Alltså sedan jag var här inne... Vem har lust att sitta vid datorn när man har liten bebis? Inte jag i alla fall. Men nu är han inte så liten längre. Över 14 månader har gått sedan han kom med kejsarsnitt. En helt annan förlossning än den förra som skedde för 14!! år sedan. Då gick allt sakta och lugnt, denna gång gick allt i rasande fart och pojken låg med rumpan ner. Min Mamma har flyttat och är nu granne till oss. Det är inte så dumt.Hundskaran är ännu stor och i slutet av månaden ska jag leta mig tillbaka till bruks. Det ska bli riktigt roligt!! Jag har ganska nyligen varit på Gotland med min son och unghund. Jag har troget återkommit dit och ska dit igen i augusti. Jag ska försöka skärpa mig här, jag vet att vissa vill det och jag tycker ju faktiskt det är roligt!! Puss och Kram

Min kära dotter ska dra ner på godis och läsk och jag har lovat att stötta henne. Läsk gillar inte jag, så den biten är lätt, men att leva utan choklad... Speciellt när jag har lagt till mig det som en liten ovana här på slutet, en liten bit choklad måste jag få unna mig..

Vi försöker dessutom äta nyttigare över lag. Det går säkert ett tag, hur länge får vi se. Jag hoppas vi står ut 2 veckor utan något fusk och att vi sedan bara fuskar om helgerna.

Något annat som jag är supersvag för är semlor. De får jag bara gå förbi i affären. Ingen semla ännu i alla fall. Men någon semla måste jag få! Men inte ännu...

Annars börjar vardagen kännas som vardag igen och halva veckan har gått. Nu ska jag sno ihop ett solrosbröd till i morgon.

Hej då!

Tillbaka till vardagen. Både dotter och Mannen har varit jullediga fram till idag. Därför var det en ruggig upplevele när klockan ringde halv sex i morse. Brr..

Mamma och Syrran kommer vid elva så ska vi åka och titta på ett hus ev. till Mamma. Spännande. Jag ska försöka orka dra av golvet innan... tänkte jag...orken är inte så värst stor till något.

Hos Mamma var jag och dottern större delen av lördagen och bara snattrade. Mest om drömmar och framtid... Det är en märklig tendens i Januari, man ser och drömmer framåt, fast jag tycker det är skönt. Det är bra med drömmar och framtidstro.

Ígår var vi hos styvdottern och spelade poker. Väldigt kul, men så fick jag äntligen vinna oxå! yehaa!!

Efter tre nätter med mycket begränsad sömn känner jag mig groggy, nästan som jag var duktigt bakfull... Orsaken är till viss del halsbränna, till viss del att pojken börjar bli stor och tycker att ettan är trång, men mest är det foglossning som är boven. Jag kan inte ligga på sidorna och jag kan inte ligga på rygg, hmm...

Idag är annars en spännande dag. Idag ska dottern uppsöka sångpedagogen för första gången. Det är vår och Mammas julklapp till henne och jag hoppas verkligen att hon trivs!

Spännande nog så har jag blivit tonårsförälder under hösten. Ja, jag har lite vana, Mannen har en handfull ungar som har passerat den åldern. Det värsta är att våga. Dottern får åka ner i byn på fredagar, fast jag inte gillar det, men inte vara där senare än 22... Hon har fått åka till stan på bio i kväll med kompisar och kusinen. Fast det var med massor av förmaningar. Dessa förmaningar som verkar så löjliga när man är 13, men som är så viktiga när man är Mamma...

Inte blir det här året tråkigt. Säkert lika händelserikt som de två sista åren... Redan första natten började med drama. Både här i byn bland dotterns vänner. Tack Dotter för att du vågar ringa hem, när ingen annan gör det. På åsen där Mamma letade sin vettskrämda hund halva natten och på åsen igen, där Mannens ena dotter bröt sitt ben. Stackare!

Jag har varit till jobbet för sista gången innan barnet. Lämnat papper och sagt ifrån att jag inte vill ha mer jobb just nu. Jag är mest bara trött och gnällig faktiskt... Sedan tog vi oss iväg för att ombesiktiga bilen och ta en kaffe hos vänner. Kaffet slutade med att vi fick middag och några timmars snack. Trevligt!

Säger nu Godnatt!

Kallt. Stjärnklart, så vackert nu när jag var ute med hundarna,men kallt... Jag älskar ändå vintern när det är riktig vinter, men kylan gillar jag inte så värst.

Min dotter är hos sin Mormor. Så skönt att hon har flyttat ner från Norrland. Alla dessa år när man inte kunde köra dottern hem till Mormor bara för att hon (eller jag) ville. Undrar vad Mamma tycker om våra Skånska vintrar? Jag hatade dem när jag först flyttade ner, men man vänjer sig... kanske till och med börjar föredra dem... Regniga och blåsiga för det mesta, men man begränsas sällan av för mycket snö.

