I torsdags blev jag påkörd i en korsning. Inget allvarligt alls, utan bilen bakom hade stannat men fortsatt glida och då var min bil i vägen. Min bil rörde sig inte ens en gång, så det var bara en lätt touch men tillräckligt för att kofångaren bak skulle spricka kraftigt. Det är ju bara plast och i kylan har den blivit väldigt spröd. På måndag ska min bil in för lagning och jag får en ny bakända på bilen. Skönt, då blir jag av med en tidigare skada jag har. Det är bara en skrapskada så det har inte varit läge att byta den, det är ju bara ett skönhetsfel. Men nu så, nu blir bilen som ny!

När bilen ändå är inne så passar jag på att köpa nya vinterdäck och skruvar på. Svider rejält i plånboken och egentligen ska bilen in på service också. Men nya däck måste jag nog prioritera eftersom de är riktigt dåliga och säkerheten måste gå först. Servicen får vänta tills en annan gång, dumt kanske för det lär ju bli dyrare ju längre jag väntar, men det finns verkligen inga pengar...

När jag var liten och gjorde vissa rörelser så kunde det kännas ibland som om något "hoppade ur" i ljumsken men som på en gång hoppade tillbaka. Det var inget som gjorde ont utan det kittlade som tusan och var mer obehagligt. Nu känner jag samma fenomen i ljumsken igen men den här gången har det inte "hoppat tillbaka" utan jag har den här extremt kittlande känslan i ljumsken och det är fruktansvärt obehagligt. Jag försöker trycka tillbaka vad det nu är men det går inte. Det känns som om det är höftkulan som hoppat ur sin håla, men det är det ju så klart inte - det känns bara så. Jag hoppas det, vad det nu är, hoppar tillbaka i sitt läge eller vad det nu ska göra för att det ska kännas bra igen.

God fortsättning!

Jag har haft en lugn och skön jul i stugan med familjen. Har verkligen inte gjort någonting utan mest tagit det lugnt. Jag var en sväng till Skåne för att titta till kattungarna och de var supersöta och ser ut att utvecklas fint. Det verkar vara ett oerhört tryck på mönstrade katter just nu, jag har haft ett flertal förfrågningar på just de mönstrade kattungarna från uppfödare över hela världen. Superkul, men den prickiga hanen har varit bokad sedan länge och tjejen stannar hos mig. Den svarta pojken är nog bäst i kullen, men det är de mönstrade som är bokade.

Fick en julklapp som jag håller på att justera till de bästa inställningarna - en gryningslampa! Det är en lampa som börjar sakta lysa strax innan man ska gå upp och ska simulera en soluppgång. Man ska tydligen vakna bättre och lugnare med hjälp av denna, då den förbereder kroppen på att man ska strax vakna. En bra idé och jag hoppas den fungerar när jag har justerat klart den. Måste försöka få in en bra ljusstyrka och hastighet för ökningen av ljusstyrkan. Just nu är själva displayen till den integrerade klockradion lite för stark och jag hittar ingen knapp som ändrar den... Men jag vänjer mig kanske

Mitt uppdrag hos kunden har blivit förlängt till 5 mars. Superkul och skönt! Även om det inte går dåligt för mitt företag på något vis alls, jag skulle säkerligen ha något att göra även om jag inte hade det här uppdraget, så är det skönt att ha något under en lång period. Nu har jag varit här sedan augusti och det har blivit förlängt i omgångar.

Registreringsnumret 231 finns inte alls i den här sta'n över huvud taget!

Nu har det hänt mycket och jag har svårt att finna tiden och ron att sitta och skriva ner. Men jag ska göra ett försök :-)

Juppi och Sissi har hittat ett nytt hem och det är så skönt! Ett toppenhem som har fött upp katter tidigare men som lade det på hyllan när barnen var små. Så de har hamnat hos en riktig kattälskande familj och vad jag förstår så går det jättebra :-)

Kattungar har det blivit också, 3 stycken hos fodervärden i Skåne. Lite långt bort så det är tur att fodervärden gillar att fotografera. Jag fick min klassisk tabby hona och jag är så glad för det. Jag får hoppas hon blir lik en Cornish Rex också :-)

Jag är vansinnigt trött nu för tiden och rejält sliten, jag får hoppas på att jag piggar på mig snart. Kör en riktig hästkur med D-vitamin och förhoppningsvis så hjälper det snart...

