aronandersons blogg

 Kom hem i söndags eftermiddag efter långa drygt 24 timmars resa. Resan gick oförtjänt väl, vilket mycket möjligt kan bero på att vi gjorde ett shopping stopp i Metzingen i södra Tyskland. Det är inte vilken stad som helst det, det är en outlet-stad fylld med outlets med super priser. Att vi gick runt där och gottade oss i billig shopping på Hugo Boss tror jag absolut gjorde att resan gick smidigt.

Sista veckans träning i Schweiz blev riktig monsterträning med 23 mil träning blandat i tävlingsstolen och handcykeln över fem dagar. Normalt på en hel sjudagarsvecka brukar jag ligga runt 20-22 mil och nu 23 mil på fem dagar. Det känns verkligen i kroppen. Kanske var lite dumt att köra så hört men i stunden kändes det rätt att bara köra på för att pressa gränsen.

Imorgon ska jag jobba min första dag på Mornington hotell i Bromma. Jag ska hjälpa dem med att gå igenom handikappanpassningen på hotellet. Det är ett spännande och nytänkande hotell som har nischat sig som Stockholms första affärssporthotell. De har bland annat ett väldigt fint gym och nyttig mat. Ser fram emot imorgon! 

 Maran igår blev en riktigt blöt upplevelse. När vi kom till starten såg vädret ut att bli bra, lite vind men inget regn. Jag började värma upp och det kändes riktigt bra. Sen började regnet. Det började först dugga lite lätt innan starten skulle gå och tilltog ju närmare starten vi kom. När skottet väl gick regnade det ordentligt.

Starten gick och jag hade bättre grepp än jag trodde jag skulle ha och lyckades hänga på Saul Mendoza och Tomas Hamerlak. Efter några kilometer avtog regnet och jag hängde fortsatt på Saul och Tomas utan problem. När vi kom in mot varvningen till andra varvet av två började det regna igen. Jag tappade mitt grepp samtidigt som jag tappade min klunga i en uppförsbacke. Efter det handlade loppet om att köra igenom och hålla uppe mitt eget tempo. Det lyckades helt okej, jag kom 6a på tiden 1:44.43. Ingen bra tid om det hade varit bra förutsättningar med tanke på att jag gjort 1:34 på den här maran innan men för regn är det bra. Tomas Hamerlak gick sen in på en tredjeplats på tiden 1:37 så min öppning på loppet var riktigt stark.

Nu blir det vila idag och sen imorgon blir det träning och fallskärmshoppning från helikopter i schweiziska alperna! 

 Var bantävling på programmet igår i Muttenz som är en förort till Basel. Det hela börjar med att vi kommer dit vid 10-tiden och det regnar – Jippie! (eller inte). Att köra tävlingsstol när det regnar är verkligen ingen höjdare, inte för att det blir kallt eller så vilket det blir utanför att det är väldigt svårt med grepp på drivringarna. Har man inget grepp på drivringarna kan man knappt få fart på stolen och då blir det ingen höjdare. För att få grepp mot drivringarna är det vanligt att man använder sandpapper eller handbollsklister. Jag körde med handbollsklister och det funkar sådär. Första loppet för dagen var 1500m. Det regnade lite lätt vid starten samt var vått på banan. Blev högt tempo från början och greppet kändes riktigt bra fram till det var ett varv kvar. Då började greppet släppa samtidigt som jag kom in på upploppet och lyckades spurta hem vinsten i mitt heat. De bästa åkarna var i heatet efter men min tid hade räckt till en bra plats även i det heatet. Efter 1500 var det paus så vi drog in till Basel och gick runt lite där fram till 15 då det var dags att åka tillbaka till banan för att köra 5000m. Till allas glädje hade regnet slutat och banan torkat upp. Loppet gick snabbt från start och jag hängde med kanonbra. Efter ungefär halva loppet gick tre åkare loss från huvudklungan men jag orkade inte följa dem och hängde istället med andraklungan som jag till slut också gick i mål med. Efteråt kändes det skitbra. Jag gick i mål med några åkare som jag aldrig lyckats följa på någon tävling innan där ibland Saul Mendoza som vann guld på 1500m i Aten. Tiden blev ingen höjdare på grund av mycket vind men annars är jag jättenöjd med min dag.

Imorgon är de Schenkon maraton som gäller. Idag var jag ute och körde ett varv på maraton banan med Pierre från Stockholm som också är här för att köra. Kändes helt okej så jag ser fram emot imorgon och hoppas på torrt väder även om prognosen säger regn.

