När amputation inte fungerar
Postat i: B | Permalink |
6 februari
kl. 14:12
Mitt sätt att hantera människor som gör mig besvikna är att skära bort dem ur mitt liv. Det är en mycket effektiv metod. Effektiv på så sätt att jag blir väldigt ensam.
När någon sviker mig, eller skadar mig, är min omedelbara reaktion: Kasta bort! Du får inte va med mig mer! Jag tänker inte prata med dig igen! Moget…
Jag undrar hur det kommer sig att jag känner så här? Har jag ett allt för stort ego som inte klarar att någon trampar på mig? Har jag själv blivit straffad så som barn? Jag minns inte det. Har jag aldrig fått lära mig lösa konflikter? Joo, det har jag väl? Eller? På jobbet är jag ju konfiktlösaren nr ett. Men det är lite annorlunda. Tjänste-Anni....
Jag försöker göra på samma sätt med Han som bara ljuger. Amputera. Det har inte gått så bra. Han vägrar nämligen att acceptera att bli bortkastad. Han kommer tillbaka varje gång som en envis studsboll. Jag vägrar att svara på sms. Ringer inte när han ber mig. Men på något sätt vet han vad han ska skriva i sms så att jag tillslut måste svara. Så börjar dialogen igen, och ett tu tre är han tillbaka igen. Jag måste hitta ett annat sätt…
Postat i: B | Permalink |
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