Nu sitter ju redan mina vinterdäck på bilen inför långresan jag gjorde för någon vecka sedan. Men enligt expertutlåtandet så var de inget att ha egentligen. Vilket jag redan misstänkt och förberett för, men de jag har får sitta på så länge.

Men vad ska man ha då? Med eller utan dubbar? Enligt alla tester, motorjournalister och trafiksäkerhetsförbund är dubbdäck klart bäst. Men däckförsäljaren förespråkade dubbfritt, likadant mina helt oberoende kollegor som kört med dubbfritt sedan länge.

Här i sta'n så har de infört regler att miljöbilar med dubbdäck inte får gratis parkering. Men det är inget jag drabbas av då det bara gäller nya parkeringstillstånd, mitt gäller i två år till. Jag är väldigt "allround" i mitt körande, en del stadskörning men också en hel del landsväg, av varierande kvalité, och grusväg. Det kommer även bli en del körande på vägar, både skogsväg och landsväg, i Norge.

Svårt!! Toyota som antagligen säljer däck till mig, tar lika mycket betalt för dubb som för dubbfritt så det är ingen skillnad. De däcken de erbjuder är alla däck med höga betyg från tester, men då är bara frågan vilka jag ska välja...

Japp, nu har jag hämtat hem Rory från Martin och kört henne hela vägen hem. En liten nätt resa på 150 mil som jag körde den här helgen. Jag är så trött på att köra bil!! Den jobbigaste biten körde jag nog i fredags, det var mörkt och det regnade hela vägen. Det var rejält spårigt i asfalten också så jag körde konstant i vatten.

Från Stockholm till Skåne var det urtrist! Bara skog, skog, skog, skog och en rak motorväg, inga städer som delmål som gjorde att man såg att man kom framåt i alla fall. Bara skyltar att det var en stad lite här och var en bit bort. Mellan Linköping och Jönköping var det 120 km/h så man kom ju fram lite snabbare i alla fall.

Skåne och hemåt var det ungefär samma sak, rak motorväg men lite mer öppna ytor. 120 km/h var det också en bra bit. Det var fint väder och solen sken, inte alls dumt! Lunchen käkade vi på Laxhuset i Ljungskile, supermumsigt!

Nu är Rory hemma i alla fall, nu är det bara 5 veckors väntan kvar :-)

Emma är nu sjuk igen, vilket förvånar mig mycket! Hon har farit runt som en kattunge i 2 månader och lekt med leksaken som jag köpte i Finland. Hon har till och med börjat apportera igen vilket hon inte gjort på många år! Hon är så vansinnigt lekfull nu!

Men helt plötsligt så blev hon superkelig och som klister på mig. Det var ungefär det som hände i våras när hon var jättesjuk, så jag åkte med ett urinprov till veterinären. Efter någon dag kom beskedet, hon hade kraftig tillväxt av bakterier i urinen. Så nu har hon gått på antibiotika i 10 dagar och ska nu lämna in ett urinprov till. Jag passade på att fråga om hennes aktivitet berodde på att hon inte ville visa sig sjuk, men det är mer typiskt för flyktdjur som kaniner och katter är jaktdjur.

Att få urinvägsinfektion var fjärde månad är ju inte bra, även om hennes njurar håller sig något så när lugna nu så kan man inte gå på antibiotika så ofta. Veterinärerna vill inte det för man riskerar resistenta stammar av bakterierna. Supertråkigt! Att bota orsaken till urinvägsinfektionerna är inte heller lätt då det är ett kroniskt tillstånd (cystit).

Huvudsaken är ju att Emma inte lider. Hon kanske har hög smärttröskel? Hon får fortsätta springa runt och vara som en kattunge så länge hon orkar. Det känns rent utav skit att kanske behöva avliva en vansinnigt pigg katt på grund av en simpel urinvägsinfektion.