Nu ska jag strax kvälla mig och önskar er en god natt!

Ett helt nytt år! Så konstigt förra året blev... Att jag var trött så att jag höll på att dö var inte så konstigt. Det berodde inte på den höga bördan jag drog under vintern... med en karl som bröt benet, blev arbetslös men fick ett nytt jobb i sverige. Inte heller Dottern som blev jättesjuk utan att vi fick veta varför. Antagligen var det bältros som satt sig på synnerven... Inte var det skolan tillsammans med mycket jobb, okej... allt detta kan ha bidragit en hel del... Men framförallt visade det sig att jag var gravid. En pojke som kommer i februari...

Tröttheten har varit det jobbigaste och är det fortfarande, så mitt nyårslöfte är att varva ner, yoga, läsa och försöka ställa in mig på något nytt. En bebis... vad oväntat...

Lycka till med era löften och Gott nytt år alla!

Ville in och säga hej. Har haft en vilodag i dag. En riktig "inte göra ett dugg" dag. Laddar efter veckan som varit och inför veckan som kommer. Lång vecka framför mig... då jag ska jobba helg.

Jag har i alla fall överlevt denna makalösa period som varit. Mannen är hel, dottern är frisk och jag fick 2 VG och 2 MVG i ämnena jag läst under året. Nu läser jag bara 25% över sommaren. Ska ju orka jobba med. Jag har till och med börjat tränat hunden igen, något som mer eller mindre legat på is under året som gått.

Ja, jag börjar försiktigt se positivt på livet igen. Inte för att jag varit deppig eller något, jag har helt enkelt inte hunnit känna något alls.

God natt.

En hel månad utan bloggande.   Inte helt konstigt...  Jag har kämpat på med skola och jobb. Tyvärr kämpar jag hela tiden för att komma i kapp med skoluppgifter, något som verkar vara en omöjlighet...           Folk runt omkring mig börjar oxå att dra i mig nu. De tycker jag är för tråkig,         Alltid...     - Jag måste plugga.       -Jag ska jobba.       Nu har jag dessutom kommit till det stadie där folk tycker att jag ser sliten och trött ut.  Mitt svar på det var att klippa av mig mitt, allt för långa, hår och färga det.

Tyvärr har det dessutom varit mycket tjafs på dotterns skola. Något som är mest jobbigt för henne. Men vi drabbas oxå av möten och samtal om situationen. Tur att dottern är ett klokt barn.    Frågan är ändå om det inte har tagit hårt på henne eftersom hon har blivit sjuk....

Så fruktansvärt, frustrerande dålig dessutom!

Bältros på synnerven gör att hon knappt sover eftersom hon har så ont.   Inte kan hon gå till skolan utan solglasögon och tyvärr missar hon en hel del skola, både när hon måste stanna hemma, men oxå när hon är där, eftersom hon är så trött så hon halvsover.     Och hon kommer att missa mer eftersom det kommer vara långdraget. Upp till ett halvår kan vi räkna med.

Så nu ska jag läsa med henne om kvällarna...  Order från hennes magister...

I morgon ska vi spåra med hundarna och fira dotterns kusin...  Men frågan är hur vädret blir....

Visst är det märkligt?     Jag hann bara somna i Tisdags så ringde dotterns rektor.    Ungarna hade varit ute på bus och hon hade varit med.      -Jooo...  hon var faktiskt ute en stund på kvällen...

Duktigt irriterad kunde jag inte somna om. Nog visste väl dottern bättre än att vara ute på rackartyg?   Möte skulle det bli klockan 13. Väl där fick vi en ursäkt.   Dottern hade nog inte varit med ändå...   Hon var inte ens ute vid den tiden...  Vid närmare koll fanns egentligen inga belägg för att någonting.    Ingen hade sett något nämligen.    -Är vi nu här, reder vi ut saker direkt... ansåg jag och Mannen och satt i möte en bra stund på eftermiddagen.    Dottern då?    Hon gjorde oss så stolta...!   Att sitta och diskutera framför rektor och lärare hade hon inga problem med. Hon visade sig från sin raka, ärliga och mycket omtänksamma sida.       -Visst, det underlättade att veta att man var oskyldig. Förklarade hon sedan.    Men jag intygade att det ändå inte är någon självklarhet att kunna sitta i det underläge det faktiskt är och vara så självsäker.

Onsdagen jobbade jag eftermiddag och kväll. Trött släpade jag mig iväg på eftermiddagen för att börja med ett städ, men sedan skulle kvällen bli lugn... Pytt..

