Efter operationen den 24 maj har jag gått ner 19 kilo. Eller, om man vill räkna på ett annat sätt, 38 paket smör. Har ett par långbyxor som passar. Sommarbyxor har jag inga kvar som inte hänger både i rumpan och framme på magen =) Jag knäpper inte byxorna längre och knäpper inte upp dem heller.
 Överdelar är lättare att hitta i garderoben men mycket hänger där också. Så pass mycket att kollegan reagerade och sa att kläderna börjar bli väldigt stora. Hon tyckte jag kunde använda något annat.
 Vid 40 paket smör ska jag satsa på en rejäl belöning, då blir det nya glasögon. Vid 60 paket smör, kanske till våren, blir det en weekendresa till Rom.
 Den här operationen skulle jag ha gjort för läääänge sen, det känns så jäkla bra!!!

... som jag betalar själv. Jag kommer inte att belasta våra surt förvärarvade skattepngar med mitt fläsk =) Samvetet är vitt som nyfallen snö.
Den 24/5 blir det gastric bypass efter en rekordtid i kö, hela 4 veckor. Ja, det var lång kö, sa koordinatorn. Ändå en viss skillnad på 4 veckor och 2-3-4 år. Skillnad på pengar också, förvisso. Ungefär närmare 100 tusen stycken slantar.

Nu längtar jag, för konvalecensen ska ske i husvagnen. YES!

- Man kanske skulle passa på att dö då. Under operationen, alltså.

Till min egen stora förvåning och chock var det reaktionen på brevet som sade att jag står i kö för en gastric bypass-operation. Kan se mig själv med brevet i handen och den första reaktionen var att jag kunde ju passa på att strunta i att vakna upp ur narkosen och istället styra kosan åt" andra hållet." 

- Näe, va fan är det för idéer? Vem ska då hjälpa Jonathan med hans liv och framtid?

Det var nästa tanke. Har ännu inte kunnat släppa att den spontana första reaktionen var som den var, trodde det var dags för pysskologen igen men det går bra utan. Tror jag.

Men...man får vara som man är när man inte blev som man skulle =)

Kollegan hostar som besatt, stackars kvinna. Hon kan knappt prata utan att hosta. Snoret rinner och har gjort det i flera veckor. I onsdags fixade jag lite té åt henne. Hon satt i soffan med några barn och hostade.
- Kan inte nån av er fixa lite té till mig? sa hon.
Filip tittade på mig och jag på honom.
- Okej, men det är enbart för att du låter som Skorpan i "Bröderna Lejonhjärta" när han håller på att dö, svarade jag.

Förstår inte att hon slutade att hosta för en stund...

Gullans blogg är en av de bästa jag har läst. Den ihop med sminkbloggen på DN....ett bra sätt att börja dagen är att läsa dem.
Go for it, Gullan, det är helt otroligt hur du får ihop ditt liv och dina texter.

Det första doktorn frågade i går när jag kom dit var om jag är rökare. Jag hade inte ens hunnit in genom dörren.
Gissa om det kändes skönt att få säga "nej, jag slutade för två år sedan"?

För övrigt så hostar jag som bara den och är hes. Riktigt fin röst emellanåt. Men...mitt betyg lyfter mig till oanade höjder och jag är så nöjd med mig själv! Så glad! Det här fixar sig nog trots min oro för telefonsamtalet man ska ha i slutet av kursen. Hur ska jag hitta orden när jag blir nervös? Hur ska jag komma ihåg allt?

Har mailat till läraren och berättat hur det ligger till. Jag har fått uppfattningen att han inte bits iaf. Det är ju bra.

Anna, du är en kämpe! Jag beundrar dig och ditt pluggande. Bara så du vet!!

Tveksamt om det finns plats i raden av bilder för oss "vanligt" folk som skriver här och som har varit medlemmar i flera år.
Nu fattar jag varför jag inte fick svar på min fråga till Passagen, som jag mailade för länge sen.

Dåligt. Riktigt dåligt, Passagen!

Ibland kan jag vara riktigt impulsiv. Något som ibland lämnar mina söner stirrande på mig med något konstigt uttryck i ögonen, oftast går det att tolka som "jaha, nu är morsan i farten igen, vad blir det nu??"

Således måste något annat än viktväktarna också provas. Något enklare, som kanske kan ta bort halsbrännan.
Nu vet jag, bort med kolhydraterna ett tag.

Sagt och gjort. Och jag blev piggare, inte så däst efter maten. Äter högst 40 gram sådana om dagen men oftast mindre.
Halsbrännan är borta, Jonatan äter quinoa med god aptit och jag avskyr djupfrysta grönsaksblandningar med haricots verts. Kan bara inte med såna.
Hittad en svindyr blandning med pesto i. Den tar i alla fall bort den värsta smaken, men inte känslan av att tugga vertsen. Måste hitta något annat.  
Såg dessutom att det är palsternacka i nästa grönsakslåda. Noooo good.