....ett litet tillägg 17.47

Jag har hittat en toppenbra mat som Emma gillar!! :-) Dessutom så har hon helt slutat kräkas! *peppar peppar*. Hennes dåliga njurar gör ju att hon kräks emellanåt så den här maten måste vara toppen!!! Kattovit heter den och kan beställas på zooplus.com

Min lilla Rory är dräktig och jag ser fram emot kullen så! Hon har varit hos Martin nu i tre veckor och vi har fått de första tecknen, så kul! När jag såg Rory igen då så hade jag inte sett henne sedan hon var 7 månader och gänglig tonåring och nu var hon en vuxen tjej på 2,5 år. Jag blev så glad när jag såg henne för hon har utvecklas bättre än vad jag kunde hoppas på!

Färgmässigt är det en tråkig kull, det kan bli svart och brunmönstrat. Rory bär på dilution, men jag har inte en aning om Martin. Han har inga syskon som är diluterade. Choklad finns ganska nära i båda föräldrarnas stamtavlor så om jag har riktig tur så kan jag få blått, choklad och lila också, men då ska jag nog köpa en lott också för då har jag riktig tur. Däremot så är jag säker på att det kan bli klassisk tabby, vilket vore superskoj! Håll tummarna att jag får min tabbyhona!

Jag håller ju på med platespotting, alltså man räknar nummerplåtar. För några dagar sedan så letade jag efter 207 men det var stört omöjligt att hitta den skylten! Men två stycken 209 stod parkerade flera dagar i rad på en av de gatorna jag går på till jobbet, så jag lade dessa på minnet. Till slut hittade jag 207 och även 208 när jag åkte till stugan förra helgen och jag såg fram emot att snabbt hitta 209. Jag traskade iväg till jobbet och började leta efter "min" 209, men tror ni att de fanns kvar? Nepps! Men en 207 stod där...

Så är det ofta, man kan leta sig galen på en siffra och man ser bara numrena strax före eller efter. När jag letade efter 207 t ex då såg jag ofta 270, 720, 702, 307, 107 osv, alla andra siffror men inte just 207! Helgalet! Men bara jag har sett 207 så finns det massor!!

Man ser ofta numrena två och två också, om man hittat ett nummer så hittar man ganska snabbt nummer två.

Jag hade också hoppats på att se massor med skyltar när jag åkte till Nyköping för några veckor sedan. Men jag såg inte en enda!! Nu ska jag snart ut på en riktig långresa, 150 mil under en helg, då räknar jag med att se en massa nummerplåtar! Jag kanske kommer till 220?

Igår fick jag reda på att uppdraget jag har nu är förlängt till sista oktober. Det är SÅ skönt! Känns lite tryggare så och kul att de vill ha kvar mig! Jag  vet vad jag ska göra helt enkelt :-) Lite tråkigt är det ju att inte träffa kollegorna, men jag antar att jag träffar dem på krogen nästa fredag och sedan är det after work om några veckor.

Ihelgen är det SW, ska bli så kul att komma iväg och träffa lite folk. Det kommer utställare från hela skandinavien och det är ju inte så ofta man träffas. Martin kommer att ställas ut, men han kommer nog förhoppningsvis bara ta sitt certifikat och inget mer, om han inte har konkurens vill säga. Det är tufft för en 11 månaders grabb att slåss mot en kanske mer vuxen hane. Just nu vet jag ingen svensk katt som är i samma klass som honom, men vi får se vad som dyker upp i Nyköping.

Hösten har verkligen rivstartat och jag hänger inte med, det är så mycket som händer och sker!

För två veckor sedan var jag i Finland på en CFA-utställningar. Det var verkligen superkul och helt annorlunda! Jag fick se många fina katter och träffade många trevliga utställare. Jag var där för att också besöka Tea, henne har jag inte träffat på 2 år!! Det var superkul! Jag har lovat att komma och besöka henne igen snart :-)

Emma mår fortfarande riktigt bra! Helt otroligt egentligen! Jag köpte en leksak i Finland som Emma tycker är superkul och hon leker med den dagligen, hon far runt som en liten kattunge, 10-åriga tanten

Det kommer att hända mycket i höst, förhoppningsvis så är Martin könsmogen nu och då ska vi hämta Mis ifrån Skåne. Det kommer att ta sin lilla tid det... Men förhoppningsvis så blir det ett lyckat besök!

