om detta på Newsmill HÄR !

(Följ mig också på bloggen kristen opinion.)

 Några artiklar jag nyligen skrivit:

DN:  www.dn.se/debatt/debatten-i-sverige-praglas-av-en-negativ-manniskosyn

SANS: www.fritankesmedja.se/korantolkning-ur-kvinnoperspektiv-och-feministisk-bibelkritik

Följ mig också på bloggen kristen opinion blogg.passagen.se/kristenopinion/

 Följ mig på bloggen: blogg.passagen.se/kristenopinion/

Gästbloggaren JOHANNA ANDERSSON ger perspektiv på den senaste tidens omskärelsedebatt i DN, SvD och Kyrkans tidning:

Om små pojkars kroppsliga integritet och det kyrkliga debattklimatet  
 
”Endast omkring 40 procent av judiska pojkar omskärs, och gissningsvis torde frekvensen bland assimilerade muslimer vara långt ifrån hundraprocentig. Med andra ord torde det vara uppenbart att det borde finnas utrymme för en mera sansad debatt och öppningar för ett omtänkande.” skrev professor Yngve Hofvander redan 2007 i Läkartidningen.http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=6010. Efter de senaste veckornas debatt i denna fråga kan man konstatera att Hofvander fick helt fel. Debatten är allt utom sansad. Man kan också konstatera att det är barnläkare och inte religiösa aktörer som värnar barns kroppsliga integritet i Sverige. Svenska kyrkan – med undantag för några få enskilda och utskällda debattörer – intar inte ett barnperspektiv i denna fråga.
Att barns rätt till kroppslig integritet väcker sådan vrede i kyrkliga kretsar förvånar. Det måste väl ändå vara möjligt att inta olika positioner i denna fråga? Går det åtminstone inte att tala om saken, lyfta frågan om det går att vänta med ingreppet tills barnet själv kan vara med och ge samtycke, utan att anklagas för antisemitism? Är det självklart att ett vuxet kollektivs behov av religiösa identitetsmarkörer väger tyngre än barns rätt till kroppslig integritet?
Debatten om omskärelse – och framför debatten mot dem som kritiserar detta ingrepp - går alltså vidare. Kyrkans Tidning kan tydligen inte få nog av frågan utan beställer nya inlägg från skribenter, också från sådana som redan har uttömt sina begränsade förråd av argument. Så skriver Magnus Zetterholm ännu en artikel i frågan. Denna gång försöker han sig på en jämförelse mellan omskärelse och dop. Orimligheten i en sådan jämförelse skildras utmärkt av ordföranden i Liberala ungdomsförbundet, Adam Cwejman http://adam.luf.se/: "Ingreppet gör att individen introduceras till en religion. Detta är svårt att inte acceptera, föräldrar bör ha möjligheten att uppfostra barn i en religion. Men det är en introduktion utan exitmöjlighet. Om barnet senare, eller i myndig ålder önskar lämna religionen (Islam eller Judendom) då kan detta inte göras helt. Omskärelsen kommer finnas kvar som en permanent koppling till en religion som den omskurne inte kan ta bort. Religionsfrihet är även friheten att slippa en religion."  Dopet ger, som bekant, inte denna typ av permanenta spår även om Zetterholm försöker hävda att det handlar om ett allvarligt ideologiskt övergrepp på barnet. De sedvanliga anklagelserna om antisemitism och kolonialism saknas inte heller denna gång hos Zetterholm. Debattinlägget slutar i vad som förefaller vara besvikelse över långsam akademisk karriärutveckling för Zetterholm. Det är naturligtvis tråkigt för honom på ett personligt plan, men faktiskt av tämligen begränsat intresse för oss läsare.
Ny i debatten är Anders Runesson, också han refererar till koloniala och antisemitiska strukturer. Intressant är att Zetterholm och Runesson i stort sett enbart angriper Annika Borg. Tydligen vill de undvika att gå in i en diskussion med den kristne barnkirurgen Gunnar Göthberg. Ensidigheten i kritiken gäller också Anna Karin Hammar, som konsekvent enbart länkar till de omskärelseförespråkande debattinläggen och lägger till egna kommentarer på Facebook. ”Ännu en viktig kritik av förnekandet av religiösa rättigheter, lämna judendomen åt judendomen, ja, men beaktandet av allas rättigheter och försvaret av dem tillhör oss alla!” skriver Hammar, med anledning av Zetterholms debattinlägg. Barnperspektivet lyser också hos henne helt med sin frånvaro. Varje form av reflektion kring vari dessa religiösa rättigheter består – och vilka begränsningar de kan tänkas ha - saknas också hos Hammar.
Det enda roande i denna sorgliga debatt är den logiska kullerbyttan när icke judiska män tillrättavisar en icke judisk kvinna för att hon blandar sig i en judisk fråga. Lämna judendomen åt judendomen, skriver Zetterholm. Borg har naturligtvis samma rätt att diskutera frågan som Zetterholm. Ska debatten lämnas åt judendomen ska väl rimligen alla icke judiska debattörer kliva åt sidan, inte bara Borg.
Debatten har, till sist, fört fallocentrismen till helt nya nivåer. Nu är det två hela världsreligioner som står och faller med icke medicinskt motiverade ingrepp utförda på små pojkars könsorgan. Små flickor är tydligen fullständigt ointressanta religiöst. De konstituerar ingen religion. Inte vuxna kvinnor heller. Varför så många vuxna kristna kvinnor ändå väljer att aggressivt angripa dem som kritiserar denna praxis är väl närmast en fråga för Freud.

Johanna Andersson är präst i Svenska kyrkan och jämställdhetsexpert
 

Dialogen mellan religionskritiker och kristna är viktig. Om det skriver jag och Christer Sturmark på DN-debatt idag. En måttfull text och fredstrevare som väcker starka reaktioner. Intressant. Läs den HÄR.

Följ mig också på bloggen kristen opinion. 

 Har skrivit en artikel om kvinnorna och den arabiska våren i utmärkta tidskriften SANS, läs den HÄR.

Läs även Magnus Norell om ämnet på Newsmill HÄR.

Följ mig också på bloggen Kristen Opinion!

 Imorse gjorde jag "Tankar för dagen" i P1. 

Följ också: blogg.passagen.se/kristenopinion/

 En länk till bloggen kristen opinion, som jag driver tillsammans med Christer Hugo, kyrkoherde på Dalarö:

blogg.passagen.se/kristenopinion/

 Följ debatten om Religionsboomen i DN!

www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/annika-borg-har-akademiker-drabbats-av-en-masochistisk-epidemi

När jag var i Berlin förra hösten botaniserade jag i den trevliga bokhandeln på KaDeWe.

Mina ögon föll på en bok av den tysk-kurdiska advokaten Seyran Ates: Der Islam braucht eine sexuelle Revolution. Ein Streitschrift (Islam behöver en sexuell revolution).

Jag kände inte till författarinnan sedan tidigare, men har sedan jag fick tag i boken haft henne i tankarna.

Hon kan nämligen inte längre arbeta som advokat, och lever skyddat, på grund av de hot hon fått sedan hon lyft fram synen på sexualitet och hur både män och kvinnor lever under förtryck av det hon pekar ut som patriarkala strömningar inom islam.

Hittade en artikel av henne från 2009 www.guardian.co.uk/commentisfree/belief/2009/sep/26/germany-now-human-rights-religion, som jag gärna vill delge mina läsare.

Här en recension av boken www.berlinerliteraturkritik.de/detailseite/artikel/emanzipation-der-muslima.html

En intervju med Ates (boken finns även på engelska): www.spiegel.de/international/europe/0,1518,654704,00.html

Hoppas något svenskt förlag översätter boken.

Blogg:

Har ett opinionsbildande bloggprojekt tillsammans med kollegan Christer Hugo: blogg.passagen.se/kristenopinion/

Vi kommer även att bjuda in andra debattörer att skriva inlägg. Vi vill se mer spänst och skärpa i debatterna om religion och samhälle!

Nytt ämne:

Vad ska man nu tycka om det som verkar bli filmaffischen för hollywoodvarianten av Män som hatar kvinnor?

nyheter24.se/incoming/article576418.ece/ALTERNATES/img514x344/MILLENIUM.jpg

Är det samma gamla unkna och nattståndna symbolik? Naken ung kvinna, påklädd äldre män.

Jag försökte mig på en feministisk analys i stil med att Rooney/Salander hade ett slags "trotsig" nakenhet som struntade i den sexualiserade och sexualiserande blicken. Och att Daniel Craigs hand runt om kring henne, som hon själv håller sin hand över, symboliserade hur hon bryter sig loss ur patriarkatet.

Mitt manliga sällskap skakade dock på huvudet inför den analysen och sa att så långt tänker man inte Hollywood. Jag tänkte åtminstone tio steg för långt. Bilden var glasklar, hävdade de samstämmigt: naken kvinna, bröstvårtor, bara i en annan variant liksom. Långt ifrån vad Stieg Larsson ville kommunicera, konstaterade de.

Det fick mig att tänka på något skådespelaren Michael Nyqvist sa i en intervju på radion. Hans kollegor och bekanta hade givit honom små snaskiga kommentar angående att han spelat in en sexscen med Noomi Rapace i filmen Män som hatar kvinnor. Kommentarer i stil med: "det var väl en rar liten sexig ärta". Nyqvist hade blivit ilsken över de kommentarerna. Men de talar väl sitt tydliga språk: Så fort en kvinna är naken kan hon inte vara något annat än just naken. Rollen som atypisk och våldsbenägen datahacker och hjältinna fungerar tydligen inte att kombinera med en naken höft.