 Bilresan tog 21 timmar. Jag satt i baksätet och försökte sova medan Kalle och Simon körde de 180 milen. Vi kom fram igår morse vid 7-tiden. Igår var vi riktigt slitna efter den långa bilresan så det blev bara en två mil cykelrunda för mig och sen blev det tidigt i säng. Idag har jag vilodag inför tävlingarna på torsdag och lördag. I morgon ska jag träna med min danska polare Ebbe som bor här i Schweiz. Just nu sitter jag på ryggmärgsskadesjukhuset i Nottwil där schweizarna har sitt friidrottscenter och en kanon bana. Anledningen till att vi sitter här är att de har gratis internet J Nu ska vi tillbaka till vårt rum i Sursee och laga middag.

Visa större karta

 Sitter i bilen nu med Kalle och Simon på väg ner till Schweiz. Vi ska precis åka på färjan för att åka över till Danmark. I Schweiz kommer vi vara i två veckor och jag ska tävla där på torsdag och lördag. 

Förr om åren när höstsäsongen och den tunga träningen kom brukade en förkylning alltid dimpa ner som ett brev på posten.  Det var mer regel än undantag att jag var förkyld 3-4 gånger på en höst. Vem som helst kan räkna ut att det inte är en bra kombination att försöka träna 8-10 gånger i veckan och bli sjuk av det titt som tätt. Jag var rejält trött på det och började söka efter lösningar på problemet. Lösningen för mig blev att ändra min kosthållning totalt. Från att ha ätit helt vanlig mat som de flesta svenskar äter (tänk spagetti med köttfärssås). Äter jag idag i huvudsak glutenfri, laktosfri samt vegetarisk mat. Ändringen kom successivt och började egentligen efter Paralympics i Peking 2008. Jag var inte helt nöjd med mitt resultat och började då ändra på kosten. Palekost, LCHF kost och allt möjligt provades med olika framgång. Det var inte förrän förra sommaren som jag verkligen ändrade det som skulle få mig att må riktigt bra. Det var då jag träffade Lars Frölanders rådgivare kinesiologen Ulf Kilman och fick rådet att sluta äta vete som det hela vände. Enligt Ulf om man som idrottsman ska ändra på en sak är det att ta bort vete ut kosten som är det viktigaste. Det var början på min kostomläggning. Mer kommer i andra inlägg. Idag kan jag säga att jag inte varit sjuk sen i augusti 2009 (9 månader) och något av det godaste jag vet är avokado samt broccoli! Som Borat skulle säga – Great Success!

 Senaste veckan har det varit riktigt hård träning på programmet. I fredags och lördags cyklade jag 2,5h båda dagarna vilket gjorde att jag fick lite ont i vänster armbåge. Det kändes okej i söndag när jag tränade samt igår. På morgonpasset kändes det till en början bra men sen mot slutet av passet hade jag ganska ont. Stack till Ahti (min naprapat) nu i eftermiddags för att få det fixad till kvällsträningen. Han trixade och donade med armbågen för att få det bättre. När jag väl kom till träningen gjorde det ännu ondare (troligtvis för att han satt igång läkningsprocessen i armbågen). Jag provade köra lite men det gjorde för ont för att jag skulle kunna köra med kvalitet. Jag funderade ändå på att försöka pressa mig själv att köra igenom passet med risk för att göra det värre. Det här tycker jag är en svår avvägning – när ska jag vila och när ska jag köra? Samma sak om man är lite sjuk. När är jag tillräckligt sjuk för att träna eller vila? Jag är övertygad om att jag tog rätt beslut idag och oftast är det nog vila som gäller. Samtidigt som jag alltid vill pressa mig själv och inte vila för att det gör lite ont. Svårt övervägande som kan bli ödestiget om man väljer fel.

  Nu är jag hemma igen. Flygresan igår gick utan problem och väskan som sprack på nervägen höll för tillbakaresan. Silvertejp kan laga det mesta ;-) Skönt att inte behöva plocka grejer över hela flygplatsen…

Idag har det varit fullt upp, först föreläsning på morgonen om blodet samt blodsjukdomar sen lunch och iväg till Globen för VO2-Max test med SCS. Det är Patrick och Christian, djurgårns fystränare som håller i testerna. Riktigt shyssta killar som pushar rejält när det går som tyngst. För er som inte vet är ett VO2-max test ett test där man mäter maximal syreupptagningsförmåga genom att anstränga sig maximalt och andas genom en mask som mäter syreförbrukningen. Vi körde testet så att vi började med att jag körde utan belastning och sen la de på belastning på min rulle när tiden gick till jag var helt slut. – Ungefär så J Väldigt jobbigt med andra ord. När testet väl var färdigt räknade det ut att jag kommit upp i 2,8l/kilokroppsvikt i förbrukat syre. Egentligen säger det inte mycket då det inte finns mycket till referensvärden för rullstolsåkare då värdet beror mycket på vad man utför för aktivitet. Syftet med testet är således att ha för mig själv och för att följa min egen utveckling. Alltid kul att ha testvärden för att se svart på vitt när man blir bättre.