Nu är  det gjort! Äntligen! Jag har tagit hål i öronen Fick ett presentkort av min syrra i födelsedagspresent, så det var bara att traska dit. Gick helt okej, gjorde inte så ont och han som gjorde hålen var supertrevlig och det gjorde att man glömde bort att vara nervös. Nu håller jag på med efterpysslet så att säga, tvätt, tvätt, tvätt och tvätt. Om 3 veckor kan jag plocka ur piercingsmycket och sätta dit mina egna, så jag håller på att kolla runt lite. Jag ska på en stor bankett i Finland om 3 veckor, funderar på att försöka hitta något snyggt tills dess och inviga mina nya hål. Mina favoriter är ett par som Bjørg har gjort. Får se om jag har råd att köpa dem!

Jag har varit hemma i min lägenhet vid två tillfällen nu och har bara tagit med mig Emma och Ariel eftersom Emma behöver medicineras. Juppi och Sissi har varit kvar i stugan. Vid dessa två tillfällen så har sanningen slagit mig med storsläggan kan man säga, Emma är som en annan katt utan de två ungdomarna i närheten. Hon är coolare och springer runt som en liten kattunge. Så nu finns en omplaceringsannons på Juppi och Sissi, det skär i hjärtat men att se Emma så avslappnad är så glädjande. Även om det kanske bara handlar om månader, kanske t o m veckor, innan Emma ger upp så vill jag att det ska bli de bästa veckorna.

Nu har det hänt mycket! :-) Så jag samlar allt i ett och samma inlägg och så tar jag semester sedan

Emma mår relativt bra nu, hon har i alla fall återgått till som hon var innan och jag tror minsann att hon börjar fylla ut igen! Men så är matte helt ruinerad nu efter att ha gått igenom hela njurmatshyllan hos veterinären. Det som funkar bäst är Purinas mat, 220 kronor för 1,5 kilo. Men vad gör man inte för att hon ska må som bra som möjligt?

...och så har det varit utställning igen! Det var min klubbs utställning så jag var engagerad en hel del, gick bland annat assistent. Martin kom dit, sista gången han ställdes ut i klass 11. Han är nu en riktig tonåring och muttrar lite på utställningar och är inte särskilt beredd på överraskningar. Han blev nominerad och i panelen drog en domare iväg med honom och han blev nog lite överraskad, han var inte någon solstråle direkt. Men han fick i alla fall två röster av tre och blev Best In Show. Nästa dag bedömdes han av domaren han inte fick röst utav så jag hade inte högaa förhoppningar, men domaren sa att det verkligen inte fanns något annat val ooch Martin blev nominerad igen. Den här dagen betedde han sig bättre och fick alla tre röster i panelen och blev Best In Show igen. Vilken helg!

Nu tar jag semester! Återkommer!

Emma har ju varit väldigt kinkig med maten nu och det har hon egentligen alltid varit. Men nu när hon var sjuk så ville hon inte alls käka torrfoder, hon som aldrig accepterat något annat! Hon började äta lite burkmat men absolut inte tillräckligt. Till slut så kom segtänkta matte på det! Jag bytte ju från Hills K/D till Royal Canine Renal tidigare i våras eftersom jag hade en värdecheck från RC. Så nu i veckan var jag och köpte Hills och Emma började äta den på en gång! Emma gillade inte RC utan åt burkmaten för att det fanns inget annat. Att jag inte fattade detta tidigare!

Nu ska hon bara dricka ordentligt också, hon är fortfarande dålig på det även om hon står och piper på handfatet nu och det gjorde hon inte för en vecka sedan. Jag har fått prylar så jag kan uppvätska henne men veterinären betonade noga att det inte får bli någon konstgjord andning utan bara en punktinsats över helgen. Så håll tummarna!