En pensionär som fallit gjorde att jag fick sitta och stötta honom på golvet i över en timme innan ambulans kom. Perfekt för ryggen... Och psyket eftersom jag hade en hysterisk arbetskompis med.... Då tackade jag någon högre makt att jag utrustats med det lugn som faller på mig när något händer.     OM det inte gäller min dotter. Då blir jag helhispig...  

På Torsdagen fick jag gå upp med Gubben eftersom jag behövde bilen. Snorhalt var det och vi hamnade NATURLIGTVIS i diket! Mannen försökte att backa upp. Utan framgång...    Så jag satte mig i bilen. Kände mig för lite och började kommendera.      -Bort med lyktan som ligger däroch snöpinnarna och säg när det är klart så ska jag köra upp den.    -Visst. Sa Gubben och himlade med ögonen.... Men gjorde som jag sagt.    Ställde sig bakom bilen och snackade med någon som stannat. Och Jag... Backade så långt det gick och sedan körde jag!!!     Upp för slänten. Rattade om och full fart genom diket och upp på vägen. Gissa om Gubben har fått höra det .   *L*      Det hade varit roligt att höra vittnet komma hem och berätta om den tossiga kärringen...

Sedan genomled jag provet men ringde till jobbet och trollade bort några timmar idag samt morgondagen och Söndagsmorgon.      Jag behöver ledigt!!

På torsdag har vi avslut på kurserna vi läser.. och jag är långt ifrån klar!   Jag har jobbat natt i helgen och hade en optimistisk tanke att få undan en del uppgifter. Vi har det jätte lugnt på jobbet efter den tråkiga trenden med vårdtagare som dör eller blir inlagda och några nya har inte kommit till.     Men jobb finns det och blir över. Vikarier är det ont om och sjukdommar finns det gott om.     Men istället för skola har det blivit en massa snack om nätterna. Men har man varit vaken tre nätter i rad kan man fortsätta och jag har inte sovit i natt,  fast nu börjar jag bli riktigt trött... Bara slänga iväg Dottern och Mannen så ska jag sova sen!

Mitt liv kretsar runt jobb och skoluppgifter just nu och att försöka komma ut med hundarna så att de får springa lite ibland. Inte så hett att skriva om. Nästa vecka avslutar vi kurserna och börjar med nästa, så det gäller att bli klar. Mannen har börjat jobbat idag. Gissa om han är helt slut. Nu hoppas jag bara att det blir bra och att han trivs med ett "vanligt" 7-16 jobb. 

Nu kan jag titulera mig instruktör. En liten bit av utbildningen fattades och har varit svår att kompletera, men eftersom de hade lagt in den i mentalbiten kunde jag gå om den "kursen" idag och bli färdig. Jag hade bara önskat att jag varit piggare och inte känt mig som om jag var nersänkt i ett akvarium och därifrån försöka diskutera hundmentalitet. Jag älskar att diskutera!

Efter en hel helgs hund...  utan hund...  Känner jag mig sugen att börja ta itu med mina egna odjur. Men nu är skolan viktigast. Jag ligger en bra bit efter och tänkte komma i kapp den här veckan. Jag sa faktiskt nej till att jobba i morgon bara för det. 

Något annat som jag saknar är konsten. Inte ens fotografering blir det mycket av...  Jag skulle velat tagit en seriös fotodag med gott om tid och fikakorg samt stativ. Jag gör mig aldrig tid att släpa med ett stativ!  Bilden kommer ifrån ett fotoprojekt från skolan...

Bilden är från vår lilla Kanotsemester som vi hade efter Gotlandsbröllopet. Nu längtar jag bara till vår och sommar...   

Jag är helt slut. Jag har suttit på en stol hela dagen och hört om hund, vilket inte alls var bortkastad tid, utan mycket givande.      Men eftersom jag lyckades dra på mig magsjuka på jobbet i slutat av veckan så var jag mäkta matt och kände mig allmänt öm i kroppen, frusen och trött...

I morgon ska jag sitta en hel dag till och diskutera hund.   Vad trött jag kommer att vara...         Man ska inte ta ut sådana saker i förväg, vem vet?

Solen kanske skiner, jag kanske känner mig jättepigg och jag är mycket klokare när dagen är slut...  Förmodligen inte...       Därför tar jag ändå ut allt elände redan i kväll...

God natt

Så där, då är man hemma. Natten har varit lugn men huttrig.    Men jag vet att det kan vara jättekallt på jobbet där vi sitter.   Alltså var både filt, extra tröja och sockar medtaget.

Mannen som medlidsamt tröstade mig i går kväll med att han skulle morgonpinka hundarna:

-Så slipper du när du kommer hem...

Ligger här på soffan och snarkar.

Förklaringen finner jag nog i den tomma whiskyflaskan på databordet. Ett likörglas skvallrar att oxå min likör har minskat till mängden framåt morgontimmarna...   Jag tar ett  glas att sova på...   Några minuter vid datorn och så en god natt till er.