Här kommer en liten video från testet

Imorgon gäller det! Då är det äntligen dags för Padova maraton. Som jag har längtat. När det gäller att kvala till VM nästa år som går i Nya Zeeland är det den här maran som gäller för att göra kvaltid. Förutsättningarna inför imorgon ser onekligen bra ut med 16 grader vid start samt lätt medvind.  Tiden jag måste köra på för att säkra en plats till VM är 1h 25min – typ 7 min under mitt pers ;) Kör jag däremot under 1h 30min har jag en god chans att kvala då det är B-kvalgränsen till VM vilket betyder att man eventuellt kan komma med på den.

Jag bor på ett hotell vid starten utan för staden Vedelago. Här finns verkligen ingenting att göra så idag har det blivigt lite träning, tittat lite serier och hängt med min danska polare Ebbe som också ska köra imorgon. Han har bott i Schweiz nu senaste halvåret och tränat med några av de bästa i världen så det ska bli riktigt skoj att se hur det går för honom.

Nu är det sömn som gäller inför loppet imorgon. Önska mig lycka till!

Aron            

Sådär, nu har jag packat klart allt till Padova imorgon. Det har länge verkat osäkert om jag kommer iväg, men nu verkar det som att det ska lösa sig i alla fall. Riktigt skoj det ska bli. Padova maraton är en av de snabbaste marorna i världen vilket blir perfekt för att jaga kvaltider.  Min packning tar alltid längre tid än vad jag tror den ska ta. Kanske det beror på att jag släpar med mig egen mat när jag är ute och åker. Nu till Padova har jag med mig quinoa, bovete samt risnudlar. Till det självklart också en kastrull och kokplatta. Det blir lite bök när man ska äta bra men det är det helt klart värt. Innan jag ändrade min kost och blev mer noga med vad jag stoppar i mig var jag förkyld säkert 4-5 gånger på en höst. Det kändes ibland som att jag hade konstant ont i halsen. Nu sen jag la om min kost och blev mer medveten har jag inte varit sjuk på över 9 månader :-) Vilket känns helt underbart! Största skillnaden jag gjort med min kost är att utesluta gluten och laktos samt äta största delen av min kost vegetariskt. – Inte så svårt egentligen!

Igår vad jag på Ågrenska som ligger vid kusten i Göteborg. Jag var där och pratade för föräldrar till barn som haft cancer samt träffade barnen. Det var riktigt riktigt roligt att vara där och träffa alla härliga barn med föräldrar. Ser fram emot att komma dit igen i sommar. Det är barncancerfonden som ordnar att barnen får komma dit i träffa andra i liknande situation – riktigt superinitiativ!

Nu är det dags att gå och lägga sig. Jag har en dålig vana att varje gång jag ska åka på tävling slutar det alltid med att jag är uppe sent på kvällen och packar och får väldigt lite sömn. Även så denna gång! 

  Sitt just nu och äter en otroligt god samt nyttig frukost. Bevetegröt med blåblär, hallon, pumpakärnor samt rismjölk ovanpå och en avokado på sidan om. Fantastiskt gott och nyttigt!

Måste säga att jag är rejält orolig just nu. Denna vulkan alltså. Träningen har verkligen känts bra sista tiden och det vore fantastiskt skoj att få komma iväg och köra Padova maraton på fredag. Läst någonstans att ett sånt här vulkanutbrott kan pågå i flera år. Tänk om det gör det. Europa utan flyg! Undra vad som händer med mina precios avokados då? Går de med flyg eller med båt?

Igår fortsatte jag träna på att få i mig energigel när jag kör i full fart. Nu gick det betydligt bättre och jag fick i mig iaf ¾ i bra tempo. Tricket verkar vara att fästa gelen på rätt sätt. Igår fäste jag den så att korken fortfarande satt på även om den var nästan uppskruvad. På så sätt var det lätt att skruva upp den och jag spillde inte så mycket. Great success :-)

 Nu sitter jag här och verkligen hoppas på att vulkanen på Island snart ska sluta spy ut aska för annars blir det knappast något Italien för mig på fredag. Vore verkligen synd då träningen går bättre och bättre nu. 

