.... att deras barn eventuellt kan ha en diagnos är inte helt lätt. I dag var det möte med ett föräldrapar under handledning och i sällskap med klassläraren. Jag våndades över att ta upp att jag och kollegan misstänker att eleven kan ha någon form av ADHD. Hade bollat med kollegan under förmiddagen och insett att jag måste ta upp saken och bättre tillfälle fanns inte. Så... ett djupt andetag och in på minerat område. Kände att jag drog efter andan och laddade skarpt.
Som så ofta tror man att det ska ta hus i helsike när man pratar med en förälder om deras barn. Man vet ju aldrig hur mottagaren reagerar. I mitt fall gick det bra. Terapeuten som var med gjorde ett formidabelt arbete och föräldern tog emot det jag sa på ett bra sätt.
- "Du blev lite rödflammig," sa klassläraren när jag pratade med henne lite senare. "Det märktes att du andades ut när du hade sagt det du ville."

Det är ju så att jag känner eleverna ganska bra efter tre år, men jag känner inte föräldrarna på samma sätt. Därför blir det laddat när en sån här situation uppstår.
Nu vet jag att jag vågar mer än vad jag trodde =)

Minus 32 kilo på vågen sedan 24:e maj.  

Fattar inte hur fan man kan vara så slut i skallen som jag är just nu. Tror inte att risken är så stor att jag går i väggen igen om jag tar hand om mig.
Det är mycket på jobbet. Jag tackade jag till att leda arbetet kring lösningsinriktad pedagogik i fritidsgruppen, vilket innebär kvällsjobb under september och oktober. Ansvarar också för likabehandlingsarbetet i hela skolan, vilket sannerligen inte är lätt. Främst för att en del lärare vägrar att ändra sitt arbetssätt det minsta, vilket innebär att kommunens mål inte kommer att uppnås. Kollegan vill inte vara på jobbet för att hon vantrivs och jag fixar inte att dra oss båda plus 42 stycken 8-åringar.
   Snart är det dags för skolans samlingsdag och inför den skrev jag upp mig på att ordna dans tillsammans med några kollegor. Igår suddade jag ut mig igen. Nu räcker det.

Minus 23, 1 kg sedan 24/5-10.

Kräks att torka igår. Kräks att torka idag. Och jag som själv producerar kräk när jag är tvungen att ta reda på andras kräks. Det är höjden av äcklighet, tycker jag. Torka lite. Spring och spy. Torka igen. Spring och spy. Igen. Tillbaka till torkandet och tillbaka till kräkandet.

Fy fan för att torka kräks. Har valt fel yrke. Speciellt när barnet låser in sig på toa och kräks i annat hus och vägrar komma ut om inte jag kommer. Som då fullkomligt ÄLSKAR kräks! Vill inte se in på toa. Ut med ungen, som öppnar när jag kommer och slänger upp toadörren på vid gavel. Uuuuääää! Snabbt som ögat in i matsalen och sög tag i vikarien. Väste i hans öra om kräkset på toan.
- "Jahaja, klart jag torka spyor!" säger han, lagom klämkäckt. Över hela matsalen, som blev knäpptyst. Sen ville alla barn se. 39 i ungar klampands i spyor verkade inte vara någon hit.
Det ordande sig till slut. Vikarien kom tillbaka med rena händer, till och med spritade.

Jag gick inte ens i matsalen.

Eller varför inte en belöning när du släpper över någon vid övergångsstället? Eller när du har betalat all din mat utan att sno en enda liten grej? Eller kanske när du kör bil nykter, vill du ha ett paket kaffe då? Öl? Gratis bensin?
Jag vill ha kläder när jag betalar p-avgiften i centrumets p-garage. Semlor funkar också som muta.

Funderar över vad som gör att folk vill ha något för att de har självscannat ALLA varor, utan anmärkning när det blir kontroll.
Jo, förresten... har inte fastnat i en fartkontroll på över 20 år. Kanske slipper jag böter den dagen jag fastnar där, med tanke på att polisen missat mig så många år och jag uppenbarligen har hållit hastighetsgränsen.

Den som möjligen lyckats få för sig att förstaklassare inte är ena hejjare på att mobba är ute och cyklar. Började rota i något jag såg för tre veckor sedan och som jag trodde var utagerat.
Kunde inte ha trott mer fel. Det var som att dra proppen ur ett badkar, det fullkomligt väller fram händelser, kränkningar och rena rama dumheter.

