Åsa Jinder

Årets nyheter:

Platsen - Acktjära.

Rollen som Hanna - Viktoria Tocca.

Rollen som Mormor - Åsa Jinder.

Vi har manuskorrigerat inför detta års föreställningar och vi har kortat en sång samt skrivit två nya.

Vi är väldigt taggade och längtar alla till premiären av "Det hände i Hårga..." 2012.

Du kan köpa biljetter på www.asajinder.com

Köp biljetter här:

www.asajinder.com

Johan drömmer om kärleken....så som han tror på den.

I "Det hände i Hårga..." Se här

Nu kan du köpa biljetter till årets föreställning av "Det hände i Hårga..."

Här

...som skapade glädje i magen resten av dagen.

Den gnydde något när jag plågade den på gymmet dock;)

Tränade igår med fokus på gå/springbandet. 70 min.

Tränade i dag med fokus på att bygga muskler. Gick endast 20 min på bandet.

Målet är 5 dagar i veckan.

Det känns fint att vara igång. Ingen viktnedgång att tala om än men det skall bli. Skall snart börja byta måltider mot näringsdrycker.

Hjälpa naturen på traven så att säga.

Men en sak i taget.

Det är nog att komma igång med träningen, att få kroppen att vilja jobba. Få hjärnan att tänka - gym!

När jag känner mig lite mer inne i de tankarna, i det mönstret så övergår träningen i en striktare diet. Eller. Diet och diet.

Jag skall sluta slarva med maten. När jag märker att jag inte hinner laga får det bli soppa.

Jag kan inte bli träningsfreak och få koll på maten - samtidigt. Det är för mycket begärt.

Däremot, skall jag när jag får lön, köpa lite bättre träningskläder.

Det får bli en lagom belöning.

Nu skall jag laga mat till trötte vackre maken.

Sen skall jag lyssna på dotra min i P3.

Fin dag.

Förköpet öppnar 12/3.

I år kör vi bara fyra föreställningar mellan 18-21/7.

Jag har bytt roll. Spelar mormor/berättaren.

Viktoria Tocca spelar Hanna, frun till den rikaste bonden i byn. (Min man)

Inte varje dag man erbjuder en yngre vacker och blond hustru till maken. Fniss.

Vi har uppstart den 10/3 då vi pratar minnen och nutid och framtid.

Det blir fyra sista möjligheter att se detta då jag bestämt att det är andra och sista året.

Men.

Om det blir samma publiksucce denna sommar lär beslutet omprövas.

meningen är att andra planer skall ta vid. Andra drömmar.

Det är ju det vackra i detta liv. Man kan drömma och göra.

Är man bara beredd på hårt arbete så är det mesta möjligt.

Vi kör hemma i byn i sommar, på åkerns framför byskolan.

Byföreningen är med mig och allt känns så här långt - ta i trä - väldigt bra.

Inte minst för att jag har en assistent i vackra Sara som inte bara bär skönhet utan också ett jädrar anamma- vilket är ett måste i detta tunga sega arbete.

Denna atlantångare som skall bogseras är tung och otymplig.

Gör sig dock väldigt bra i hamn. Under bar himmel. I solsken.

För att använda en metafor. Vilket jag gärna gör.

Enligt dottern.

Näem hörrni. Solen skiner här.

Tar med kaffetåren på öfvre balkongen.

Njuter.

Min (Hannas)sång i årets version av "Det hände i Hårga"

På tisdag har alla bollar som nu svävar i luften landat hoppas jag. Tror jag.

Eller.

Är jag ganska övertygad om.

Då har vi en plats och datum för premiär.

Det första jag gör då är att boka ljudtekniker.

Det andra ä att dra ihop en marknadsplan.

Sen firar jag jul.

Efter jul samlar jag ihop en ensemble och gör ett repschema.

Jonas börjar skissa p scenbyggnation tillsammans med Anders.

Manuskorrigeringar och musikkorigeringar sker i februari.

Sen rullar allt på.

Det är en stor apparat men liknar mycket det jag gör i vanligt fall, därför käns det föga främmande.

Men ändå. Mycket är nytt. Ansträngande därför.

Vad jag, samtidigt som detta, måste klara av är att skapa musik för en ny platta. Måste komma med något nytt 2012. Har adrig haft så långt mellan två skivor som nu. ag vet, jag har skrivit roman och turnerat med körer, skrivit musikal och förverkligat den. Inte legat på latsidan direkt, men ändå.

Jag saknar mitt egna skapnde. Min egna nya skapade musik. Texterna som föds eftersom.

Elisabeth Andresassen kommer med en fantastiskt fin platta nu efter jul och dä finns jag i form av tre texter. Elisabeth har varit fin på det sättet, hon hr alltid hållit mig högt som textförfattare och det behöver man.

NMan behöver några som håller en hög.

ivet sänker en. Konkurrnsen. Konsten är svår. man känner sig dålig.

Så är det bara.

Så jag är oerhört tacksam mot fina Bettan.

Som lyckas få mig att tro att jag kan det här.

Tvivlet är min ledsagare. Det är just detta tvivel man slåss emot hela tiden.

