Visst är det märkligt?     Jag hann bara somna i Tisdags så ringde dotterns rektor.    Ungarna hade varit ute på bus och hon hade varit med.      -Jooo...  hon var faktiskt ute en stund på kvällen...

Duktigt irriterad kunde jag inte somna om. Nog visste väl dottern bättre än att vara ute på rackartyg?   Möte skulle det bli klockan 13. Väl där fick vi en ursäkt.   Dottern hade nog inte varit med ändå...   Hon var inte ens ute vid den tiden...  Vid närmare koll fanns egentligen inga belägg för att någonting.    Ingen hade sett något nämligen.    -Är vi nu här, reder vi ut saker direkt... ansåg jag och Mannen och satt i möte en bra stund på eftermiddagen.    Dottern då?    Hon gjorde oss så stolta...!   Att sitta och diskutera framför rektor och lärare hade hon inga problem med. Hon visade sig från sin raka, ärliga och mycket omtänksamma sida.       -Visst, det underlättade att veta att man var oskyldig. Förklarade hon sedan.    Men jag intygade att det ändå inte är någon självklarhet att kunna sitta i det underläge det faktiskt är och vara så självsäker.

Onsdagen jobbade jag eftermiddag och kväll. Trött släpade jag mig iväg på eftermiddagen för att börja med ett städ, men sedan skulle kvällen bli lugn... Pytt..

En pensionär som fallit gjorde att jag fick sitta och stötta honom på golvet i över en timme innan ambulans kom. Perfekt för ryggen... Och psyket eftersom jag hade en hysterisk arbetskompis med.... Då tackade jag någon högre makt att jag utrustats med det lugn som faller på mig när något händer.     OM det inte gäller min dotter. Då blir jag helhispig...  

På Torsdagen fick jag gå upp med Gubben eftersom jag behövde bilen. Snorhalt var det och vi hamnade NATURLIGTVIS i diket! Mannen försökte att backa upp. Utan framgång...    Så jag satte mig i bilen. Kände mig för lite och började kommendera.      -Bort med lyktan som ligger däroch snöpinnarna och säg när det är klart så ska jag köra upp den.    -Visst. Sa Gubben och himlade med ögonen.... Men gjorde som jag sagt.    Ställde sig bakom bilen och snackade med någon som stannat. Och Jag... Backade så långt det gick och sedan körde jag!!!     Upp för slänten. Rattade om och full fart genom diket och upp på vägen. Gissa om Gubben har fått höra det .   *L*      Det hade varit roligt att höra vittnet komma hem och berätta om den tossiga kärringen...

Sedan genomled jag provet men ringde till jobbet och trollade bort några timmar idag samt morgondagen och Söndagsmorgon.      Jag behöver ledigt!!