Trillade dit härom dagen när nötterna var slut och tog ett par smörgåsar, bara för att jag var sugen på något.
Inte bra. Jag blev trött och magen mullrade.

Det får nog bli mer än ett tillfälligt ryck, det här med kolhydraterna. Kollegan I har gått ner massor i vikt och blivit mycket piggare och kollegan M har gått ner drygt 5 kilo.

Inget att förlora, massor att vinna.

- "Fy fan för att ha dig som ordförande!" sa kollegan M vid ett tillfälle. Det handlar om att jag har en stubin som egentligen inte är en stubin, för den finns inte. För att jag tänder alla cylindrar samtidigt och inte förmår att hålla käften stängd.
- "Men för fan, read my lips!" vräkte jag ur mig till en annan kollega på ett möte. Inför alla andra inklusive cheferna. Kanske inte det smartaste jag gjort i mitt arbetsliv...?
- "Kom inte till mig med någonting mer, tack så mycket. Kom inte med klagomål på nån jävla städning, det finns väl för fan viktigare saker än det!" Sagt till chefen för ett par veckor sedan.
- "Men för faaan! Ska JAG stå som ansvairg för att nån jävel tittade på dig i personalrummet? Lilla gumman, gå åt sidan och kamma dig!"
Sagt till kollegan I som var arg på mig och trodde att jag snackat skit om henne i personalrummet eftersom någon där hade tittat på henne. Hon går i pension till hösten, så hon är knappast en liten gumma.
- "Du, ska du ha nån hjälp eller? Ska du ha det så går du härifrån. Din barngrupp överlever utan dig, förstår du. Våran har överlevt mig, så det gör din garanterat också. Vad har du för problem egentligen??" Sagt till kollegan B när jag skulle passa hennes barngrupp ett par timmar och hon var tvungen att kolla mig flera gånger.

Ja, så låter det. Läste sedan i en blogg om en kvinna med samma beteende. Efter det så ökade jag dosen anti-depp-medicin. Jag dubblade den på eget bevåg. Och vilken skillnad!!! Lust att göra något, får saker gjorda, kan nog undvika ett magsår, har definitivt bättre ton mot mina medmänniskor. Tänder inte på alla cylindrar samtidigt, jag kan resonera numera.
Jag tar fortfarande ingen skit, vilket förmodligen är en följd av kränkningar jag fixade till genom att träffa fel människa. Därav uttrycket "kom för fan inte till mig!" när det är något jag anser kan höra hemma hos någon annan.

Jag säger fortfarande ifrån på en gång. Men faktiskt ganska snällt. I alla fall snällare. Svär inte lika mycket heller, tror jag.
20 mg extra medicin och det känns så himla bra. Hurra för distanskurser OCH anti-depp-piller!

Abstinens är bara förnamnet. Det är ljust längre på eftermiddagarna och det gör inte saken lättare. Jag pratar om husvagnsabstinens och uteplatsabstinens. Jag vill ha vår NU. Genast! Bums! I mars kommer jag att sätta upp förtältet och bosätta mig på landet, vid havet och fiskebryggan.

Förresten, på tal om abstinens... på onsdag är det två år som rökfri. Hur ska detta firas? Jo, med styrelsemöte.

Cancersjuk lunga och frisk lunga. Undrar hur min ser ut nu? Vill jag veta??

Har gjort slag i saken. Har beställt en sån där nyttighetslåda med hemkörning av ekologiska frukter och grönsaker. Första leveransen blir vecka 5. Måste komma ihåg att sätta upp en lapp i porten om lådan som kommer att stå där, om jag inte är hemma när den kommer.

Käns jäkligt bra att ha gjort det. Blir till att laga mat på annat sätt. Om någon gillar palsternackor kan jag posta dem till er om det kommer såna i lådan. Palsternackor och bruna bönor är det minst goda jag kan stoppa i munnen, nämligen.

Ska bli intressant att se hur det funkar.

Sedan den stressreaktionen (utmattningsdepressionen) gjorde sitt intåg i mitt liv för några år sedan har jag klara problem med att få huvudet att fungera som jag vill att det ska fungera.
Resultatet av det är att jag med jämna mellanrum får sömnproblem, typ alltid.
Det sägs att 8-10 års läkning för hjärnan inte är en överdrift så jag har några år till på mig.

Minnet är inte som det har varit. Jag fixar inte heller för mycket på en gång, då kopplar det lilla som finns kvar bort sig helt. Det blir helt enkelt minnesluckor/blackouter. Fråga mig var jag la en sak tio minuter efter du gav mig den. Jag har inte en aning. Det är helt svart. Jag har verkligen inte en susning.
Men jag vet vad jag heter och jag lever i nuet. Saker som verkligen är viktiga kommer jag för det mesta ihåg, som mötena med Jonatans skolpsykolog eller hans lärare.