Annars skulle et inte komma någonting.

Tvivlet är ens sparringpartner.

Jag fattar inte vart jag skull få kraften ifrån om jag vakade och kände mig som den mest suveräne textförfattrinnn någonsin.

Så känner man nä man fått till en rad som krånglat. Känslan i en befrielsen är omåttlig. Eler omättlig kanske man kall säga. För man vill skapa mr och mer.

Glömmer för en sekund hur svårt allt är oh bara vill oc bara längtar.

För några sekunder.

Sen är man där.

VId porten till tvivlet. Knackar på och tiger in.

Hallå? Någon hema?Det ä det alltid. Man blir omfmnad. Älskad.

Men inom en finns det någon som inte alls vil vara där. Som vill slita sig lös.

Det ärdå man lämnr för at sätta sig vid sitt get skrivbord.

Sin egen dator.

För at - skapa.

Tvivlet ä min bästa vän.

Tack vara min tvekna på min förmåga försöker jg överträfa mig själv.

Ur detta kommer texter som...denna lilla snut.

etta lilla smakprov från Elisabeths nya platta.

Tillåt mig:

Jag börjar landa.

Efter tre års arbete. 6 föreställningar och allt efterarbete som ännu inte är klart.

Börjar jag landa.

Vi fick mer publik än vi haft som mål.

Vi hade vädergudarna med oss.

Alla pratade om det.

Utom jag.

Jag skyllde hellre på min fantastiska planering;)

Nu tar nya projekt vid.

Jag sitter i statens kulturråd. Ett uppdrag som sträcker sig fram till oktober.

Jag skriver i två tidningar.

Vi turnerar som vanligt.

Vi skall ge ut två CD. Jenny och Erik skall skivdebutera, våra stjärnor från "Det hände i Hårga..."

Det är massor att göra - som vanligt.

Som hos er.

Alla har vi våra arbeten.

Jag älskar mitt.

Gör du?

Jag är oerhört tacksam över att det fortfarande finns en publik som vill ha mig.

Jag har haft lång anställning nu. I 35 år år har jag spelat. I över 30 år har jag spelat in skivor. Rest runt i Sverige, i världen.

Älskar det.

Varenda minut.

Aldrig någonsin har jag fått så mycket kommentarer om just resandet som i sommar.

-Fy fan vad jobbigt! - är den vanligaste kommentaren.

Så känner ju jag inför ett 7-5 jobb. Skulle inte stå ut.

Men det säger inte jag till alla som har det.

Mina resor får man liksom klanka ned på.

Kanske är det någon konstig omsorg. Men.

Jag älskar ju resandet.

Älskar att köpa mat på mackar, lyssna på talböcker och åka samma gamla vanliga vägar sommar höst vinter och vårnätter - på väg hem till Oppigården.

För det är något med resan, det tar en hem.

Och jag älskar mitt hem.

Men de tar mig också ut till min publik.

Som jag är så tacksam över.

Jag älskar att kliova in på ett nytt hotellrum, vakna upp och inte veta vart jag är. Jag älskar att sjunga och spela.

Älskar att prata mellan låtarna.

Skulle ju inte stått ut alla dessa år om jag inte varit så dedikerad, gjort allt med lust.

I morgon spelar jag i Spiksmedjan i Gränsfors.

Vi lämnar hundarna på hotellet kl 10.00 sedan åker vi till Thomas som skall spela med oss och som är arrangör.

Skall bli så kul.

På onsdag kommer Jenny och Erik, huvudrollsinnehavarna från "Det hände i Hårga...", Jonas och jag skall förbereda mötet under dagen.

Vi skall dels prata om Nyhetsmorgon 16/8 och dels deras debutplattor.

Känns extremt spännande.

Är glad.

Glad för mitt liv, tillsammans med Jonas och hundarna.

Glad för mina barn.

Glad för huset och lusten jag har till allt.

Jag är så bra på att mota molnen. Lindra skuggorna och släppa fram ljus.

Det är jag också glad för.

Det är den känslan jag går och lägger mig med.

Gladkänslan.

God natt!

Vill börja med att tacka för att ni finns här, trots klent bloggande.

Musikalen tar tiden från mig.

Känner att jag inte har tiden för längre meddelanden, därför finns jag nog mer på FB. Bli vän med mig där!

Helgen var fantastisk.

Västervik i lördags. Västervik är västervik. Underbar publik. Prickfri organisation.

Trevliga kolleger.

Cajsa-Stina. Vilken ljuvlig pärla.

Bäst.

Filipstad i söndags. Full kyrka. Alla CD:n tog slut.

Underbar belöning på en jobbvecka jädrars.

I dag har jag gått på halvfart.

Har bankat pengar till båda firmorna.

Köpt värmelampa till Otto & Olga.

Gjort utskick till radion.

Köpt leksaker till vofsingarna som flitigt leks med redan. Det är Solan och Nano som leker mest.

Han är såååååååååå ljuvlig vår kille, Arnold.

Så mjuk och snäll i sinnet.

Så mycket kille i all gosighet.

