annika-borgs blogg

Några reflektioner måndag:

Läste tidningen SANS i helgen, den utges av förlaget Fri tanke och chefredaktör är Christer Sturmark. Kan rekommendera tidningen till alla som är intresserade av religionskritik och kvinnosyn. Viktiga artiklar av spänstiga skribenter.

Hittade en intressant avhandling i en hylla på Riksdagsbiblioteket: Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor av etnologen Gabriella Nilsson. Hon har analyserat bl.a. mediedebatter om våld mot kvinnor från 1975 och framåt. Teoretiskt och på andra sätt intressant. Jag skulle behöva ungefär fem års total ledighet från allt annat för att hinna läsa allt jag vill.

Såg nyligen en film om nazistförbrytaren Klaus Barbie, Min fiendes fiende. Dokumentären visade hur Barbie användes som expert av amerikanska myndigheter i jakten på kommunister efter kriget, när han flytt till sydamerika. Jag trodde först att det var en spelfilm, som man kunde hålla åtminstone en viss distans till, men det visade sig alltså vara en dokumentär som inte gav någon anledning till tilltro vad gäller människans moral.

Den teologi som utvecklades efter 1900-talets världskrig handlade en hel del om detta: att det inte gick att ha människan som högsta moraliska måttstock, eftersom hon visat sig vara fullständigt havererad. Tonvikten lades istället på Gud som den avlägsne och upphöjde, den fullkomliga, och på att det fanns en avgrund mellan Gud och världen. Ja, det är ju alltid en lösning. Men trots allt, jag  fortsätter jag att tro på människan. Och Gud var ju ganska tyst då, när Barbie och de andra härjade. Författaren och nobelpristagaren Elie Wiesel skriver i Natten (som är en del av den självbiografiska trilogin Natten, Gryningen och Dagen) att han, som kom till Auschwitz från Ungern 1944, tappade sin tro på Gud när han såg hur barnen brändes upp i Auschwitz. Det är en oerhört stark bok, som aldrig riktigt lämnar en. Men Wiesel fortsätter ändå att brottas med judendomens heliga texter. En av mina goda vänner, Lars Hagensen, som är präst i Danmark, har översatt Wiesels bibeltolkningar från franska till danska.

Fast nu tittar jag ut genom fönstret och ser hur vackert det är. Livet är skönt, också. Och människan är en förnuftig varelse. Också.