annika-borgs blogg

Under många år har jag samarbetat med diakoner, inte minst i samband med skilda föreläsningar och seminarier jag haft runt om i landet.

De möter i sitt dagliga arbete ensamma och ofta utsatta människor, och att de uppmärksammar behov och svårigheter som regler och annat skapar är inte konstigt. Men jag kan tänka mig att en och annan diakon tycker att den politisering av deras frågor kring sjukförsäkringssystemet som nu har skett är olycklig. Engagemanget för medmänniskan har nämligen ingen politisk färg. 

Sveriges Kristna Råd har skrivit följande brev till regeringen: www.skr.org/download/18.57a5b5b812e52e4174680009255/Öppet+brev+110310.pdf

Jag kan undra lite över det de skriver så sent som i mars, då beskeden från regeringen om att man gör en översyn och ska rätta till det som inte verkar fungera i systemet redan fanns.

Biskoparna i Svenska kyrkan har nu ställt sig bakom brevet, och den 25/4 ska det hållas manifestationer.

Det spelar alltså ingen roll att regeringen ska åtgärda det som inte fungerar. Man kan till exempel här läsa något som ansvarige ministern Ulf Kristersson sagt i många sammanhang under många månader: www.svd.se/opinion/brannpunkt/ministern-lakarna-sprider-felaktigheter_6057177.svd

Det är ingen som förnekar att människor farit illa, men detta måste sättas i proportion till vad som fungerat  - många har kommit ur en ond sjukskrivningscirkel - och till att man har lovat att åtgärda problemen. Så varför fortsätter man då att pressa på från kyrkornas håll? Tror man att regeringen ljuger? Eller är självändamålet ett politiskt ställningstagande, där engagemanget för de utsatta egentligen har blivit sekundärt? Har diakonernas erfarenhet och de utsattas situation blivit en sköld man skjuter framför sig för att ta partipolitisk ställning? Frågorna måste tyvärr ställas.

Nytt ämne:

Det verkar ändå som om det finns en viss oenighet bland biskoparna vad gäller uppmaningen till präster att vägra döpa asylsökande: www.dn.se/nyheter/sverige/biskopar-vill-inte-dopa-asylsokande . Kanske har någon kommit på att det inte går att förena med en kristen teologi och människosyn. Om dop och asyl skriver Martin Tunström skarpt och initierat: www.smp.se/ledare/missionsbefallningen-som-inte-galler-asylsokande(2618754).gm

Nytt ämne, igen:

Idag läste jag en aningen märklig artikel om kvaliteten på universitet och högskolor i Sverige, och hur utländska studenter uppfattar den: www.svd.se/opinion/brannpunkt/svenska-larosaten-i-europabotten_6062495.svd               Som "gammal" universitetsräv tänkte man ju att det skulle handla om kvaliteten i utbildning, handledning och forskning osv. Men, nej, det handlade om hur svårt det var att öppna bankkonto och komma in i det svenska samhället. Förvisso viktiga aspekter av en studietid. Men högskolor och universitet har tre tydliga uppgifter: undervisning, forskning och att kommunicera forskningsresultaten ut i samhället. Dessa är faktiskt tillfyllest. Fast kanske vill man nu göra gymnasieskola av alltihop, där lärare och skola läggs på fler och fler sociala, psykologiska och liknande uppgifter och kunskapen och lärandet blir satta på undantag. Hope not.