Undrar var det här slutar.

Jo, alltså, jag ska börja jobba som skolpysskolog. Vem som helst gör det bättre än den pysskolog vi har på jobbet just nu.
   Om jag bokar en tid med pysskologen och en förälder för att jag är orolig för ett barn, så vill jag ha svar på vad som kan göras. Både på fritids och i skolan. Det är viktigt att barnen fungerar och har kompisar. Men se... pysskologfan kläcker ur sig att en 7-åring ska lära sig att hantera sina bekymmer. Vad i h-e kom en sån kommentar ifrån? 7 år gammal. Kan ju inte ens stava till ADD eller ADHD, fattar säkert inte annat än att man inte är som kompisarna. Då ska man ÖVA.

Skitpysskolog.

Anställ mig istället.



Förresten....GRATTIS CAMILLA!

I dag är det en sån där familjedag som min mamma älskar och inte jag. Hela familjen ska vara med. Dessutom ska det firas tre födelsedagar, eftersom det är tre födelsedagar på tre veckor.
   Jag har valt att inte byta bort min jobbhelg. Jag ska jobba 11-20. Sonen Filip, som ska firas, jobbar också. Det är en aning svårt för somliga att fatta att han är så stor att han jobbar. 20 år blir han den 23/4 och det är klart att han vill jobba och tjäna pengar. När han insåg att han inte har råd att åka bil, så fick han tummen ur och ringde runt för att hitta nåt jobb.
   Hoppas att de får en trevlig dag med påskägg. Det är jag som har stått för äggfixande på alla sätt, handlat och fördelat och gömt runt hela tomten.
   Aja, jag är nöjd med att inte åka dit. Känns så bra att ha semester på Willys.

Det finns folk som stjäl på jobbet. Dit hör inte jag men väl kollegan M, som arbetar som assistent åt en elev. När eleven hade slöjd så tillverkade M en axelväska, ett mobiltelefonfodral och en neccessär. Med barnens material. Det är stöld. Härom sistens ville hon ha hönsnät. Då fick det vara nog. Jag sa som det var, det är stöld. Stjäl man på sin arbetsplats får man definitivt sparken. Eller?
Annat som anävnds med stor förtjusning är pärlor och garn, saker som anävnds till pyssel för det gillar hon. Jäklar i min lilla låda...det är MASSOR som hon har förbrukat av barnens grejer.
Tillåmed tjifen har tagit upp det med henne men hon väljer att inte lyssna. Snart åker hon säkert ut med rumpan först.
Tycker du det är ok att personalen på dagis eller fritids tar material som ska användas av barnen, som är betalt med dina skattepengar?

Jonatan gör sin prao på mitt jobb men i en grupp med 20 stycken vilt härjande sexåringar. Vi hinner inte mer än ut på Norrtäljevägen så har han somnat och sover tungt under hela färden och vaknar lagom vid avfarten till Gröndal på Essingeleden. Han kallar det för att han tar en powernap. På en timme??

Jag pratade med kollegorna i den gruppen eftersom jag vet att de har stor förståelse för den sortens problem som Jonatan har. Och det har gått så bra! Han är helt underbar, påstås det. Ingen hemlighet, det visste jag ju redan. Är så glad att han har fixat det så himla bra. Han är glad och stolt själv och det med rätta.
Det körde tydligen ihop sig lite när det gäller spelregler. Då hänger han inte med riktigt. Är det bara där det brister, så är det ingen större fara.

Information om tystnadsplikt har han fått av chefen, som sa att världen är liten. Jonatan tittade på mig. Jag fick förklara vad det uttrycket innebär. För honom är det precis det som sägs, nämligen att världen är liten.  

Tror att de här veckorna kommer att boostra hans självförtroende. Hoppas det vara länge!

Du kommer till en butik där det finns sån där handla-själv-apparat. Självscanning heter det. Man drar ett kort, som exempelvis är ditt ICA-kort om du handlar i en ICA-butik, så får man loss en scanner.
Med den ska man scanna alla varor man plockar ner i påsen/korgen.