De på jobbet får alltid till svar när de undrar något att jag inte bryr mig. Givetvis så bryr jag mig, men kanske inte just då för att det inte är aktuellt att behöva bry sig. Just då. Men det kan vara aktuellt att bry sig dagen efter. Eller dagen efter det. Då står det i almanckan. Så länge almanackan är tom en dag så innebär det att jag inte har något speciellt att bry mig om den dagen. Då gör jag inte det. I morgon är i morgon, idag är idag. Hade jag inte lärt mig att göra så hade jag inte överlevt utbrändheten. Det är ett faktum.

Jobbet på Willys är ett utmärkt redskap för att träna minnet. Alla PLU-koder sätter mig konstant på prov. Alla siffror som ska knappas in och det är numera en sport att få till en slutsumma innan kassaapparaten har räknat klart. Den här lilla terapin håller mig också i nuet. I varje ögonblick finns bara det jag gör och inget annat. Det innebär att stress inte kan existera.

Känns gött. Det är till att ligga på gränsen till förmåga hela tiden för att komma framåt. Sakta men säkert tränas hjärnan medvetet för att fixa mitt liv. Den här veckan börjar jag plugga in gymnasiekompentens på distans. Ytterligare en utmaning.

I samband med det nya receptet på antidepp-piller började jag fundera över hur jag gör för att hålla ihop mig. Hur jag gör för att klara av tillvaron.
Så lätt det hade varit att leta upp det i förra bloggen och kolla psykologens råd. Nu går inte det, så det blev till att fundera en stund.

Visualisering, det är grejen för min del. För mitt inre ser jag en ljuspelare. den är lokaliserad längst in i bålen. Pelaren är rak och den lyser gyllengul.
Runt pelaren är det som en aura, ett sken, som ska vara c:a 3 cm brett.
När jag tappar bort mig själv (det låter bra, va? Jodå, för övrigt är allt som det ska...) så gäller det att få till pelaren igen. Samla ihop ljuset och räta upp den så att den är rak och fin igen. Inte krokig och auran splittrad.

För att göra det måste jag andas med magen. Släppa låsningarna i bröstkorgen, få ner axlarna och folusera inåt.
När jag tänkte till, så är den där pelaren i mitt medvetande kostant. Hela tiden har jag den i bakhuvudet och märker snabbt om den börjar krokna.
Det är då jag brukar gå ut om jag är på jobbet. Är jag hemma så flyr jag till köket eller gör bara en sak i taget = pratar jag med någon så sitter jag exempelvis inte vid datorn samtidigt. Då hör jag nämligen inte vad personen säger. Likaså gäller om tv:n är på när telefonen ringer. Stänger av tv:n för att kunna fokuera. Börjar sönerna prata så är det bara att släppa allt och bara lyssna på dem.

Vardagen saktar ner. Rejält. Och folk har lite svårt att fatta att det är tvunget för mig att göra så. Inte mina problem. Inte alls.

Minus 2,4 kg på vågen efter en vecka med vettigt käk. Camilla har fuskat, hon har gått till jobbet och leder med ett hekto. Kollegan Lillan ståtar med två kilos nedgång. Med detta känner vi oss väldigt nöjda och kör vidare en ny vecka.

Det märks att det är bra fördelning på energin (= maten) för jag är inte lika trött längre.

Tomatröra. Och sen lite mer tomatröra. Och kanske lite tomatröra till maten?
Än så länge är det okej med alla tomater.

Försöker variera med kryddor. Idag blev det vitlök och örter, lök, purjo, svamp och ingefära. Tungan höll på att brinna upp, det blev drag i kryddningen.
Men den gick ju att äta både tll kycklingen och till kasslern. Den går förmodligen att äta när som helst när suget sätter in. Bättre med tomatröror än glass och chokladsås.


Upptäckte att tomater innehåller mycket nyttigt.
B6-vitaminer, C-vitaminer, B3-vitaminer, magnesium, koppar, lykopen, kalcium, kalium, fosfor...
Lykopen är en antioxidant (röd till färgen) som tros minska risken för flera sjukdomar, exmpelvis vissa former av cancer, benskörhet och diabetes.

Tomaten kommer ursprungligen från Sydamerika och bör förvaras svalt men inte kylskåpskallt. Ha dem hellre i rumstemperatur.

Hållbarhet och förvaring:
14 dagar vid 14°C.
3–4 dagar vid 8°C.
Ideal förvaring vid 11–14°C och 75–80% relativ fuktighet.

Känslighet: