Åsa Jinder

Skall jag packa, laga lunch, hjälpa Jonas med däckbytet (jag, vet- är alltid sen) skura på övervåningen eller väcka hundarna för en promenad?

Eller kanske fullfölja rensningen av gamla syrenträd?

Borde lista det jag skall ha med mig till Stockholm, skall ju åka i morgon och är inte hemma förrän fredag. Å andra sidan, äh. Jag vet ju vad jag skall ha med mig.

Snyggstass/stiligt till middagen på vinterträdgården/Grand hotell måndag. Jobbstass till Kulturrådet tisdag. Myskläder till mysträffar med vänner på onsdag. Snyggstass/mammavibe till Josies skivrelease torsdag. Reskläder till resan hem fredag.Dator, telefon, laddare, smink, lite kontorsgrejer, räkningar och soppor och shaker.

Inget jag behöver skriva upp.;)

 

 

Fick frågan

-Hur har du hållit kärleken till Jonas vid liv i 16 år?

Vi träffades 1997. Förlovade oss samma år. Gifte oss 1998.

Vi har aldrig varit på väg ifrån varandra. Vi har aldrig haft den typen av kriser.

Däremot har vi båda haft roliga och omväxlande yrkesliv, vi är jämlika i alla betydelser och var 32 respektive 34 då vi träffades.

Jag tror det är en bra grund.

I övrigt är vi olika. Väldigt olika i somliga avseenden. Et skall man inte vara rädd för. Jag vill inte vara ihop med någon vars svar jag vet innan jag ställer frågan.

Vi pratar mycket. Om vår kärlek till varandra, men även om världen och politiken. Om förhållningssätt och om livet i stort och smått. Vi är båda väldigt intresserade av den typen av samtal.

Så skrattar vi. Jonas får mig att skratta varje dag. Han säger att jag är knasig.

Men i grunden spelar det där kanske ingen roll, det är väl bara så enkelt som att vi gillar varandra, varandras sällskap.

Jag skulle inte byta honom mot allt smör i småland.

Jag vill vara där han är.

Sitter på biblioteket i dag då vi inte har något nät hemma.

Skönt att byta miljö ibland, vara bland folk.

Jag har lätt för att jobba i ljud. Vande mig då jag var ensamstående mamma under 8 år.

Alltid något litet -Mamma eller någon liten sång eller något mindre blygsamt brak eller bråk.

Människan är så anpassningsbar.

Men- somliga vänjer sig ändå aldrig.Vid ljud menar jag. En del kräver total tystnad.

Hittar man rösten i sig själv då? Känslan?

Utan någon som helst input?

 

Dagarna går.

Jag är på FB, läser Twitter och tar bilder för Instagram utan någon särskild ordning.

Vill dock ha det.

Ordning.

Dags att efter en vinter av vila och lugn styra upp saker lite.

Som vad som händer var.

Det får bli i soffan i kväll.

När man som jag tagit det lungt och tuffat lite genom tillvaron (förutom spelningar och krönikor) så blir det lite hur som med en del saker.

Det har varit meningen, men nu är vilan slut.

Det är i princip klart med julturne, vi stsrtar upp samarbetet på försommaren. Efter uppstart skall jag komma igång med en hel del.

Skall först och främst byta omslag på min julskiva.

Skall spela in en singel.

Skall fördjupa mig i den idé som kom fram under Göteborgskonferensen. Jag vet, det låter lite fånigt, men jag föredrar att kalla den för vad det är.

Vi pratade framtid, vi pratade dåtid. Vi hade långa detaljerade samtal om just den idé som jag  känner att jag vill sätta i verket.

En idé som Jonas bett mig att förverkliga de senaste åren.

Vi får se, hur långt jag kommer. Hinner. Håller i.

Spännande känns det i alla fall.

Har ju kommit igång med träning, tränar sedan i Mars regelbundet och det känns väldigt bra. Kör lite växelbruk mellan soppor och mat. Jag har ett mål, det har jag skrivit om.

Det skall funka. Det funkar.

Framför allt börjar jag att få lite kraft. Lust.

Körde ju slut på mig själv under 2012.

Nu är jag i god form igen, kanske bättre än någonsin med tanke på det fysiska.

Bättre skall det bli.

Känner mig peppad och glad.

Blir bra det här.känner 

 

 

 

 

 

 

 

att jag vill sätta i verket.

 

Jag skall på julturne.

Här är datumen:

2/12 Linköping Konsert&Kongress 19.30

3 Uppsala UKK 19.30

4 Stockholm Cirkus 19.30

6 Jönköping Spira 19.30

8 Vara Konserthus 14.00&19.00

9 Västerås Konserthus 19.30

10 Gävle Konserthus 19.30

12 Kalmar Kalmarsalen 19.30

13 Göteborg Konserthus 19.30

14 Örebro Konserthus 19.30

Inga avtal är skivna än, det pågår förhandling, men när allt är påskrivet och klart så får ni veta vem/vilka jag turnerar med. Klart blir det, det är bara små detaljer kvar som min agent skall reda ut.

Ser fram emot julen. Den här turnén. Det här blir fantastiskt.

 

 

Det är en djungel.

Så många klychor och fällor.

Det tar inte några veckor att lägga om sitt liv. Det tar månader. Kanske år.

Dessutom.

Alla kan gå ned i vikt. Att gå ned i vikt är inte det svåra.

Att behålla vikten är det svåra.

Hörde en bekant säga

-Jag skall sluta röka. Jag kan, jag har gjort det förr.

Det tror jag säkert tänkte jag.

Inte för att jag missunnar någon, mig själv, glädjen. Inte alls.

Man skall vara glad och stolt åt att man lyckas förändra saker till det bättre.

Men man skall vara medveten om hur trixigt det är. Hur lätt det är att förlora kampen.

Det är där man skall börja i tanken, där och då man gått ned sina kilon. Det är så man skall lägga strategin från början. Hur lever jag då? Hur behåller jag min nya livsstil?

Att tänka så kan få både en och annan att börja tänka på förändringarna, är det förändringar som kommer att hålla i sig? Är det ett liv man kommer att orka fullfölja?

Man tar ju gärna i så man spricker. Men håller strategin i långa loppet?

Kan jag hålla i min träning? Har jag förstått hur mycket jag måste träna i förhållande till vad jag äter?

Kan jag min kropp?

Det är ju inte bara att hälla i sig soppor i ett par veckor och tro att det är klart sedan.

Speciellt inte i min ålder.

Jonas, min man, berömmer mig för att jag har fötterna på jorden och inte rusat in i någon tappa vikt religion.

Nä, det är inte jag.

Men glad är jag så klart.

Har tappat flera storlekar och börjar komma i det jag senaste passade i, innan jag for iväg alldeles;)

Men jag har mycket kvar. Å andra sidan, jag har inte bråttom.

Jag känner att kilona sätter sig, jag hoppar inte i vikt, utan segar mig sakta nedåt. Vilket är skönt.

Jag skall ned till ett vanligt normal BMI.

Jag är 170 cm lång. Jag skall väga ca 65 kg. Den 65 kg kroppen skall äga muskler och kondition. Dit är jag på väg.

Den kroppen skall få bra mat tre ggr om dagen.

Den kroppen skall bli gammal.

Eller...äldre.

DEt är min 50 års present till mig själv.

På 50 års dagen skall jag vara i mål. Det är superrimligt och känns som ett bra och lungt mål.

 

 

'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 stoppar i mig? Har jag förstått vad som är bra mat för just mig.

För det är ju så att dieter inte passar alla. Orkar man hålla i en diet? Orkar man tänka så?

Jag vet att jag inte vill leva i ett diet tänk.

Jag vill äta vad jag vill, jag vill förstå rörelse enerig, upptag och avkastning.

Jag vill förstå just mitt bästa och leva efter det.

Jag vill hitta något hållbart.

Vill varken vara i händerna på andra vad gäller träning eller diet vad gäller mat.

Jag klarar det nu, träningen.

...här www.asajinder.com

 

...hur man formaterar text så att det inte blir såna avstånd i bloggtexten. Skriver texten i word och klistrar in men det blir ju svårläst....

Jag har enligt överenskommelse tagit det väldigt lungt efter hösten.

 

Teatern har tagit enormt mycket kraft de senaste åren, efter sommarens föreställning trodde jag inte att jag skulle orka komma igen, alls.

 

Då var det bara att gå rätt in i en skolföreställning som beställts. 27 föreställningar.

 

Väldigt speciellt uppdrag, roligt och utvecklande.

 

Så här i efterhand hade det dock varit ännu roligare om jag haft lite mer ork. Men jag tror inte någon märke, jag har så mycket The show must go on- gener i mig.

 

Efter skolföreställningen gjorde jag en deal med min älskade.

 

- Jag vill bara jobba med det som rullar. Måste vila hjärnan. Stanna i tänkandet. Inte hitta på något alls. Annars tror jag att jag inte orkar alls.

 

Så de konserter som är och varit bokade har rullat och de krönikor jag varit anställd för att skriva ha skrivits. Dessutom har intervjuerna rullat på för Söderhamnsnytt/Bollnäsnytt.

 

Ingen direkt semester, utan mer en ”vanlig” heltidstjänst.

 

Det har gjort mig så gott. Så himla gott. Ett problem är dock att ett nytt halvår gått utan ny musik. Jag har ju stoppats av teater och innan dess romanskrivande. Det är verkligen dags för en ny radiosingel.

 

Nicke Widén, vår husmusiker och producent, har gjort underbara grunder till två nya sånger. De måste sjungas in. Snart. Vore fint att komma med något till den skiraste försommaren.