När man registrerar sig för självscanning skriver man på ett papper. På det pappret finns info ang. avstämning = slumpmässiga kontroller. ALLA råkar ut för det. Men inte alla blir totalt galna och ställer sig och skriker över hela butiken.

Folk (= många kunder) tappar alla koncept och moralen far åt helvete totalt när dom är i butiken. Man kan uppföra sig hur som helst, tydligen. Stor skam. Vuxna människor. Stackars dom.

Kanske, kanske kan jag idag ha bättre tålamod med kunderna som handlar. Det är ju trots allt de som betalar min lön. Kanske, kanske kan jag låta bli att sucka när de inte får ihop priset på läsken för de glömmer bort att det är pant på burkarna/flaskorna. Och detta trots att jag redan vid första påpekandet från dem talar om att det är pant på sånt.

Kanske, kanske räcker tålamodet alla nio timmar. Håller tummarna....

Over and out.

Räkna, räkna räkna....inventering. Kära nån vad grejer det finns i en affär. Vi höll på i drygt åtta timmar med bara en kort rast för lite snabbbt matintag igår.
Till slut blir huvudet ganska fullt och det går inte att räkna längre. Då tar det en stund att räkna 532 burkar tonfisk. Eller 378 andra burkjävlar. Det hjälper inte ens att jobba i skolan där det räknas varje dag, det tar stopp i alla fall.

Det var ett slitet gäng som lämnade bygget igår kväll efter kl. 21. Alla lika trötta. Alla lika glada att vi fick gå hem. Jag ledig idag. Så skönt. Hämtade Jonatan hos hans far. Vi ska skriva uppsatser och har redan hunnit med två av dem. Bara en kvar!

Väntade på kollegan L igår. Hennes bil är trasig och vi bor grannar så hon skulle lifta med mig. Medan jag väntade passade jag på att handla lite.
Längst ner i butiken finns laktosfria produkter. Dit styrde jag vagnen. På vägen gick jag förbi den där Kebabsplitten. Eldorados. Undrar vad det är i den. Tror inte jag vill veta förresten.
Jag gav hela högen av förpackningar Det Onda Ögat. Klev vidare med stora steg mot kycklingen. Det går inte att liksom såsa fram, måste lyfta på fötterna rejält. Annars får jag stötar när jag ska ta i något.

Skor som funkar på  jobbet är mina utslitna sommarskor. Ett par röda Ecco. Mindre vackra men matchas av den röda skjortan. Går jag i dem så slipper jag stötar.
KF (KattFan) kissade i dem en gång. Stoppade in dem i tvättmaskinen och det hjälpte mot lukten. Nästan helt, tro det eller ej.

Hoppade in extra på Willys igår. Galet lite folk i kassan. Frågade varför det är så och fick till svar att det har dragits ner och dragits ner. Tretton pers fick ju gå i höstas.

Lååååånga köer. Fattar inte varför man inte använder självscanningen. Förresten, där kan man gå rakt ut. Utan att betala. Men då får man en personal efter sig ut genom dörren. Personalens jakt slutade på akuten. Det var ju så klart lite onödigt.

Som belöning för att man går rakt ut får man även en idolbild på sig själv uppsatt på väggen och en kopia skickad till Länsman.
Det är fler än man tror som vill ha sina porträtt på väggen och hos Länsman. Imponerande många, faktiskt.

Bad att få papper på hur jag jobbat under dagen. Intressant att se hur mycket jag har hunnit med under timmarna i kassan. Fick en rapport som visar siffror per timme. 36 kvitton har skrivits ut under en timme, det blir inte många minuter per kund när jag väl får börja scanna varorna. Så det är bara att konstatera att det inte är kassapersonalens fel om det går långsamt. Utan kundens. Haha! Vänd grejerna åt rätt håll så är du ute på nolltid ur affären = lägg streckkoden rätt. DÅ går det undan, jag lovar. Köerna skulle minska radikalt och  sura miner och suckar och gnäll försvinner i ett trollslag.

935 varor passerade på en timme. 763 av dem scannades, resten fick jag knappa för hand.
935 varor väger nog en hel del. Det blir många små lyft eftersom folk kastar upp grejerna på bandet i stora berg. Korkat! Det saktar ner jobbet, men se, det struntar man i. Bättre att sucka och stöna när det tar tid. Som sagt: korkat!