annika-borgs blogg

Gästbloggaren JOHANNA ANDERSSON ger perspektiv på den senaste tidens omskärelsedebatt i DN, SvD och Kyrkans tidning:

Om små pojkars kroppsliga integritet och det kyrkliga debattklimatet  
 
”Endast omkring 40 procent av judiska pojkar omskärs, och gissningsvis torde frekvensen bland assimilerade muslimer vara långt ifrån hundraprocentig. Med andra ord torde det vara uppenbart att det borde finnas utrymme för en mera sansad debatt och öppningar för ett omtänkande.” skrev professor Yngve Hofvander redan 2007 i Läkartidningen.http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=6010. Efter de senaste veckornas debatt i denna fråga kan man konstatera att Hofvander fick helt fel. Debatten är allt utom sansad. Man kan också konstatera att det är barnläkare och inte religiösa aktörer som värnar barns kroppsliga integritet i Sverige. Svenska kyrkan – med undantag för några få enskilda och utskällda debattörer – intar inte ett barnperspektiv i denna fråga.
Att barns rätt till kroppslig integritet väcker sådan vrede i kyrkliga kretsar förvånar. Det måste väl ändå vara möjligt att inta olika positioner i denna fråga? Går det åtminstone inte att tala om saken, lyfta frågan om det går att vänta med ingreppet tills barnet själv kan vara med och ge samtycke, utan att anklagas för antisemitism? Är det självklart att ett vuxet kollektivs behov av religiösa identitetsmarkörer väger tyngre än barns rätt till kroppslig integritet?
Debatten om omskärelse – och framför debatten mot dem som kritiserar detta ingrepp - går alltså vidare. Kyrkans Tidning kan tydligen inte få nog av frågan utan beställer nya inlägg från skribenter, också från sådana som redan har uttömt sina begränsade förråd av argument. Så skriver Magnus Zetterholm ännu en artikel i frågan. Denna gång försöker han sig på en jämförelse mellan omskärelse och dop. Orimligheten i en sådan jämförelse skildras utmärkt av ordföranden i Liberala ungdomsförbundet, Adam Cwejman http://adam.luf.se/: "Ingreppet gör att individen introduceras till en religion. Detta är svårt att inte acceptera, föräldrar bör ha möjligheten att uppfostra barn i en religion. Men det är en introduktion utan exitmöjlighet. Om barnet senare, eller i myndig ålder önskar lämna religionen (Islam eller Judendom) då kan detta inte göras helt. Omskärelsen kommer finnas kvar som en permanent koppling till en religion som den omskurne inte kan ta bort. Religionsfrihet är även friheten att slippa en religion."  Dopet ger, som bekant, inte denna typ av permanenta spår även om Zetterholm försöker hävda att det handlar om ett allvarligt ideologiskt övergrepp på barnet. De sedvanliga anklagelserna om antisemitism och kolonialism saknas inte heller denna gång hos Zetterholm. Debattinlägget slutar i vad som förefaller vara besvikelse över långsam akademisk karriärutveckling för Zetterholm. Det är naturligtvis tråkigt för honom på ett personligt plan, men faktiskt av tämligen begränsat intresse för oss läsare.
Ny i debatten är Anders Runesson, också han refererar till koloniala och antisemitiska strukturer. Intressant är att Zetterholm och Runesson i stort sett enbart angriper Annika Borg. Tydligen vill de undvika att gå in i en diskussion med den kristne barnkirurgen Gunnar Göthberg. Ensidigheten i kritiken gäller också Anna Karin Hammar, som konsekvent enbart länkar till de omskärelseförespråkande debattinläggen och lägger till egna kommentarer på Facebook. ”Ännu en viktig kritik av förnekandet av religiösa rättigheter, lämna judendomen åt judendomen, ja, men beaktandet av allas rättigheter och försvaret av dem tillhör oss alla!” skriver Hammar, med anledning av Zetterholms debattinlägg. Barnperspektivet lyser också hos henne helt med sin frånvaro. Varje form av reflektion kring vari dessa religiösa rättigheter består – och vilka begränsningar de kan tänkas ha - saknas också hos Hammar.
Det enda roande i denna sorgliga debatt är den logiska kullerbyttan när icke judiska män tillrättavisar en icke judisk kvinna för att hon blandar sig i en judisk fråga. Lämna judendomen åt judendomen, skriver Zetterholm. Borg har naturligtvis samma rätt att diskutera frågan som Zetterholm. Ska debatten lämnas åt judendomen ska väl rimligen alla icke judiska debattörer kliva åt sidan, inte bara Borg.
Debatten har, till sist, fört fallocentrismen till helt nya nivåer. Nu är det två hela världsreligioner som står och faller med icke medicinskt motiverade ingrepp utförda på små pojkars könsorgan. Små flickor är tydligen fullständigt ointressanta religiöst. De konstituerar ingen religion. Inte vuxna kvinnor heller. Varför så många vuxna kristna kvinnor ändå väljer att aggressivt angripa dem som kritiserar denna praxis är väl närmast en fråga för Freud.

Johanna Andersson är präst i Svenska kyrkan och jämställdhetsexpert