Och det förstår man nog även i Hollywood.

Apropå kritiken mot aktionen "Ship to Gaza",  slår författaren Henning Mankell fast att det bara finns en provokation, och det är att Israel blockerar Gaza. Något annat har han inte att säga.

Men något annat och något mer behöver väl ändå sägas om en världens mest infekterade konflikter? Om Hamas eller palestiniers våld mot palestinier, om att Ban Ki-moon avrått medborgare från att delta, om det som hände förra gången?

Fast förutsättningen för att få vara med ombord är antagligen att man rätt slår fast vem som är helt ond och vem som är helt god.

Att man kan kritisera Israels blockad samtidigt som man kritiserar en del av palestiniers agerande, verkar vara främmande för denna grupp av kulturpersonligheter.

Läste en intressant artikel om Japan i SvD idag. Noterade att man där inte talar om tsunamin med skolbarnen i klassrummet, men har en terapeut anställd om de behöver prata. Det man däremot gör är att hitta på olika sätt att fira livet tillsammans med barnen.

I våra sammanhang pratades det ju så enormt mycket med våra barn och unga om tsunamin (vet inte hur många tysta minuter min son var med om), jag reagerade lite på det där. Kändes ibland som att vuxenvärlden vältrade över sin egen ångest på dem... Japan har uppenbarligen en annan strategi för att hantera trauman.

En kvinna berättade också om hur hon byggt en mur av sandsäckar mot tidvattnet, som nu blivit ett hot då kustlinjen eroderat. Ett hårt och långsamt arbete.

Lite skillnad på attityd vad gäller att hantera katastrofer är det bland unga och arbetslösa i Spanien och Grekland. Nu kan jag givetvis förstå ilskan och frustrationen över system som gjort att den äldre generationen kunnat ha det förspänt på statskassans bekostnad. (Fast har de unga inte själva haft några vinster av det systemet?) Men att demonstrera och kräva att allt ska bli bra, har sin tid. Att bygga upp och hugga i har sin tid. Det är nog dags att den tiden börjar nu. Den finansiella katastrofen ändras inte en millimeter av att man protesterar mot den. 

Någon motsvarighet till att bygga upp murar av sandsäckar mot tidvattnet, borde väl finnas även där? De unga som försöker göra något finns väl också? 

En sak är dock säker, och det är en universell lag som gäller alla och över tid och rum: i längden går det inte att sitta och tro att någon annan ska fixa något åt dig. Det hindrar dock inte att det är en utbredd attityd.

Länkar min senaste krönika i Kyrkans tidning, som handlar om andra konsekvenser av naturkatastrofer www.kyrkanstidning.com/kronikor/tolerans_till_dods_0_17639.news.aspx

Häromveckan träffade jag en person som påstod sig ha varit med på kungens fester med "kaffeflickor". Personen i fråga var förbluffad över att inte ännu mer läckt ut, för en del av det denna läst om hade i alla fall stämt med egna minnesbilder.

Den som lever får väl se. 

Kan på ett sätt hålla med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg (som för övrigt har en intressant blogg annerambergs.wordpress.com/) när hon säger att rättsprincipen att du inte ska dömas skyldig innan övertygande bevis om saken finns även bör gälla kungen. Fast blir det ändå inte lite knöligt att argumentera utifrån de rättsprinciper som gäller oss alla?  Kungen ju har rättslig immunitet. Så de rättsprinciper som gäller för oss alla om vi begår brott, gäller ju inte honom alls. Att argumentera för att den som inte är lika inför lagen ska vara lika inför lagen blir lite märkligt, åtminstone i mina juridiskt oskolade öron.

Statsvetaren Cecilia Åse (som skrivit den utmärkta avhandlingen Makten att se. Om kropp och kvinnlighet i lagens namn om kvinnosyn inom polisen) lyfte för en tid sedan fram att i måste höja blicken en smula. Istället för att debattera just denne monarks vandel behöver vi genomlysa den övergripande frågan: är monarkin förenlig med demokrati?

Personligen tycker jag nog att båda frågorna är viktiga, och kan inte riktigt komma över intrycken av de två intervjuerna med kungen:  Den första efter boken Den motvillige monarken utgivits och den andra efter de nya svåröverblickbara uppgifterna om maffian, vännerna och eventuella bilder. Man blir inte imponerad av statschefen i någon av dessa intervjuer.

 Hoppas att ni som är mina läsare har tålamod med mig...

Dessa vackra majveckor har varit ett riktig maratonlopp av skilda uppgifter.

Men jag är snart tillbaka med åsikter och reflektioner.

Här i alla fall en krönika i torsdagens Kyrkans tidning, som säger i alla fall något om vad jag sysslade med i New York (efter det några länkar till mina senaste "Tankar för dagen"):

De ljumma försvinner