 

Har ju en fin sommar framför mig. Behöver mkt ledigt eftersom jag jobbat de senaste 5 och det ser ut att bli alldeles lagom. www.asajinder.com

 

Ni hittar allt aktuellt på hemsidan.

 

Snart drar arbetet inför kulturrådet igång, snart har jag mer än jag egentligen vill men det är också så med en sådan här nonprojektperiod att det är viktigt att dra igång igen, precis innan man tror att man vill. Annars stillar man nog sig en aning för mycket.

 

Så det känns bra. Snart rullar saker på ordentligt och jag kommer att vara där. Inte i någon teater, i något bokmanus eller någon annanstans. Jag får vara där jag är och det uppskattas. Tack ska jag ha!

 

 

Hallojsan!

Länge sedan.

Det har hänt mycket.

Mycket jag inte kan gå in på.

Jag har lärt mig en del.

Igen.

Människor...när känner man egentligen en människa?

Så har jag lite bollar i rull.

Har fått ett superfint engagemang och ett annat väldigt roligt uppdrag, av en artist jag beundrar väldigt och som är supertrevlig.

Det händer saker och allt är i början mitten eller slutet.

Mitt liv.

Alltid så.

Något är i sin linda, något rullar och något avslutas.

Solen rullar över himlafästet, smälter snön som ger vika.

Nu talar jag om vår.

Den är här. Nu. Våren.

Underbart.

...funktionen fungerar inte ens då jag skriver inlägget i word och klipper in.

Scrollern stannar och halva texten försvinner.

Någon som vet vad man kan göra?

Så gick en påsk och kommer aldrig igen.

Solen sköljde över oss i dagar, tvingade gräsmattan att ge vika.

Nu sträcker sig en stor flik av grågrönt nästan ända fram till fågelträdet.

SMHI har dock lovat mer snö och kyla och, varför inte? Aprilväder. Dokumenterad lurendrejerimånad vad gäller väder.

Dottern med ny pojkvän var här i två dagar. Gjorde vad man skall. Umgicks, åt och sov.

De var nästan tröttare då de for hem. Lugnet och ljuset och luften.

Man går ner i varv. Det är vinsten med att bo i en by i en skog.

Bland annat.

Nu skriver vi april och jag kan känna en glädje över att jag överlevt vintern. Den är inte slut, men den ger sig nu. Den var lång i år.

Oerhört lång.

Jag vill ha ljus och värme,även om jag tycker att det gick bra med enorm kyla, svart mörker och tristess.

Ja, man får tänka positivt.

Jag kan bara scrolla typ 10 rader.

Skriver jag text i annat dokument för att klistra in bryts det också.

Varför kan jag inte skriva hur långt jag vill?

Varför kan jag inte scrolla?

Jag går på en diet sedan den 25/2. Dricker bara nutrilett.

Tränar varje vardag.

Resultat? Nja, det kommer nog. Jag är inte så quickfix orienterad. Jag ser detta som en långsiktig sak. Men vill dock ha en pangtjoff början, inbillar mig att det är bra för mig. Så jag får tid att tänka på hur jag skall fortsätta.

Har ju trasslat med soppor förr. Visste, man går ner. men fortsätter man utan att reflektera med samma liv eftersopporna som före är det hela tämligen meningslöst.

Det handlar ju om livsstils förändring.

Och det är ju jättesvårt. Men nu är jag motiverad och jag har funnit att jag faktiskt tycker om den där helt egna stunden på gymmet. Jag känner vad den ger. Planen är att fortsätta april ut med soppor och sedan lägga till ett mål under maj. Och ett i juni. Att fortsätta träna.

Jag har så klart ett viktmål men det är inget jag vill prata om. Kort sagt vill jag tillbaka till garderoben. Tillbaka i scenkläder jag har. Det är inte orimligt. Orimligt är att i min ålder sitta sitta och sitta. Sitta på kontoret, sitta i bilen på väg till konsert där jag sitter och spelar.

Mer av rörelse. Kroppslig.

Hoppas och önskar och vill klara det.

Med mitt fokus och ennvishet borde det gå.

Men. Den som lever får se. 

"Du visar iaf tydligt på vilkens sida du står -och det är väl för att du känner ena parten."

- Jag tycker inget annat än att man måste fundera kring vad som är god litteratur. Jag tycker nog inte att just detta är det eftersom det bygger på en bok som doftar allt för starkt av hämnd. Hämnd är aldrig bra, i någon form, absolut inte i litterär form. Detta skulle tagits i familjen, vid sidan av offentlighetens torg. Det tycker jag inte för att jag känner Anna. Jag har mer integritet än så, Igor.

Radavstånden...den här boggen jäklas lite med mig. jag kan inte scrolla som jag vill, inlägg som jag skriver på annat ställe och försöker lägga in blir det låååånga radavstånd mellan. Trassel och trams.

Men jag försöker fortsätta ändå. Stoooort tålamod. Hoppas ni läsare har det också)