Lite gränser för hur myclet man får kela. Man får kela jättemycket men även där finns en skala för hur jättemycket han vill. Han är älskad av Solan. Han älskar henne. Ser upp till henne.

Skall bli så kul att se hur det kommer att förändra sig när han blir könsmogen. Om det förändras? Hon är ju en det. Opererad.

I morgon börjar spelperiod 2.

Vi har tre mycket lyckade föreställningar bakom oss.

Vi verkar ha vädrets makter med oss. Det ösregnar i dag. Det skall sluita framåt eftermiddagen i morgon...

Det är varmt.

Onsdag skall tydligen bli väldigt bra. Torsdag kan regnet komma framåt kvällen.

Avslutningen riskerar att bli en blöt historia.

Men men. 5 av 6 föreställningar utan regn.

Det får man kalla för en fin-fin utdelning.

Skall bli så kul att åka till Stockholm på konferens.

Utvärdering.

Vi skall ha frågeställningarna med oss.

Allt från plats, marknadsföring, annonsering, markpersonal, trycksaker- allt. Allt skall värderas.

Satte vi upp affischerna för tidigt?

Skulle vi annonserat på något annat sätt?

Skall vi kanske höra av oss till sponsorerna redan i höst?

100 såna frågor.

Så skall vi se.

Om vi kör nästa år och hur vi omorganiserar.

Det rör sig om detaljer, i huvudsak har allt gått hur bra som helst.

Och ur detta - kan det bara gå bättre.

Jag har en fantastisk ensemble.

Markpersonalen är otroligt bra och kreativa.

Sara. Min högt äslakde projektledare. Vad gjorde jag utan dig dessa spelveckor?

Alla som är med i detta gör ett kanonjobb.

Jag är så glad över var och en.

Hoppas på att publiken kommer nu, de sista föreställningarna.

3 års arbete. Bara 3 dagar kvar nu.

Vemod.

I kväll äoter vi gott.

Jag har ju haft mina beräkningar vad gäller publik och enligt dem har vi haft publikrekord varje kväll.

Det känns oerhört bra att folk kommer - trots att de inte vat vad de kan förvänta sig.

Kulturjournalisterna förväntade sig ett spel om Hårgasägnen, båda har kommenterat frånvaron av denna- trots att den är med i en scen.

Svårt att leva upp till kritikernas förväntan då de väntar sig en sägen och jag har skrivit om alla människors lika värde.

Men det är inte för kulturjounalisterna vi gör detta. Så klart.

Det är för alldeles vanliga människor - som oss själva.

De förväntar sig inget annat än en trevlig stund och de är lyriska.

Alla i ensemblen mår så bra av publikovationerna. Dem är stående varje kväll.

Vi älskar vår publik. Och våra sponsorer.

Utan dem hade vi inte kunnat sätta upp detta.

De som haft makt att hjälpa oss ekonomiskt har hittat skäl att inte göra det.

Men byggfirmor, och blomsteraffärer och antikhandlare och mataffärer- de har trott på oss. Från första början.

Nu är jag i Västervik. Har vaknat i en svit inför kvällens spelning i ruinen. Det är visfestival och jag firar 30 års jubileum.

Det är 30 år sedan jag var hör första gången. Jag var 17 på mitt 18 år.

Sedan dess har det blivit 14 ggr. Ungeföär vartannat år.

Jag älskar visfestivalen i Västervik.

Sveriges bästa vispublik?

Se  själva. Här

Trots snålblåst, brist på sol och värme- en varm kväll.

Stående ovationer och en finfin ensemble.

Den lilla sponsorträffen innan kändes bra.

Allas insatser var lysande.

Starkast lyste dock Erik och Jenny.

Efteråt sålde vi skivor och tog emot fina reaktioner på föreställningen.

I dag har jag läst mycket på nätet, många fina kommentarer på facebook.

Jag är glad och lycklig.

Lite utpumpad, men det var mycket värre efter genrepet.

Glad att jag hade mina känslor där och då och inte i går.

I går var jag lugn.

Nu känns det oerhört fint att gå till jobbet.

Solen skiner.

Alla är glada.

Gladast är nog jag.

I morgon är det premiär.

Vi jobbar oss ända in i kaklet.

Ändringar i scener, i kläder, i upplägg.

Det känns ändå stabilt och tryggt.

I går hade vi genrep.

Den stora tomheten drabbade mig efteråt.

Blev ledsen.

Det är känslor som hör till. Jag hade sagt innan att genrepsdagen ärden stora dagen för mig och så förhöll jag mig. Jag har jobbat så länge, slitit så hårt. Nu stod vi där. Nu gjorde vi det.

Allt jag föreställt mig har förverkligats. Alla underbara människor tid oc´h kraft jag fått del av är fantastiskt.

Som jag arbetat, längtat, tvivlar och glatt mig. Som jag trott tvivlat och tvivlat än mer.

Nu gjorde vi det.

Det är en enorm urladdning.

Nu har jag träffat Ljusnan i dag och listat kvällens arbete. Vi åker och handlar det sista till föreställningen nu sen skall jag skicka min projekass Sara lite grejer sen skall jag sova. Länge.