Igår körde jag ett hårt cykelpass på 60km med min polare Kalle. Passet tog cirka 2,5h. Det är verkligen skönt att kunna köra lite längre pass på cykeln. I tävlingsstolen blir jag bara seg och får ingen kvalitet om jag kör så länge men på cykeln går det riktigt bra. Idag körde jag tävlingsstol och förutom att träna vanligt så tränade jag på att inta energigel under tiden jag kör. Inte helt lätt manöver det. Det som gör det klurigt är att man har ca 185 i puls när man när ska få i sig gelen. Samtidigt som man inte vill tappa kontakten med klungan man ligger i och så ska man lyckas få i sig allt utan att spilla ut hälften. Det senare hände mig idag. Hade öppnat för-öppnat korken till gelen och bara tejpat fast förpackningen på ramen på tävlingsstolen så att jag lätt skulle kunna ta loss den, men icke. Jag fick loss den men lyckades samtidigt spilla ut ungefär hälften. Blir till att öva på att få till det på ett bra sätt tills det är dags för maran. 

Nu ska jag äta lite innan jag går och lägger mig. Får ta och bli lite quinoa med kikärtsgryta. - Jummy :) 

 Har haft ett blogguuppehåll nu sen jag kom hem från Vancouver. Det har varit mycket i görningen. Framför allt med träningen och skolan. Just nu håller jag på och tränar för Padova marathon som går nästa söndag. Satt precis och kollade på nyheterna om vulkanutbrottet på island och jag hoppas innerligt att flygen går igen nästa helg. Padova blir troligtvis säsongens viktigaste marathon främst på grund av att det är en väldigt snabb bana. Den är point to point vilket betyger att den börjar och startar på olika ställen. Har man då lite tur med vädret kan man få medvind hela vägen :) Lite fuskigt men helt kanon för att göra en kvaltid till VM. Tiden jag behöver gör för att klara B-standarden är 1h30min. Det kommer bli otroligt tufft och måste vara bra förhållanden men det kan absolut gå.

Du är "ambassadör" för Barncancerfonden. Vad har du för erfarenhet av barncancer?

- Jag fick cancer när jag var 8 år. Behandlingen bestod av cellgifter, operationer och mera cellgifter. Det tärde enormt på kroppen och därför måste jag ta hand om den extra väl. Jag är otroligt glad för det jag har idag. Det såg inte så bra ut för mig ett tag. Folk måste få veta vad Barncancerfonden gör och bidra så att forskningen om barncancer kan fortsätta. Utan dem kanske jag inte hade suttit här ens.

Vad gör du nuförtiden, när du inte bloggar på Passagen?

- Nu läser jag en kurs i Uppsala som heter Medicinsk introduktion, om kroppen. Jag vill också lära mig mer om Kinesiologi, som bland annat behandlar muskelfunktion. Jag funderar på att bli läkare men just nu har jag inte tid att studera tillräckligt för det. Den största konsekvensen med min kostomläggning är som sagt att jag är friskare än förut. Men det är en stor utmaning att resa och samtidigt kunna äta bra. Många idrottare idag äter skräp och vissa inte ens grönsaker. Det fungerar kanske ett tag, tills du är 25 eller så, men sen säger kroppen stopp.

Varför är kost och hälsa så viktigt för dig?

- Jag var med i Paralympics i Peking 2008, och det gick inte så bra som det hade kunnat gå. Jag vill bli bäst och jag har alla förutsättningar att bli det. De bitar som ska finnas är träning, kost, material och psykologi. Kostbiten var den som jag inte hade fullt ut och därför började jag läsa på om alla slags dieter som finns. En stor inspiration är Lars Frölander som jag träffade på en fest som arrangerats av Regeringskansliet. Jag började att experimentera med min egen kost  och nu är jag vegetarian, jag äter inte laktosprodukter och har uteslutit allt vete. Resultatet av det är att jag inte har varit sjuk en enda gång sedan augusti, annars brukar jag vara förkyld 4-5 gånger på en höst och det påverkar såklart min träning och det är lätt att man tappar formen. Det ska helt enkelt leda till guld.

Slutligen, vad har du för mål nu?

- Jag kommer att satsa allt på Paralympics i London 2012!

Lycka till säger vi på Passagen!

-Tackar!