.... att deras barn eventuellt kan ha en diagnos är inte helt lätt. I dag var det möte med ett föräldrapar under handledning och i sällskap med klassläraren. Jag våndades över att ta upp att jag och kollegan misstänker att eleven kan ha någon form av ADHD. Hade bollat med kollegan under förmiddagen och insett att jag måste ta upp saken och bättre tillfälle fanns inte. Så... ett djupt andetag och in på minerat område. Kände att jag drog efter andan och laddade skarpt.
Som så ofta tror man att det ska ta hus i helsike när man pratar med en förälder om deras barn. Man vet ju aldrig hur mottagaren reagerar. I mitt fall gick det bra. Terapeuten som var med gjorde ett formidabelt arbete och föräldern tog emot det jag sa på ett bra sätt.
- "Du blev lite rödflammig," sa klassläraren när jag pratade med henne lite senare. "Det märktes att du andades ut när du hade sagt det du ville."
Det är ju så att jag känner eleverna ganska bra efter tre år, men jag känner inte föräldrarna på samma sätt. Därför blir det laddat när en sån här situation uppstår.
Nu vet jag att jag vågar mer än vad jag trodde =)
Minus 32 kilo på vågen sedan 24:e maj.
Postat i: Jobb Permalink